Dag nummer zwei i Berlin började med en elegant hotellfrukost. Den här resan är inte tänkt att bli en typisk tågluff med sovande på tågstationer hostels, snarare är den lite mer elegant” som Jaker skulle sagt. Hotell vid varje stopp (förutom tre natt-tåg) gör att priset sticker iväg lite mer än en ”normal” tågluff.

Nåja, hotellfrukosten var mycket bra och Kausti var nöjd. Speciellt nöjd var han med chokladmüslin som serverades tillsammans med en fantastisk yoghurt.

Betyg på chokladmüslin: 5

Sämst på frukostbordet var dock den hemska tyska grejen med sylt i. ”Kexet” runt smakade ungefär som natvardens bröd i Stora Skedvi kyrka och sylten smakade rent utsagt förj-vligt.

Betyg på tysk snuskgrejsfrukost som smakade bajs: 0

Efter hotellet traskade vi ut för att kika Olympiastadion i Berlin. Jaker är en tokigt fotbollsfan så han ville absolut gå en tour på Herta Berlins hemmaarena. Jag hade ju varken en egen vilja eller nåt bättre för mig, så jag hängde på. Dock behövde väskorna först lämnas av på Berlins centralstation eftersom hotellet krävde utcheckning före klockan 12:00.

Cool byggnad utanför hotellet

På vägen till centralstationen tog vi vägen förbi det tyska regeringshuset (om jag minns rätt). En rätt cool byggnad med en fantastiskt lång kö till ingången. Vi blev mäkta imponerade av kön och tyckte att det räckte med att den var så lång som den ändå var och gav upp drömmarna om att få hälsa på Andrea Markel som antagligen satt därinne nånstans.

Väskorna dumpades i väskinlämningen på centralstationen och vi begav oss till Berlin svar på Colosseum – Olympiastadion.

Jag kände mig mäktigt stor när jag stor framför dom minimala pelarna som visade vägen till ingången till stadion.
Innan vi traskade in tog Jaker initiativet och traskade in i biljettshoppen för att fixa biljetter. ”Two tickets to the tour” kväkte han fram med en engelska som fick valfri 4-åring att framstå som ett språkgeni. Damen i kassan svarade att touren endast gick på tyska idag…
Jaker tittade snabbt på mig, jag nickade, och Jaker svarade ”We still want them”.

Vi var lite tidiga på plats, så vi roade oss med att knäppa lite kort på arenan under tiden vi väntade i den bitande kylan.
Både jag och Jaker var överens om att Olympiastadion var fantastiskt tråkig att titta på. Den var sådär typiskt tyskt betongig med gråa stolar och perfekt planering. Inga designelement eller någonting, bara betong. Ordning och reda – precis som tyskarna vill ha det och precis tvärt emot hur en normal människa med stil vill ha det.

Sen började touren. Guiden frågade två gånger innan touren började ”Är det nån här som inte kan tyska”. Jag och Jaker körde en typiskt svensk grej och höll oss tysta i bakgrunden så att ingen skulle märka nåt. Sen började testet…

en och en halv timme traskade tysken runt och babblade tyska utan att jag och Jaker förstod någonting. Jag tror jag snappade upp ungefär 12 ord på den här tiden. Då var det ord som teater, fussball och Hitler ungefär.
Han guidade oss runt arenan och berättade massa intressant information som ingen av oss förstod ett dyft av samtidigt som han glänste med sin mustasch.
Stundtals drog han några skämt som tydligen var roliga också, så jag och Jaker såg, rutinerade som vi är, ut som att vi tyckte det var jätteroligt vi också. Ett antal forcerade skratt trycktes fram under touren, alla när publiken som stod runtikring oss (och förstod vad han sade) skrattade.

