Den här gryningen som vi inväntade igår var knappast fantastisk. Men 06:50 kom svärfar in i rummet och skrålade ”UPP OCH HOPPA” och ställde sig sen i sin säng och hoppade tills dess att jag vaknade.
Malmö bjöd på riktigt uselt väder och regnet bestod av vattendroppar i samma viktklass som en flugvikts-boxare.

Vägen ner till Rödby gick ganska smärtfritt och vid 9:30 fick vi köra ombord på färjan som skulle ta oss över till Puttgarden. Väl ombord på färjan, som förövrigt var betydligt större än jag förväntade mig, snappade man snabbt upp lukten av alkoholpåverkade karlar och från tax-freen spred sig Axe-lukten likt på ett mellanstadiedisko. När Christoffer och Nellie sen berättade om vad som väntade på andra sidan, sunk och elände, kände jag att den här resan definitivt ger dekadensen ett ansikte. En färja full med hundratals människor vars enda syfte med dagen är att köpa billig alkohol symboliserade väl ändå människans förfall rätt bra ändå.

Väl på andra sidan åkte vi förbi Scandlines pråm för att först ta oss en bit in i landet. Då svärfar stundtals kör som Michael Schumacher, 2017 års version, fick man dels uppleva hur det känns att ligga i slipstreamen bakom varenda bil längs vägen (alldeles för nära!) och sen fick man även uppleva den spanska sidan av svärfar (som tydligen inte bara består av tequila-tacofredagar) då han prompt stannade på sidan av ett antal motorvägar för att sen göra en u-sväng och då bryta mot både heldragna linjer och en sisådär 15-20 andra trafikregler.

Men skämt å sido så kör han bra, men är lite dålig på att hålla avstånd bara. Och han gör u-svängar som skulle fått min käre mor att få en hjärtattack om hon såg det. Men annars kör han bra. Faktiskt.

Väl framme vid den första butiken, Fleggaard i Burg, så började saker och ting faktiskt gå mot det bättre. Visst var det en kö utanför där, men väl inne i butiken var det inte alls så farligt.

Jag hade skrivit en lista, en lång sådan, innan vi åkte till Tyskland men jag blev helt ställd när jag kom in i butiken. Det fanns hur mycket som helst att köpa, och billigt var det också. Det tog mig säkert 10 minuters promenerande i butiken innan jag fick en överblick över det hela och kunde börja handla det vi skrivit upp.

Tillslut så blev det 6 flak med cider och öl, 15 flaskor vin (varav en med blått vin!), några bag-in-box, några likörflaskor och lite annat för totalt 2400 kronor.

Efter butik nummer ett tog vi då sikte på den ”riktiga bordershoppen”, Scandlines pråm. Skyltningen dit är löjlig, när man åker av färjan över så sitter det tre såna här skyltar som alla pekar vart du ska ta vägen. Missar man shoppen så är man antingen rå-packad, eller så är man blind. Oavsett bör man nog inte köra bil då.

Bordershop! Pråmen i bakgrunden.

Nellie, som tydligen är en gottegris utan dess like, tvingade upp oss alla till den översta våningen först. Där fanns det 2000 kvadratmeter med olika godissorter.

Våningen under bestod av lika stor area fylld med likörer, vodka och all möjlig sprit. Shoppingvagnen fylldes i skrämmande takt med allt från jordgubbslikörer till Anton Berg-ägg till whisky och berget i vagnen bara ökade och ökade.

Whisky-avdelningen var en personlig favorit och det fanns såpass många whisky-sorter att jag inte hade en möjlighet att ens få en överblick. Tack och lov hade jag skrivit upp vad jag skulle handla, men när jag hade lite frågor så hade dom en dansk snubbe där som kunde allt om allt på våningen verkade det som. Eller, jag förstod inte så mycket av vad han sade, men han visade mig i alla fall några sorter som kunde tänkas passa för ändamålet jag hade. Men skit i det, fördelen var att man kunde få provsmaka! Han hade ungefär 100 sorter som man kunde få prova, men jag provade bara en då den han föreslog verkade riktigt bra.
Utöver det fanns det smakprover lite överallt i butiken, men jag skippade dessa då jag såg hur gubbarna som provade allt betedde sig efter ett tag…

U-svängarnas konung, svärfar, var mycket nöjd med sina inköp.

