Så var den då kommen… Den sista riktiga dagen av semestern. Imorgon flyger vi hem, men idag ville vi fira hemresan med ett pangkalas. Efter ett kortare besök i en av Tokyos mörkare gränder där min njure såldes så tog vi sen sikte på restaurangen Ajitetsu som vi bokade bord på igår kväll.
Vi klev in på stället och blev bemötta som två kungar. Personalen var hur trevliga som helst och vi fick sen ett bord i lagom skymundan. På plats låg standardgrejerna för en vanlig middag i Japan, men det som egentligen var intressant var ju menyn.
Vi kollade igenom den lite kort och såg att priserna varierade från 5 000 yen (drygt 450 kronor) för Chef's choise – The chef will serve the best dishes available for your budget” till fantasipriserna på 36 000 yen (drygt 3 100 kronor) för ”The three awards Course” som innehöll typ en halv kobekossa.
Då min njure tydligen inte var sådär jätteeftertraktad på marknaden så gav den inte mer än drygt tusenlappen, så det blev budgeten för dagens supermåltid.
Kocken kom sen bort och förklarade lite hur menyn fungerade, vad som fanns i dom olika rätterna och lite allmänt bakom vad kobe-kött är. För er som inte vet vad det är så kan vi börja med att visa hur en vanlig köttbit brukar se ut. Någonting i den här
stilen är väl vad vi alla är vana vid att se. Vanligt kött helt enkelt, som efter till-lagning smakar riktigt gott.
Kobe-biffen är dock lite speciell. För att få fram det absolut bästa köttet från kossorna så matas dom med öl och sen masseras dom också. Behandlingen gör då att köttet går från ”vanligt” till ett mycket mer marmorerat utseende
med fett insprängt på ett väldans elegant sätt.
Äkta Kobe-kött finns bara tillgängligt i Japan, Macau och Hongkong och endast kött tillverkat i Kobe får kallas för kobebiff.
Men först förrätten. In på bordet kom den minsta ”appetizern” jag någonsin ätit, och nog fick man upp aptiten efter att man ätit upp den lilla mängd kött som fanns där. Men köttet smakade riktigt bra, och det är nästan svårt att sätta ord på det som kom därefter…
In på bordet kom sen nämligen den första av två tallrikar kobekött.
Till köttet fick man sen två olika såser, havssalt, peppar och soja. Sojan smakade nåt fantastiskt gott och var min personliga favorit, men mestadels så åt jag köttet utan någonting på det för att kunna känna köttsmaken istället.
Vi fick sen en egen stekpanneliknande grej som man kunde steka köttet på. ”10 sekunder på varje sida, sen är det klart att äta” sa kocken och vi lydde hans råd. När man sen stoppade in köttet i munnen var det som att en ny värld öppnade sig…
Jag vet inte riktigt hur man ska förklara smaken heller… Jag har aldrig ätit någonting som liknar kobe-biff förut, och om jag säger vad jag tänker så låter det ju tokäckligt. Men aja, om ni tänker er att ni mosar ner kött något ofantligt noga till mikrosmå bitar och sen blandar ut det med pannkakor, då har ni ungefär en liten idé om hur konsistensen är. Lägg sen till en köttsmak som är så galet god att den får dig att fån-le likt en ful tjock unge i fjärde klass som precis spöat en förstaklassare, då har ni kanske fått en liten liten bild om hur gott det smakade.
Sen kom då nästa tallrik in, och här smakade det ännu bättre! Dom tjocka bitarna (högst upp på min tallrik) nästan smälte i munnen när man åt dom. Smaken var sen som om någon stoppat in kött-fyrverkerier i munnen och tänt på, med köttsafter som rann likt Niagara-fallen. Magiskt, fantastiskt och lätt den absolut bästa maten jag någonsin ätit.
Jag försöker komma på bättre sätt att beskriva hur gott det var och hur det smakade, men det är så otroligt svårt att förklara någonting jag inte riktigt kan jämföra med någonting annat här i världen. I vanliga fall brukar jag alltid hitta någonting vettigt som är liknande, men här går det bara inte. Sista jag smakade en god steak var på Cheesecake Factory i San Fransisco, men den går inte alls att jämföra med det här köttet… Konsistensen på vanligt kött är heller ingenting som är ens i närheten av likadant. Vanligt kött är oftast lite ”segt” eller hur man ska förklara det, men här skulle man lätt kunnat skära köttet med en sked.
En alltid lika nöjd kis som ger kobe-biffen fem av fem toasters i betyg. Priset på drygt 1 200 kronor för mitt käk plus två öl kändes väl en aning speciellt, men sett till upplevelsen och bucket list-avcheckningen så var det lätt värt det. Och jag skulle nog göra om det igen om jag åkte hit, så bra var det. Det är mer en upplevelse än en måltid, lite som att slicka på matens Taj Mahal ungefär. Ett minne för livet, och något jag lätt kommer minnas så länge jag lever. Utan tvekan. Den där mjuka smaken följt av den mustiga köttsmaken… Mums!”