Efter touren blev det lunch. Jag hade lovat mig själv att äta någonting typiskt för varje land under resan, så därför var det idag dags för ”typiskt tyskt käk”-måltiden. Jaker beställde in currywurst und bratkartoffeln och kunde efter måltiden utbrista att det nog var den godaste korven han ätit. Jag var lite avis…

Jag beställde in bockwurst und bratkartoffeln samtidigt som jag tog en apelsinläsk till det. Apelsinläsken visade sig vara öl blandat med apelsinsaft (!?) och den smakade sisådär. Bockwursten smakade lika tråkigt som den såg ut… Det var en massa pommes frites där och se en korv. Ingen sås och ingenting mer. Hur roligt är det lixom? :_

Efter detta blev det en egen liten tour för mig och Jaker runt arenan där vi bland annat tog kort på stället där den olympiska elden tänts under dom två OS som Berlin anordnat.

Annat vi gjort under dagen som är värt att nämnas är när vi besökte Sony Center som finns här i stan. Där lokaliserade vi den omtalade 3D-TVn som gissningsvis skulle finnas där.
Det som är på bilden är dock inte 3D-TVn, utan en mycket trevlig retro-TV som tillverkades nångång på 70-talet. Mycket vacker om ni frågar mig.

Sen såg vi den plötsligt… Som en uppenbarelse kom den till oss och spänningen i rummet steg nåt enormt. Dom otroligt fräsiga glasögonen bara låg där och väntade på oss och jag kände hur barnet inom mig snabbt kröp fram…

Två fräcka män i fräsiga glasögon – Men in Black

Vi tog på oss glasögonen och trädde in i en värld som skiljde sig ganska långt ifrån Avatar i 3D som gick på bion i Dubin tidigare i år. 3D på TVn var lite mer som… ett akvarium ungefär. Vi fick sen en isbjörn som simmade i vattnet och man kunde lixom se 3D-effekten utan att bli överdrivet fascinerad. Sen visade dom plötsligt lite bättre bilder på Killzone 2 från Playstation 3 och framförallt fotboll på TVn. Det är såklart omöjligt att ta kort på bilderna med kameran eftersom det krävs speciella glasögon och två ögon för att se bilden som visades, men jag måste säga att jag blev positivt överraskad av 3D-TVn ändå. Det var stundtals lite rörigt och svårt att fokusera på det man skulle, vilket i sin tur ledde till att man såg dubbelt, men överlag var 3D-HD-TVn riktigt ball.
Säljstart i juli för det nätta priset av 34 000 kr. Kanske lite i överkant, men nog skulle jag kunna tänka mig att skaffa en när dom gått ner i pris och tekniken förbättrats lite

Betyg på 3D-TVn: 4

Efter denna spektakulära upplevelse hade vi 8 timmars Berlintid kvar, men ingenting kvar att göra. Vi bestämde oss därför att ta tunnelbanan mot ett randomhåll och kika efter ett café. Efter att ha tagit sikte på Oranienburg och totalt missat alla caféer i hela Berlin så hamnade vi på en restaurang vid namn Oranium.

Två König Ludwig Hell beställdes in och dom smakade helt okej. En 45-minuters samtalande om lite allt möjligt så var ölen slut och Jaker tog initiativ till att beställa in en till. Jag tänkte vara lite rebellisk och istället beställa in en vit öl blandad med Red Bull…

Till alla er som någonsin tänker beställa in en König Ludwig Weissbier blandad med Red Bull när ni är i Tyskland: Låt för fan bli det. Den smakade helvete, bajs och vedervärdigt och kan nog vara bland det värsta jag druckit – fastän den innehöll Red Bull.

Nu sitter jag på McDonalds på Berlins tågcentral och väntar på att natt-tåget ska komma in. Klockan 00:29 rullar det in på perrongen för att hämta upp två unga män som siktar på Amsterdam.
Imorgon har vi siktet inställt på ett Amsterdam och en gammal skolkompis som tydligen bor där. Martin, om du läser detta, ring mig ASAP imorgon vid 10-tiden så att vi får ditt nummer. Lite svårt att kontakta dig utan numret ju

Avslutningsvis får vi nog sammanfatta Berlin som das TV-stadt. Dom har ett TV-torn och dom har en 3D-TV och det är nog mest vad vi kommer komma ihåg härifrån. Sen är det alltid svårt att vara först ut också i sånahär tävlingar, så betyget kanske justeras efterhand.