För egen del blev det inte riktigt lika mycket handlat här, men ändå en hyfsad vikt. Totalt uppskattar jag att jag personligen handlade på mig ungefär 60 kilo här för ungefär 3700 kronor, och ytterligare 80 kilo för ca 2400 kronor på det första stället. 140 kilo alkohol för mig och Marlene! Helt sjukt, men å andra sidan så är ungefär 30-40% av vikten enbart glasflaskornas vikt. Det här beräknas räcka i alla fall ett år, om inte längre, så 500 kronor per månad är inte så farligt. Sen var det ju kul att gå runt och kolla på allt också!

Vägen tillbaka mot Ullared var dock lång, det var ungefär 5 timmars resa från Puttgarden till Ullared men då kön till färjan var större än Zlatans ego så tog det tid att komma ombord. Vi åkte från Puttgarden-butiken vid 15:00 ungefär och var framme i Ullared ganska exakt 22:00. Sju långa timmar, men då stannade vi på vägen för att äta också.

Men vädret var betydligt bättre än morgonvädret, så resan gick faktiskt rätt bra. Gränskontrollerna märkte man knappt av, det var en kort kö där en polis stod och kontrollerade körkort/pass samt frågade ”Vad har ni i bilen?”. Svärfar svarade snabbt ”SPRIT!” och polisen släppte sen förbi oss utan att bry sig nämnvärt.

Väl framme i Ullared bjöds det sen på kex och bastubricka med vindruvor, ost, korv och annat smått och gott innan vi alla kraschade i säng i hyfsad tid.

Morgonen i Ullared började med en stabil förbeställd frukost kombinerad med resterna från gårdagens bastuplanka. Efter att ha smällt i mig kalorier motsvarande det som en normal 4-barnsfamilj äter begav vi oss då mot varuhuset.

Inför den här resan hade jag och svärfar lagt upp några planer. Dels hade vi en fundering kring att, när vi väl kommit iväg från tjejerna, ringa och förlustanmäla deras kort hos banken så att dom då skulle bli stående nere i Ullared utan möjlighet till att betala. Detta visade sig dock svårare än förväntat då jag ännu inte lärt mig Marlenes personnummer och banken inte köpte vår stående Lotto-rad som svar på den frågan. Så vi fick tänka om.
Den nya idén var att vi skulle kunna kika igenom alla grejerna som tjejerna köpt, samt tvinga igenom möjligheten att tvångsåterlämna det värsta av eländet. Tjejerna var dock smartare än så och packade därför in alla grejerna i bilen innan vi kom upp, vilket gjorde det hela väldigt komplicerat. Så även den idén sket sig helt enkelt.

Men Ullared ja. Jag tror aldrig jag sett så många parkeringar på ett och samma ställe. Det här är en av säkert 20 såna här ytor som sträcker sig så långt ögat kan nå. Helt sjukt är det.

Glömde ta en selfie, men här är loggan i alla fall!

På väg in hörde man alla kundvagnara som rullade fram sakta på asfalten, och det lät ungefär som avtrubbade shopping-zombies som rullade fram mot ingången i sakta mak. Kön var annars i stort sett obefintlig och vi kunde gå raka vägen in genom dörrarna när vi kom dit vid 10:00 ganska exakt.

Det första man fick lära sig av proffs-shopparen Marlene var att ta en bild på sitt vagnsnummer. Ifall man skulle råka tappa bort, eller få vagnen stulen (det händer!) så kan man ha nån slags chans att få tillbaka den om man vet vilket nummer den har.

