Marcus

  • Marcus,  Musik,  Nattmösseprat,  Svammel

    Kamikazehamstrar och lite svammel


    Jag känner mig i bloggform just nu, därför fortsätter jag skriva tills det tar stopp. Men jag fick ner några punkter som måste nämnas, så därför nämner jag dom här:

    Till att börja med är jag besviken på mitt bloggande under september månad. Jag hade som internt mål att skriva ett inlägg per dag, något jag också lyckades med. Det blev smått otroliga 64 inlägg under förra månaden. Shit :n Det var nästan lite väl mycket…
    Ett snitt på över 2 inlägg per dag, men iofs så hjälpte Grekland till mycket där. Men ändå… Tänkt om jag lade ner alla dom där timmarna på nåt vettigt istället :i
    Det som jag stör mig på är att jag postade minst ett inlägg VARJE dag, förutom under en dag… Det stör mig till den graden att jag baskemig kommer posta ett fuskinlägg den 25:e september bara för att fylla ut månaden. Så det så!


    Annars var jag till arbetsförmedlingen igår. Jag gillar inte det där stället, det är bara failade människor som går dit. Och jag är nu en av dom. Grattis Kausti!
    Det finns 4 sorters människor som går till Arbetsförmedlingen:
    # Utlänningar som inte kan svenska
    # Tjockisar som fått sparken från nån industri alternativt folk som gått fordonsprogrammet på gymnasiet
    # Vanliga losers

    Observera att jag inte alls har något emot folk som gått fordonsprogrammet! Det är bara det att ALLA som gått där har blivit fordoniserade: Alla snusar, alla har keps och huvtröja samt ett par jeans på sig.
    Jag själv tillhör den tredje gruppen. En vanlig loser som vägrar göra nåt vettigt med sitt liv. En kille som skjuter allt framför sig. Tills nästa höst i alla fall, då är det tänkt att jag ska börja plugga igen. Får se hur det går.
    Det är coolt att vara en loser. Jag vägrar inse nåt annat.

    Anledningen till att jag nämner Arbetsförmedlingen över huvud taget är den att min handledare är en skum prick. Han är något i stil med en misslyckad göteborgare. Han ser ut och beter sig som en göteborgare, han är göteborgsglad och ser lite göteborgsk ut också, men han misslyckas ändå på något vis. Jag kan inte sätta fingret på vad det är.
    Han läste igenom min senaste jobbansökan (Bahnhof, vart är ni?) och avslutade med orden: ”Jag ska inte klaga, du har fått med det viktigaste och ansökan ser bra ut”.

    Sen kom ett ”men…” följt av en tiominuters utläggning om vad jag gjort fel. Samtidigt upprepades orden ”Jag ska inte klaga” ungefär 25 gånger under den tiden. ”Denial is always an option” [?]


    Snackade lite med Marcus idag på MSN. Deras hamster, med det ascoola namnet Panik, hade rymt ur sin bur. Dom hade letat igenom hela lägenheten, men kunde inte hitta den nånstans. Tilläggas bör att dom bor på andra (tredje?) våningen i huset.
    På något konstigt sätt hade Sara (Marcus fruntimmer) gått ut och letat efter Panik, och hittat honom under bottenvåningens balkong . Hur han lyckats kämpa sig hela vägen ner dit är det ingen som vet, men om han hoppat från balkongen och överlevt så är han definitivt min nya idol :n Det där måste motsvara ett hopp från 100 meter för oss människor. Kanske använde han fallskärm

    ?
    Det är coolt med kamikazehamstrar 8-)


    Jag måste erkänna att jag just nu lyssnar på Rammsteins nya låt :@ Ja, den med det fula namnet.
    Egentligen är den kass, och sångarens insats kan ju… diskuteras :i Han sjunger verkligen bedrövligt. Men låten är faktiskt helt okej, även om refrängen inte precis är den bästa man hört. Men tyska är coolt, speciellt om man inte fattar att dom faktiskt sjunger en massa fula ord.