Betyg på Berlin: 3”

Jag har nog glömt nämna en sak i mina tidigare inlägg: Den tyska skolklassen som bodde i samma tågvagn som oss. Klassen bestod av ett stort antal otroligt dryga och skrikiga småbarn i 12-års åldern ungefär. Att sova i en sovvagn på ett tåg är ett smärre projekt när tåget dundrar fram längs rälsen och det bankar och låter som att tåget spårat ut ungefär var tredje minut. Man vaknar med panik och undrar om det verkligen ska låta sådär jäkla illa om tåget.

Lägg där till en skolklass med en hysteriskt gråtande liten tjej, ett gäng skolbarn som är uppe till 03:00 och står utanför våran dörr och pratar samt rycker i våran dörr så får ni ett scenario där en viss Kaustis nattsömn mest bestod av en 6-timmar lång snoozning. Mordtankar kom över mig minst 24 gånger under natten och jag lovade mig själv att det första jag skulle göra när vi kom fram till Berlin var att gå ut på gatan och skrika så högt jag bara kunde. Om tyskjävlarna skulle hålla mig vaken på tåget skulle jag baskemig hämnas på alla tyskar som låg och sov i Berlin

Nu är det mycket snack och lite verkstad på mig så av allt det där blev det ingenting, men vi blev i alla fall väckta vid 6-tiden. Efter att egentligen inte sovit någonting borde jag ha varit jättetrött, men jag har lovat mig själv att inte vara en slö gnällspik (som jag vanligtvis är) på resan, så direkt jag började känna mig lite trött slog jag upp DU ÄR I BERLIN” stort i huvudet. Sen tänkte jag lite på vad som skulle göras idag, och jag kom fram till att jag har noll koll på planeringen. Jaker sköter det där och han har memorerat varenda liten tågtid, lunchpaus och sevärdhet som ska besökas. Jag hänger mest bara med och jag tror det passar mig bra att vara som en liten dark horse på resan.

Dom megatöntiga gångskorna satt såklart på fötterna och jag kan inte med ord beskriva hur töntiga vi ser ut i dom här. Visst ska vi gå mycket, men man börjar undra om det inte är värt att förstöra sina knän istället för att behöva se ut som en supertönt i hela Europa
[Här ska ni säga ”Töntigheten sitter tyvärr inte i skorna Kausti”]

Efter några minuters orientering utanför tåget tog vi sikte på hissen och övervåningen. Berlins tågcentral är ett virrvarr av rulltrappor, matställen och förvånansvärt tomt på folk en söndagmorgon klockan 06;30 Efter att ha traskat förbi McDonalds och pappersripoffen McPaper

letade vi reda på ett ställe att lämna in väskorna på. 5 euro för en dags lagring av väskorna var välinvesterade pengar – vem vill traska runt med en bambastor ryggsäck i Berlin?

Kamps-mackan fick bli dagens frukost och jag måste säga att jag tycker Tyskland har förvånansvärt goda mackor. Senast jag var där för att flyga vidare till Irland så käkade jag nån fralla med korv på och den smakade mycket bra, Kamps-mackan på Kamps-caféet smakade även den riktigt gott.

Efter frukosten så begav vi oss till tunnelbanan för att kunna ta oss till Brandenburger Tor ochi längden även till Berlins högsta punkt – TV-tornet. Efter att helt litat på Jakers tyska ordningssinne hängde jag på honom när han pekade åt ett håll och på typiskt tyskt vis ropade ”AUF DEN BRUNA TONNELBAHNA!”.

Nöden har ingen lag. Här ser vi morgonens tandborste.

Der Jaker lesen die text. Ser ni listan han läser? Det är listan på ALLA adresser i hela Berlin. Det var helt absurt liten text och sjukt många gator/platser på den där listan. Tänk om dom gjort textstorleken dubbelt så stor, då hade den där saken Jaker läser på blivit jäääääättehög

Die güle tunnelbana. Brah zu åken mit om man zu TV-torn ska åken.

