Tågluff: Amsterdam – En arena och en cykelfobi

Gårdagen avslutades med ett nattåg där dörren in till kupén var låst. Efter lite bankande öppnades dörren och jag och Jaker fick krypa högst upp i varsin säng. Totalt mörker rådde och jag blev tokig på att jag knappt fick plats däruppe. Efter några minuters stökande fick jag dock upp väskan på hyllan och kunde bädda ner mig i lakanet som låg i sängen och somna.

Klockan 10 imorse väcktes jag av en tokpigg Jake som tydligen vaknat på rätt sida. Konduktören tjatade en massa information på holländska i högtalarna och jag förstod ingenting. Informationen upprepades på tyska och jag uppfattade ett ord ungefär innan konduktören vänligt nog upprepade informationen en tredje gång på engelska. Nu förstod jag allt han sa, men jag var för trött för att bry mig.

Efter att ha släpat mig av tåget traskade vi till turistinformationen och köpte en stadskarta.
Till alla er som tänker köpa en stadskarta över Amsterdam: Dont do it. Vi köpte en karta i turistinformationen och fick sen en karta när vi köpte tunnelbanekortet plus två stycken på hotellet. Så betala inte för en karta, även om ni tror er behöva en. Fixa en tunnelbanebiljett så får ni kartan på köpet.

Dock var det stört omöjligt att hitta stället där man skulle köpa metrokortet. Efter en massa stökande, klagande och traskande hittade vi tillslut det där jäkla båset där biljetterna kunde köpas.
Tacka vet jag Berlin, där hade dom maskiner precis där man klev på metron. Minuspoäng till Amsterdam på den punkten.

Hotellet vårat ligger 300 meter från centralstationen och är rätt mysigt faktiskt.

Rumsnummer 406 är det som gäller, och…

.. rummet är faktiskt riktigt schysst. Sängen är vänd åt fel” håll av någon anledning, men TVn med Eurosport på sitter å andra sidan mycket bra till

Annars är det mycket 70-tal över rummet. En randig heltäckningsmatta

som går upp på väggen där TVn sitter och överlag mycket retrogrejer på rummet.

Vi har bland annat en osynlig stol och…

… ett genomskinligt badrum som verkligen signalerar ”knäpp kort på din rumskompis när han gör diverse nödvändiga saker på toan”. Jaker var lyrisk över toaletten och sprang direkt dit för att spegla frillan

Vi har ett så kallat deluxerum och har därför ett fulsnyggt handfat, men framförallt gratis internet på rummet. Fantastiskt skönt att kunna ha kontakt med omvärlden och kunna söka reda på information om restauranger, öppettider och annat nödvändigt.

Vi har också hunnit med att besöka Ajax hemmaarena – Amsterdam Arena. Här ses en cool byggnad långt bort som jag av någon anledning gick 150 meter bara för att få fotografera. Därför har bilden en självklar plats på bloggen, även om den kanske inte blev fantastisk.

Till höger på den förra bilden skymtas den orangea fotbollen som någon tok placerat däruppe. Jag och Jaker skrattade gott åt den stackaren som fick släpa upp den och sen försöka hålla den på plats när dom andra kedjade fast den En vindpust och snubben som håller i den dör p.g.a. en uppblåsbar fotboll. Hur många kan skryta om det för Gud när man kommer till himlen?

Väl framme vid arenan insåg vi att vi inte längre var i Tyskland. Det var färgglatt och riktigt trevligt i kvarteren runt arenan. Tummen upp för det!

Vi kom till arenan 13:23 – 13:30 började touren. Timingen var perfekt, och direkt vi fick traska in på arenan insåg vi att Olympiastadion i Berlin verkligen är lika tråkig som den verkade när vi var där. Amsterdam arena dominerade med färgade stolar och mönster där Olympiastadion

dominerade med tysk ordning och reda. Bara en sån liten sak som Ajax-märket på stolarna vittnade om att herrarna som designat denna arena inte hade något som helst tyskt blod i sina ådror.

Jesus-Jaker uppenbarade sig på läktaren.