    Nu är det nära! Idag ska vårat nya bredband kunna tas i bruk :n Förväntningarna är höga, hastigheten på bredbandet likaså. 80 underbara Megabit kommer att vara tillgängliga via en grå dosa inne på mitt rum <3
    Vad skönt att jag äntligen kommer kunna surfa på Flashback med en tillfredsställande hastighet :i


    Det bästa från spellistan i Winamp just nu:
    Fenomenalt: Paramore – Hela brand new eyes albumet


    Lyckopiller: Mika – Good Gone Girl

    Knarkarlåt? :n Owl City – Fireflies

    Bäst just nu: Three Days Grace – Break

  • Marcus,  Vardagsliv

    Marcus flytt

    Marcus skulle, som jag tidigare nämnt, flytta till en ny lägenhet. Därför behövde han hjälp av en stor och stark man, och vem ringde han då? Jo, mig såklart!
    Marcus tyckte han hade gjort ett riktigt kap, han hade bytt upp sig från sin gamla etta till en otroligt mycket större tvåa. En tvåa som hade det senaste modet – 3000 hål i väggarna. Dom tidigare ägarna hade tydligen satt upp 150 tavlor i varje rum eller nåt. Det var väl inte sådär jättevackert med vita väggar och 3000 svarta pluppar i väggen :i
    Hyresvärden skulle i alla fall fixa detta inom några veckor, så förhoppningsvis slipper han dalmatinerväggarna :P

    För att flytta sakerna dom 100 (200?) metrarna mellan lägenheterna så använde vi oss av en släpvagn. Mycket smidigt eftersom vi slapp bära alla kartonger dom där extra metrarna mellan lägenheterna.

    Flytten började med att ta sig uppför dom 45 trappstegen till Marcus gamla lägenhet för att hämta kartonger. Att bygga hiss var ingenting dom hade tänkt på där inte, så vi fick glatt springa upp och ner i dom där förbenade trapporna för att hämta sakerna. Jag föreslog att vi skulle kasta ner allt från balkongen istället och sen ta med det som höll. Denna geniala idé bojkottades tyvärr av toffel-Marcus med anledningen ”Men Sara sa att jag skulle tycka att din idé var dålig” [?]

    Allt eftersom vi började få ut sakerna ur den gamla lägenheten så började nya saker uppenbara sig. En gammal toffifee låg bakom skrivbordet. Vi hittade också några gamla CD-skivor, ett lypsyl och ungefär 3 ton damm. Bra städning där Marcus :z

    Den här fina saken hittade jag efter att jag burit ner köksstolarna. Det var en såndär ”stols-sudd” som gör att stolarna inte lämnar märken på golvet när man skjuter in och ut dom. Jag hittade den där saken i min sko där den satt jättefast. Jag vet inte riktigt hur tjocka skosulor jag har på skorna, men det kan inte ha skiljt mer än 1-2 millimeter från att den där hade gått rakt in i min fot ._o
    Mina misstankar riktas mot Marcus lillebror. Han fick inte vara med och bära eftersom han var sjuk, så jag tror han försökte lönnmörda mig med hjälp av den där saken. Men icke då. Im invincible!

    För att kunna köra släpvagnen mellan Marcus gamla och nya lägenhet så behövde man öppna bommen som var ivägen. Marcus skötte detta ypperligt, och jag ger honom 5/5 i betyg för bommöppnandet.

    Efter att vi hade hållt på och flyttat ett tag så började dom två damerna, som skulle hjälpa till med flytten, att försvinna. Först var dom borta 2 minuter, sen 5, sen 10 och efter ett tag var dom försvunna i en kvart. Vi hittade dom i den nya lägenheten där dom stod och ”planerade”. I fönstret stod tidigare två vinflaskor, nu var det bara en kvar. Typiskt fruntimmer, låta oss män slita och släpa samtidigt som dom sitter på golvet och dricker vin [?]