Väl framme vid stationen i Brandenburger Tor var Jaker nöjd. Överlag måste jag säga att stationen där lätt har kommit att bli både min och Jakers favoritstation. Tunnelbanan därifrån går bara till ett ställe, så man har full koll där

Nåja, vi traskade upp från stationen och fick se…

… det här. Helt sjukt vad mäktigt det såg ut när man kom upp från den ganska fäscha tunnelbanan och fick se ett sådant landmärke som Brandenburger Tor (heter så va?) ändå är.

Nästa sak som noterades var alla dessa cyklisterna som trampade runt omkring oss. Man vet att det är någonting som är fel när det uppstår en situation där antalet cykelbyxor per kvadratmeter överstiger 2. Cykelbyxor är fult och töntigt, så jag kunde inte låta bli att fascineras av detta. Alla vet ju att tyskar har kass klädsmak – kanske var det bara en helt vanlig dag i Tyskland? ”Die cykelbyxen ist sehr vacher!” låter ju som ett vettigt motto för tyskarna trots allt…

Efter att ha fascinerats av alla dessa cykelbyxorna som rullade förbi oss ryckte vi tag i en jätteskäggig herre och bad honom fotografera oss. Efter ett mycket imponerande fotograferingsjobb kom denna bilden till och vi var mycket nöjda. Tack så mycket herr schäggische mann!

Jaker fick dominera och knäppa kort på två av cykelbyxeägarna. Jag stod mest bredvid och kände hur fel det kändes med två killar i cykelbyxor som kramade varandra

Här någonstans slog arrangörerna av cykeltävlingen på , Tyskarnas vinnarbidrag från Eurovision Song Contest, och jag blev smått knockad av ”Shit, jag är i Tyskland och letar efter ett TV-torn”-uppenbarlesen. Det kändes nåt helt galet coolt att traska runt här – och ännu häftigare skulle det strax bli…

Jag har nog en liten torns-fetischist inuti mig eller nåt, för när jag för första gången såg TV-tornet kunde jag nästa inte fatta hur fantastiskt coolt tornet såg ut

Jag blev helt lyrisk och sprang ärevarv runt lyktstolparna för att fira synen som jag hade framför mig. Det såg precis ut som om ett rymdskepp hade landat mitt i staden. Jag kan lätt säga att det är en av dom mest fascinerande sakerna jag någonsin sett.

Vi tog en sväng förbi den stora kyrkan som stod på vägen till TV-tornet och knäppte kort på den också. Lite sjukt att det var såpass lite folk ute i en såpass stor stad som Berlin ändå är när vi var här. Kyrkan var naturligtvis stängd (Gud sover minst fram till 13:00 på dagarna, sen öppnar han kyrkorna) så vi kunde tyvärr inte komma in och se hur den såg ut inuti. Ni för nöja er med en närbild

av den fantastiska byggnaden.
Överlag måste jag säga att byggnaderna i Berlin är riktigt vackra. Det är många gamla kyrkor och intressant formgivna byggnader lite överallt.

Uppe på taket har Gud gjort en staty på sig själv när han står och pekar finger åt hela Berlin. Det är status att våga vara sådär fräck

Sa jag att dom har ett megacoolt TV-torn i Berlin? Efter att ha kikat på den fått fantastiska kyrkan begav vi oss mot TV-tornet för att kunna åka upp i det och se hur utsikten såg ut. Vi failade rätt hårt och insåg att tornet inte skulle öppna på en timme, så vi traskade bort till Alexanderplatz istället.

Jaker traskar Alexanderplatz. Vet inte riktigt vad det är för ställe eller om det har nån historisk betydelse, men det jag vet är att det är ett stort torg helt tomt på människor Vart höll alla tyskar hus? Baksmälla?

Efter detta insåg jag att vi nog var trötta i benen och borde sätta oss ner en stund. Vi hade 40 minuter kvar tills TV-tornet öppnade och ingenting speciellt att göra, så vi satte oss ner vid en spårvagnshållplats och vilade.

Men vad f-n står det på skylten egentligen? Nån som frivilligt översätter sista meningen

Sen såg jag plötsligt hur det skymtade ett megahäftigt TV-torn bakom skylten. Hur coolt är inte det där tornet på en skala!?!!!??!!11!?!?!1!?