Våran guide vars namn jag inte uppfattade var precis likadan som arenan – färgglad och väldigt underhållande – en total motsats till gårdagens tyska tomteguide som inte ens pratade engelska.
Den Ajaxianska guiden snackade engelska, halvlåg på stolarna och skämtade rätt friskt.
Han berättade en massa intressant sifferfakta som jag rutinerat noterade i mobilen så att alla ni som läser bloggen kan ta del av dom:

Taket på Amsterdam Arena kan öppnas och stänga. Det väger 500 000 kilo (!) och tar 80 minuter att stänga. Ångrar man sig sen och vill öppna taket igen får man glatt vänta 80 minuter till. Då ska man ha i åtanke att det ungefär kostar 1 000 euro att stänga taket – och lika mycket att öppna det. Sjukt

Han visade oss också presskonferensrummet där det fanns fyra stycken stolar. Om vi tar dom i ordningen han visade dom så har vi först ”huvudpersonens” stol längst till höger på kortet. Där sitter den som ska ha fokus under presskonferensen – t.ex. ett nyförvärv, matchens lirare eller någonting liknande.
I stolen till vänster (där han står på bilden) sitter sen hemmatränaren.
I stolen till vänster om hemmatränaren sitter pressansvarige. Denna personen startar och avslutar presskonferensen och motar undan jobbiga frågor.
Längst till vänster finns en stol som är lite lägre än dom andra stolarna. Där sitter bortatränaren Lite elakt, men ack så roligt att dom får en stol där dom ser mycket mindre ut än alla andra

Vi fick också åka en massa rulltrappor (tacka GUD för rulltrappor!) för att ta oss uppåt i arenan. Mycket bättre än dom sketna trapporna som Olympiastadion i Berlin körde med

Vi fick också kika på den översta delen av läktaren på arenan. Det lutade rätt skapligt rakt neråt där, men jag tycker nog att Emirates i London var värre.
Vi fick i alla fall information om att Hollands landslag skulle spela på planen på lördag. Tills dess skulle allt gräs på planen bytas ut. Kostnaden att byta gräset en gång gick på ungefär 100 000 euro
”Sen måste gräset bytas efter matchen också, så då går det åt ytterliggare 100 000 euro” tillade guiden. Jag blev lite konfunderad att en gräsmatta kan vara så dyr…

”This is where I use to play poker at Pokerstars” skämtade guiden…

… men den gamla gubben med den heta dottern gillade inte skämtet

Loungeavdelningen var ju helt okej…

Jag föredrog dom gröna sofforna

Efter detta fick vi fr¨gan om nån hade köpt tilläggsbiljetter för att få se omklädningsrummen, men eftersom ingen nämnt någonting om detta till oss hade vi ingen sådan biljett och fick därför inte kika in där. Lite snopet ändå :_ Ska ni någonsin gå touren där, se till att köpa till biljetter för att få se omklädningsrummen…

Efter touren begav vi oss in på den närliggande sportbutiken för att kika lite. Jag hittade landhockeyklubbor och kunde inte låta bi att känna lite på dom. Helt sjukt konstigt att man bara får spela med klubban åt ena hållet om ni frågar mig.
Än sjukare är bollen dom använder för att spela landhockey. Den är helt galet hård, minst lika hård som en golfboll, och till storleken lika stor som en tennisboll ungefär. Aldrig i livet att jag skulle kunna börja med den där sporten

Efter sportbutiken kände vi att det kanske var dags för frukost. å grund av all morgonstress hade vi inte hunnit intaga dagens viktigaste måltid, men Jaker informerade mig om att det skulle finnas en riktigt pangrestaurang i närheten. Efter att ha fått all info om restaurangen var jag såld så vi tog sikte på denna fantastiska matplats.

Efter vad som verkade som en evighet hittade vi plötsligt stället! IKEA hette det, och dom serverade tydligen svenska köttbullar. Jag var lyrisk, Jaker likaså.

Köttbullar med gräddsås, lingonsylt och… pommes beställdes (dom hade ingen vanlig kokt potatis :n). Notera Sverigeflaggan där – herr Kamprad vet hur an får sina svenska gäster att känna sig som hemma Damerna i kassorna visste det inte – dom snackade oförståelig holländska istället för svenska. Bättring där tack…

Avslutningsvs måste jag bara bekräfta den vanligaste fördomen alla har om Holland – det är cyklar ÖVERALLT. Helt galet vad mycket cyklar det kan finnas i ett land. Bara kring tågstationen stod det säkert 10 000 cyklar ungefär. Lyckades även bli påkörd av en tok som inte såg att jag minsann tänkte traska mitt ut i vägen när han kom cyklandes

Klockan är nu 18:57, Jaker har sovit 2,5 timme i sängen och jag äter Marabouchoklad från IKEA. Väckning av Jaker nu, sen fixa nåt att äta tror jag.”