    Efter ungefär 2 timmars flytt var jag tvungen att skjutsa Imrell till tåget. Efter detta fick jag ett samtal från Marcus där han undrade om jag var sugen på pizza eller kebab. Då hände något som aldrig hänt förut. Jag sade nej till snabbmat :o
    Istället tog jag bilen förbi Ica Maxi och köpte en räkmacka som var gjord av… Sibylla ._o
    Ica sålde tydligen räkmackor från dom. Att Sibylla gjorde räkmackor hade jag ingen aning om, och att dom sålde dom på Ica Maxi var ännu mer förvirrande :w
    Mackan smakade otroligt gott, och tillsammans med en 50 cl Trocadero så utgjorde den en perfekt frukost. Betyget kan inte bli annat än 5/5. Mackan var verkligen perfekt och Trocaderon var… Trocadero <3

    Marcus pappa Hans åt kebabtallrik, och så gjorde även Marcus och Sara. Jag är lite stolt över mitt fina spionkort jag tog här. Jag tror inte Hans ens hann reagera på att jag faktiskt tog kortet :z

    Vi pratade och hade en allmänt trevlig lunch. Sen kom vi helt plötsligt in på balett. Vi diskuterade olika utbildningar, och Hans som i år fyller 62 år berättade att han fortfarande inte riktigt visste vad han ville göra med sitt liv. Jag föreslog balett, och Hans nappade direkt.
    Jag visualiserade honom som balettdansare, och det gick lixom inte att få ihop. Därför grejjade jag ihop en bild så att ni slipper fundera på hur han skulle se ut :i

    Efter maten skulle släpvagnen fyllas med lådor. Massa lådor. Marcus hade tydligen 200 (avrundat upp till närmsta tvåhundratal) kartonger ståendes i sin fars garage som också skulle till lägenheten. Vi lastade som dårar, och såhär såg det ut när det nästan var fullt.

    Efter detta var jag tvungen att hämta lillebror. Han hade tofflat, och nu var tanten på jobbet, så han behövde skjuts hem. På vägen dit såg jag denna sjukt coola scen. Det var tydligen en bil med ungdomar dom hade blivit stannad av polisen :o Såg rätt skumt ut med tanke på att dom hade blivit stannade bara sådär precis utanför Domnarvsvallen. Sen fick dom sitta och skämmas i gräset. Undrar vad dom hade gjort? :&

    Marcus gnällde som en riktig mes också. Hela dagen stönade han ”Ah men Guuuuuud, det här är ju bara sååå jobbigt” på det typiska fjortisspråket.

    Jag själv dominerade och bar det mesta helt själv. Dom lastade på 2-3 hyllor på min rygg, och sen var det bara att traska uppför trapporna och in i lägenheten.
    Marcus syster Carina tyckte dynorna till soffan var tunga [?] Hon tillhörde ju familjen Nyström, så kommentarer i stil med ”Åhhhh, varför måste jag bära allt det tunga?” yttrades ständigt även av henne.

    Marcus och pappa Hans tyckte att det kunde vara kul att göra någonting som far och son. Så dom bestämde sig för att bära upp hörnskrivbordet tillsammans. Det gick bra i början, men plötsligt drabbades Marcus av en tidig form av demens. Han tyckte helt enkelt att det var en bra idé att bära ner skrivbordet igen. Samtidigt försökte hans pappa bära upp detsamma. Det såg väldigt komiskt ut när Marcus tog i som en tok för att släpa ner skrivbordet skrikandes ”Skrivbordet ska NER gubbjävel!” samtidigt som hans pappa försökte med sitt ”Nej din sopa, skrivbordet ska ju ska UPP till lägenheten!”.
    Dom stod och drog där ett bra tag innan Hans tillslut plötsligt blev grön, tröjan sprack, och han drog upp både en gråtande Marcus och skrivbordet.

    Det tog oss några timmar, men framemot 17-tiden var vi klara. Jag fick dock inga bilder innifrån lägenheten, men Marcus skulle fixa en sådan imorgon. Jag slänger upp dom bilderna då.

    Texten är inte korrekturläst, så eventuella stavfel/andra fel får ni leva med.