Vi spolar fram tiden 40 minuter, förbi en herr Otto, en dryg liten unge som hoppade hage utan hage, förbi en fransk skolklass och en 40-sekunders hissresa med nyss nämnda herr Otto. Plötsligt befann jag mig 203 meter över marken i ett oroligt svajande TV-torn. Kombinatinen höjdrädsla/svajande torn är kanske inte optimal och jag kände hur mitt vänstra ben började panika lite smått när jag stod där och kikade ut genom fönstren.

Ball utsikt!

Ball kyrka sedd från 203 meters höjd.

Utsikten från tornet var annars rätt schysst, men eftersom det inte fanns så mycket mer att kika på än höghus överallt och en vacker kyrka så tröttnade man ganska snabbt. Efter 35 minuter bestämde vi oss för att det fick vara nog helt enkelt. Men först skulle jag ha en bild med våran hiss-idol från tornet…

Här har vi resans favorit-Otto: Herr Otto hette han enligt namnbrickan. Vi träffade honom i ungefär 60 sekunder men minnet av hans toksäkra agerande i hissen upp till tornet kommer nog stanna kvar för evigt.

Herr Otto (:i) var herren som skötte en av hissarna upp till tornet. Direkt vi steg in i hissen sa han någonting om zweihundertvier och sechs meter per sekund, men jag kunde inte riktigt tyda vad han sa. Efter detta körde han sin info på engelska och berättade att det var 204 meter upp med hissen och att hissen rörde sig med en hastighet av 6 meter per sekund – snabbare hissar finns tydligen inte, antagligen blir det för mycket för kroppen att åka fortare än så rakt uppåt.

Bredvid oss i hissen hade vi en jättegammal (80+) dam. Direkt efter herr Otto kört sin info på engelska frågade hon ”In french please?”. Herr Otto, som hade full koll på situationen, drog helt enkelt fram sin franska dialekt och körde hela infon på franska utan att tveka. Jag och Jaker kunde inte låta bli att imoneras av herr Ottos fantastiska service och jag kan lova att han är en återkommande hjälte i mina och Jakers samtal under resan Jag var helt enkelt tvungen att få ett kort med våran tyska hjälte.

Betyg på herr Otto: 5

Efter att ha åkt ner och tackat för oss traskade vi runt lite för att kika hur det såg ut i området kring tornet. Vi hittade bland annat den imponerande tjockisaffären för folk som har storlek XXXXXXXXL på sina kläder. Man skulle nästan gått in och provat dom för att få se hur enorm en människa egentligen kan bli

Sen fick jag syn på en skylt där det stod ”Seg2Go”. Alla ni som vet vad en Segway är blir genast mycket intresserade – så även jag. Vi följde skyltarna och hittade tillslut butiken där dom säljer Segways. Tydligen kunde man få en rundtur i Berlin på dom också – hur ballt som helst Tyvärr var det stängt när vi var där, dessutom måste man boka större grupper för att få åka Jag som ville åka en Segway….

Dom där jävla cykelbyxorna var överallt… Tydligen hade poliserna blockerat gatan eftersom det ju var cykelbyxans dag idag

Nästa sak att se när vi var i Berlin var en klassisk turistsak: Berlinmuren. Det fanns en vägg där man kunde läsa om allt som hade med Berlinen att göra. Riktigt fascinerande läsning, även om jag fortfarande inte fått svar på en sak: Varför byggdes Berlinmuren egentligen? Varför spärrades en del av staden av sådär egentligen?

Vi traskade sen upp i muséet dom hade där bredvid och fotograferade den delen av Berlinmuren som dom hade behållit. Man kunde nästan tänka sig hur omöjligt det måste varit att springa över gränsen där när man såg murarna. På samma gång förstod man hur illa ställt dom måste haft det om dom var villiga att ta en 0,01% chans till ett bättre liv där ett misslyckande innebar döden.
Jag hoppas verkligen att jag får besöka Auschwitz någon gång för att se hur det ser ut där. Tyskar kan vara ett elakt folk, men man skulle vilja uppleva hur stället ser ut bara för att ha varit där.