Ullared är stort, typ jättestort, och varuhusytan är totalt 40 000 kvadratmeter i och med den senaste utbyggnaden som gjorts. Då räknar vi inte med allt runtikring, alla outlets utanför, parkeringar med mera utan bara själva varuhuset. Det finns avdelningar för allt, schampo/smink/tvål/hårvax/deo/parfym och liknande grejer är det första man springer på när man kommer in i varuhuset.

Dom säljer även en massa kläder.

Min personliga favoritavdelning var dock fiskeavdelningen. Trots att jag inte fiskat typ någonting alls sen 1995 nångång så har jag för två år sedan köpt mig ett riktigt schysst fiskespö, önskat mig fiskegrejer i födelsedagspresent med mera och börjar nu få en riktigt schysst uppsättning, oanvända, fiskgrejer som kan börja användas. Fiske-delen av inköpen stod för ungefär 400 kronor och för det fick jag 8 wobblers, 4 skeddrag, en fiskekniv, en fiskelåda, en ask för fiskedrag, 70 ståltafsar (!) och 500 meter fiskelina. Det sjuka är väl egentligen att jag inte har en aning om det jag köpte var billigt, eller om det var dyrt, men någonting jag kan säga är att man dras med i köphetsen när man kommer in i varuhuset.

Marlene visade upp en helt ny sida därinne, ”JAG MÅSTE KÖPA SAKEEEER”-sidan som jag inte sett förut Man kände verkligen av det där själv också, som att man ”måste handla mycket för att spara pengar”. Svårt att förklara, men det var som en köp-stress som bara dök över en så snart man gick in där.

Ullared är så stort att dom hade en hel hylla för enbart påskkycklingar av olika slag. Helt galet.

Ullared är så stort, och så kaosigt, att dom har flera olika kundvagnsparkeringar där man kan ställa sin kundvagn när man ska fika. Dom har då även numrerade rader och sektioner så att man kan hitta kundvagnen igen. Hur sjukt är inte det!?

Fikapaus.

Marlene berättade att ”man brukar räkna med en tusenlapp per timme när man är på Ullared”, och då jag fick reda på att hon gick nästan 13 000 steg under gårdagen kunde jag räkna ut ett ännu mer exakt mått: kronor per steg. Marlene handlade under gårdagen för 6 500 kronor vilket då resulterade i 50 öre per taget steg inne på varuhuset. Men då hade hon strategiskt skippat alla dyra saker som handdammsugaren (1300 kr), mattorna (650 kronor) med mera.

När man står där i kassan och den piper hela tiden så drömmer man sig nästan bort till nån slags shopping-sjukhusserie där hjärtmaskinen står och tutar. Pip. Pip. Pip. Idag gick besökte vi Ullared i ganska exakt 4 timmar, jag 6019 steg, och slös… investerade hiskeliga 6169 kronor – nästan exakt 1 krona per promenerat steg! Kan vara världsrekord…

Nu sitter jag hemma i lägenheten med en förpackning av Ola-Connys limpa i köket, typ 8 kartonger/flak med öl i vardagsrummet, en ny handdammsugare, en ny vardagsrumsmatta, alldeles för många flaskor vin, några nya flaskor whisky, 10 par nya strumpor, ett par nya kalsonger, ett antal nya sällskapsspel, en ny skärbräda och gud vet allt. Tack och lov är plånboken betydligt lättare, så man slipper släpa på den vikten i alla fall…

Totalt slutade det hela ändå som förväntat ungefär. 9 383 kronor gick Ullared och Puttgarden på tillsammans där Ullared stod för 3 600 av dessa kronorna och Puttgarden för 4 200 kronor. Resterande var kostnader utöver shoppandet, bensin och annat tråkigt. Men vi fick bra mycket för pengarna ska sägas, så jag är faktiskt nöjd trots summan.