Dag två, tre och fyra i Gambia är avklarade och vädret har varit… så jävla varmt! Solen grillar mig i solstolen likt en laxfile i en stekpanna och luftfuktigheten gör absolut ingenting bättre. Men det är najs ändå, lite skugga så blir allt plötsligt bra igen.
För referens så är det alltså mellan 32 och 34 grader i skuggan. I Sverige brukar vi prata om grillväder som ett väder där man kan grilla ute, här i Gambia handlar grillvärme mer om hur välstekt man vill bli inombords när man solar…

Men ja, jag vet. Ni har alla samma fråga i huvudet: ”har dom svenskt WiFi på hotellet?”. Nja, det är inte riktigt fiberkvalitet här. Inte heller ADSL. Nä, nätet här är mer som att skriva ett vykort, slicka på ett frimärke, fästa det på kortet, lägga ner vykortet i brevlådan och sen låta en hurtig snubbe springa med det till närmsta storstad för att där lägga vykortet på ett flygplan och flyga det till Sverige.

Skämt åsido så är internethastigheten precis lagom för att använda Facebook ungefär, det funkar jättebra att skriva, läsa och publicera bilder där. Men att blogga, ja det är ett projekt i stil med att bygga Öresundsbron med hjälp av play-doo-lera.

Jag försökte annars roa mig med att försöka fixa kartan på bloggen igår. Med hjälp av mobilen… Men det löste sig faktiskt, även om det tog typ 3 timmar att göra något som normalt tagit 20 minuter…

Men utsikten från vårt rum kan man knappast klaga på. Vi har typ 100 meter ner till Atlanten, och utsikten från rumsfönstret är alldeles fantastisk.

Frukosten på hotellet som heter Sunbeach Hotel and Resort är helt okej, frukosten är stabil och smakar bra. Dom har även lite konstiga juicer, dels hibiskusjuice som är vinröd och smakar typ sött, sen har dom ba… barbaojuice tror jag det heter. Det är en typ av frukt som växer på träden här utanför och smakar typ som att stoppa flera olika godisar i munnen samtidigt. Sött och massa smaker på en gång men inte suveränt gott för det.

Rummet är… alltså, det är så svårt att jämföra. Jag tycker det är toppen, rent, fritt från insekter och ingen konstig lukt. Låter kanske inte så glamoröst, men jämfört med ett svenskt hotellrum är det här väl acceptabelt men inte magnifikt. Den bästa jämförelsen jag kan komma på är att rummet känns som ett nyrenoverat irländskt hotellrum. Det syns lite smågrejer här och där, men ytorna är renoverade och bra. Däremot vet man på något vis att renoveringen mest troligt bara håller riktigt bra i max fem år, sen börjar det förfalla i allt snabbare takt.

Det kanske låter som att jag är negativ, men det är jag inte. Man måste bara vara förberedd på vad man får när man åker hit.
Poolområdet däremot är jättefint och solsängarna är superbra. Just det, på tal om sängar så är sängarna på rummen jättebra också.

Och vi har ju all inclusive på hotellet också! Eller, all sprit är ju lokal/billigaste möjliga vilket ändå inte märks jättetydligt. Gin & tonicen smakar förvisso lite mer bensin & tonic första klunkarna men ärligt talat så är det faktiskt inte så illa. Ölen, med det för oss svenskar lite oklara namnet Julbrew, är jättegod och smakar lager med en riktning lite smått å majshållet. Vi är dock alla överens om att den är bra. Vodkan i baren smakar vodka (inget större fan), rosevinet är superbra, det röda vinet är okej och det vita vinet är halvtaskigt .

Lunch och middagsmaten är varierande och faktiskt rätt stabil. Lite som en bättre variant av skolmat ungefär, vilket kanske låter rätt tragiskt men jag tycker maten absolut är att rekommendera. Men förväntar man sig elegant restaurangmat så kommer man nog bli besviken.

Ett stort minus för vår vistelse är dock att svärfar gjorde sig rätt illa. Och han gjorde det i barnpoolen av alla ställen, med Molly i händerna. En av plastplattorna som ligger runt polen sprack och svärfar fick ett påtagligt jack i benet. 1 cm brett och några millimeter djupt kanske inte låter så illa, men det gör ont som tusan och det är badförbud för benet resten av resan. Tråkigt såklart, men doktorn som tog hand om hans ben var utmärkt så ingen skugga skall falla på honom.

Valutan i landet heter ju dalasi och en dalasi motsvarar ungefär 20 svenska ören. Men dom där sedlarna är så smutsiga att man nästan inte vågar ta i dom. Växla kan man göra på hotellet om man är bekväm, och eftersom vi knappt gjort slut på några pengar alls så orkar vi inte krångla med att få ut nån procent bättre kurs på dom växlade pengarna.

Lägga barn och all inclusive är en något udda kombination.

Vi har annars inte gjort jättemycket om dagarna. Mest solat och degat, och värmen gör att man typ inte orkar något annat. Men vi hyrde en guide för att gå en sväng utanför hotellområdet och det är otroligt vilken skillnad det är bara man kommer utanför området. Fattigdomen är påtaglig och man blir verkligen påverkad av hur folket bor här. Och det här var ändå inte den fattiga delen av staden…

Jag, Molly, svärmor och vår guide som kallades för DJ. DJ bidrog med mycket intressant information om Gambia som land och jag rekommenderar verkligen er som åker hit att hyra en guide och åtminstone gå ut utanför hotellområdet. Vågar inte ens tänka på hur mycket annat det finns att se i landet dock, att ha sett ett området på 1 km radie från räknas knappast som att ha sett Gambia som land…

Måste dock passa på att nämna att vi äntligen fått Molly att gå! Lite roligt att det hände i Gambia av alla länder också. Hon har kunnat ta några steg tidigare, men nu går hon själv helt utan hjälp. Lite ostabilt ännu förvisso, men nu kan hon äntligen gå själv