Been there – touched it. Bildbevis på att jag faktiskt petat på Berlinmuren

En karta över hur Berlinmuren sträckte sig genom Berlin. Jaker begrundar konstverket.
Jag måste säga att det är svårt att greppa hur någonting sånthär kan ha existerat för 20 år sedan – under min livstid. Människan är en sjuk varelse…

Been there – hasnt touched it. Pinsamt

Har ni sett vilket epic torn dom har i Berlin? Det är ett TV-torn som står mitt i staden. Hur ballt är inte det?

Cool utsikt från Alexanderplatz tunnelbanestation. Park Hotel låter ocoolt, men det ser rätt schysst ut nere från tunnelbanetrappan

Efter ytterligare lite traskande blev det lunch. Klockan var här strax före 12 och jag trodde jag skulle avlida. En amerikansk sportbar blev lunchstället, mest eftersom vi inte orkade leta efter nåt annat. En bacon and cheeseburger beställdes in och jag trädde in i paradiset.
Hamburgaren var inte god, den var helt magnifik. Osten, baconet, salladen och framförallt dressingen var perfekt. Lägg till en cola och en vrålhungrig Kausti på det så har ni ett succérecept utan dess like. Det var ren och kär kärlek från första till sista tuggan och jag var mer än nöjd när magen var mätt.

Två svenskar och ett torn! Ser ni tornet! Helt sjukt häftigt!!!11!!

Påväg hem traskade vi förbi kyrkan igen och nu hade dom slagit på fontänen. Blev ett rätt schysst kort där ändå.

Var annars rätt sugen på att köpa en Ferrari. Fanns tyvärr ingen prislapp, men funderar på att sälja Jaker på den svarta marknaden för organförsäljning. Borde kunna ge en schysst slant.

Bagageinlämning auf den tågstation. Vi hämtade väskorna vid 13-tiden och begav oss till hotellet för en stunds middags-sovande.
Efter lite väntande i receptionen (och några små buttra ord från min reskamrat) så fick vi nyckelkorten till rummet och kunde traska upp.

Rumsnummer 632 blev vårat tillhåll – på högst våningen. Bra bokat där Jaker

Die eleganten Jaker und die zimmer mit den sänghen. RUmmet fräsch och snyggt utan att sticka ut på något speciellt vis. Toaletten

var vit och lagom stor och TVn var en fantastisk 60-tums LCD-TV.

Men det skulle bli bättre…

VI FICK UTSIKT ÖVER TV-TORNET. Ser ni tornet!!? Det är TV-tornet. Från min säng såg man TV-tornet! OMGOMGOMG. TV-tornet!!!!

Efter att ha dreglat över TV-tornet en stund bestämde vi oss för att leta reda på Checkpoint Charlie.

Vi noterade bland annat ett tyskt modelejon på gatan…

Väl framme vid Checkpoint Charlie som var en av övergångarna mellan Öst- och Västberlin fick vi svaret till varför Berlinmuren byggdes: Det var så många människor som flydde från Västberlin att deras ekonomi hotades, så därför stängdes Västberlin helt enkelt av (om jag förstod det rätt).

Checkpoint Charlie och två inhyrda stollar. En euro kostade det att fotas med dom om jag läste rätt – vi snålade.

Snål Kausti och Checkpoint Charlie.

Efter Checkpoint Charlie började tröttheten göra sig påmind så tog vi in på ett fik för att ta en fika. Tyska damen i kassan förstod ingenting av min engelska och jag förstod ytterst lite av hennes tyska. Det slutade med en muffins och en cola

för egen del och en ”tekaka med choklad på” för Jaker.

Nu är klockan 22:30 och jag har slösat alldeles för lång tid med att blogga idag. Iofs sov Jaker 3 timmar, så jag fick blogga ifred, men det känns som att det kan bli svårt att hålla i detta. Sen är internetbristen ett problem också. Kommande inlägg kommer när dom kommer, tills dess får ni avvakta…
”