Puttgarden, en godisbutik i alkoholformat

Den här gryningen som vi inväntade igår var knappast fantastisk. Men 06:50 kom svärfar in i rummet och skrålade ”UPP OCH HOPPA” och ställde sig sen i sin säng och hoppade tills dess att jag vaknade.
Malmö bjöd på riktigt uselt väder och regnet bestod av vattendroppar i samma viktklass som en flugvikts-boxare.

Vägen ner till Rödby gick ganska smärtfritt och vid 9:30 fick vi köra ombord på färjan som skulle ta oss över till Puttgarden. Väl ombord på färjan, som förövrigt var betydligt större än jag förväntade mig, snappade man snabbt upp lukten av alkoholpåverkade karlar och från tax-freen spred sig Axe-lukten likt på ett mellanstadiedisko. När Christoffer och Nellie sen berättade om vad som väntade på andra sidan, sunk och elände, kände jag att den här resan definitivt ger dekadensen ett ansikte. En färja full med hundratals människor vars enda syfte med dagen är att köpa billig alkohol symboliserade väl ändå människans förfall rätt bra ändå.

Väl på andra sidan åkte vi förbi Scandlines pråm för att först ta oss en bit in i landet. Då svärfar stundtals kör som Michael Schumacher, 2017 års version, fick man dels uppleva hur det känns att ligga i slipstreamen bakom varenda bil längs vägen (alldeles för nära!) och sen fick man även uppleva den spanska sidan av svärfar (som tydligen inte bara består av tequila-tacofredagar) då han prompt stannade på sidan av ett antal motorvägar för att sen göra en u-sväng och då bryta mot både heldragna linjer och en sisådär 15-20 andra trafikregler.

Men skämt å sido så kör han bra, men är lite dålig på att hålla avstånd bara. Och han gör u-svängar som skulle fått min käre mor att få en hjärtattack om hon såg det. Men annars kör han bra. Faktiskt.

Väl framme vid den första butiken, Fleggaard i Burg, så började saker och ting faktiskt gå mot det bättre. Visst var det en kö utanför där, men väl inne i butiken var det inte alls så farligt.

Jag hade skrivit en lista, en lång sådan, innan vi åkte till Tyskland men jag blev helt ställd när jag kom in i butiken. Det fanns hur mycket som helst att köpa, och billigt var det också. Det tog mig säkert 10 minuters promenerande i butiken innan jag fick en överblick över det hela och kunde börja handla det vi skrivit upp.

Tillslut så blev det 6 flak med cider och öl, 15 flaskor vin (varav en med blått vin!), några bag-in-box, några likörflaskor och lite annat för totalt 2400 kronor.

Efter butik nummer ett tog vi då sikte på den ”riktiga bordershoppen”, Scandlines pråm. Skyltningen dit är löjlig, när man åker av färjan över så sitter det tre såna här skyltar som alla pekar vart du ska ta vägen. Missar man shoppen så är man antingen rå-packad, eller så är man blind. Oavsett bör man nog inte köra bil då.

Bordershop! Pråmen i bakgrunden.

Nellie, som tydligen är en gottegris utan dess like, tvingade upp oss alla till den översta våningen först. Där fanns det 2000 kvadratmeter med olika godissorter.

Våningen under bestod av lika stor area fylld med likörer, vodka och all möjlig sprit. Shoppingvagnen fylldes i skrämmande takt med allt från jordgubbslikörer till Anton Berg-ägg till whisky och berget i vagnen bara ökade och ökade.

Whisky-avdelningen var en personlig favorit och det fanns såpass många whisky-sorter att jag inte hade en möjlighet att ens få en överblick. Tack och lov hade jag skrivit upp vad jag skulle handla, men när jag hade lite frågor så hade dom en dansk snubbe där som kunde allt om allt på våningen verkade det som. Eller, jag förstod inte så mycket av vad han sade, men han visade mig i alla fall några sorter som kunde tänkas passa för ändamålet jag hade. Men skit i det, fördelen var att man kunde få provsmaka! Han hade ungefär 100 sorter som man kunde få prova, men jag provade bara en då den han föreslog verkade riktigt bra.
Utöver det fanns det smakprover lite överallt i butiken, men jag skippade dessa då jag såg hur gubbarna som provade allt betedde sig efter ett tag…

U-svängarnas konung, svärfar, var mycket nöjd med sina inköp.

För egen del blev det inte riktigt lika mycket handlat här, men ändå en hyfsad vikt. Totalt uppskattar jag att jag personligen handlade på mig ungefär 60 kilo här för ungefär 3700 kronor, och ytterligare 80 kilo för ca 2400 kronor på det första stället. 140 kilo alkohol för mig och Marlene! Helt sjukt, men å andra sidan så är ungefär 30-40% av vikten enbart glasflaskornas vikt. Det här beräknas räcka i alla fall ett år, om inte längre, så 500 kronor per månad är inte så farligt. Sen var det ju kul att gå runt och kolla på allt också!

Vägen tillbaka mot Ullared var dock lång, det var ungefär 5 timmars resa från Puttgarden till Ullared men då kön till färjan var större än Zlatans ego så tog det tid att komma ombord. Vi åkte från Puttgarden-butiken vid 15:00 ungefär och var framme i Ullared ganska exakt 22:00. Sju långa timmar, men då stannade vi på vägen för att äta också.

Men vädret var betydligt bättre än morgonvädret, så resan gick faktiskt rätt bra. Gränskontrollerna märkte man knappt av, det var en kort kö där en polis stod och kontrollerade körkort/pass samt frågade ”Vad har ni i bilen?”. Svärfar svarade snabbt ”SPRIT!” och polisen släppte sen förbi oss utan att bry sig nämnvärt.

Väl framme i Ullared bjöds det sen på kex och bastubricka med vindruvor, ost, korv och annat smått och gott innan vi alla kraschade i säng i hyfsad tid.