Jobba på Irland

  • Jobba på Irland,  Livet som stockholmare

    Hur man claimar tillbaka skatten från Irland (P45 och P50)

    Kort inledning
    För er som vill ha en lite mer information kring hela förfarandet tänkte jag dra det lite kort:
    Den irländska staten har av någon anledning bestämt att det ska vara möjligt att söka tillbaka en del av skatten man betalat på Irland om man flyttar därifrån efter att ha arbetat där. Anledningen till det hela förstår jag inte, och ingen annan heller verkar det som, samtidigt som taxback-djungeln är helt absurt krånglig. Vi snackar inte universitets-matematik, vi snackar in kärnfysik utan vi snackar nån slags kombo av dom båda.

    Och för att krångla till det lite extra
    Jag har sökt tillbaka min del av skatten nu. Jag sökte bara tillbaka min Personal Tax Credit + PAYE Tax Credit eftersom jag inte har kvitton kvar från hyran samt lite annat. Om du är duktig på detta så kan du säkert söka tillbaka fler delar än jag gjorde.
    Dock är min situation lite annorlunda mot dom flesta av er andra, jag ansökte nämligen om en omräkning av min skatt redan i somras (märkte jag idag) och fick strax efter det en fin backpay på 448 euro på min lön. Jag fattade inte vart pengarna kom ifrån då, men jag var såklart nöjd och glad över extrapengarna jag fått. Idag märkte jag dock att jag sökte tillbaka på skatten för 2010 och 2011 den 6:e juni 2012, och fick pengarna på lönen veckan efter.
    Därtill har jag varit ute och rest i somras, vilket antagligen krånglade till min skatt ännu mer eftersom jag fick en helknasig lön sista veckan. Då jag hade så kallad unpaid leave” under resan så borde jag inte fått ett öre i lön första veckan tillbaka på jobbet, men på grund av att det var en röd dag på Irland sista veckan under semestern så borde jag och min reskamrat fått tillbaka ungefär 80 euro var. Men på grund av dom helvirriga skattereglerna på Irland så fick vi ”betala” en skatt på -279 euro, vilket gjorde att vi fick en lön på drygt 350 euro var. Jag förstår fortfarande inte hur det där gick till om jag ska vara ärlig…

    Avslutning
    Att räkna ut hur mycket jag ”borde” ha fått är svårt, men baserat på några olika kompisar så har jag kunnat räkna ut att man får ungefär, och ta siffran med en stor nypa salt, 500 euro per år tillbaka i skatt tillslut när man ansöker om pengarna tillbaka. Exakt hur den här siffran räknas ut verkar ingen på hela internet veta om, och Revenue.ie säger ”Vi har ingen formel för det” när man frågar dom.
    Men av det lilla jag förstått så är det en sjukhelvetes uträkning som handlar om tre olika skattesatser, några olika tax credits, skattejusteringar och en hel drös andra grejer som måste tas i åtanke, så jag har gett upp idén om att kunna presentera en uträkning där ni snabbt kan räkna ut eran uppskattade taxback själva.

    Så då återstår kärnfrågan: hur mycket fick jag tillbaka totalt efter mina tre år på Irland? 612 euro enligt P21-blanketten jag fått ta del av. Det är betydligt lägre än dom kompisarna jag pratat med då båda fick kring 1 000-1 500 euro per person när dom flyttade hem, men om vi räknar in min back pay från i somras på 448 euro plus min minusskatt på lönen direkt efter semestern så får vi 612 + 448 + 279 euro vilket totalt för mig blir 1 339 euro totalt för tre år. och den siffran låter hyfsat nära 500 euro per år, speciellt eftersom jag inte jobbade hela 2012. Har inte fått pengarna än dock, så återkommer med om siffrorna stämmer eller inte.

    Frågor?
    Har du några frågor, eller har du problem att söka tillbaka pengarna? Skriv en kommentar så ska jag försöka dela med mig av så mycket kunskap som möjligt. I grund och botten är ansökningsförfarandet enkelt, det är 5 steg som inte tar mer än nån timmes tid för dig. Sen är det ungefär 2-3 veckors väntetid (om du gör det online).

    PAYE for dummies
    1. Be din arbetsgivare att skicka dig P45-blanketten (dom vet vad det är). Denna kan du inte få förrän du slutat jobba och fått din sista lön.
    2. Ladda ner och fyll i blankett P50. Irländska adressen i första rutan överst, den svenska fylls i längre ner.
    3. Skriv ut P50n, skriv under den och scanna in den igen.
    4. Skicka in P45 plus P50 till dublinnorthcityvat@revenue.ie om du bott i Dublin, annars hittar du rätt adress om du klickar på kartan här. Skriv ”Claim back tax” eller liknande som rubrik på mailet, dom vet vad det handlar om.
    5. Luta dig tillbaka och invänta dina gratispengar!”

  • Jobba på Irland

    Irland: Den kanske tyngsta dagen i mitt liv


    Så befinner man sig då plötsligt i den där situationen som man försökt undvika att tänka på under den senaste månaden. Morgonvädret är typiskt irländskt, grått, eländigt och snudd på regnigt och det är ungefär precis så jag känner mig. Jag borde vara ledsen, arg eller nånting men jag känner inte ens det. Jag är bara grå och utan energi.
    Kliver ur sängen för att packa ner dom sista sakerna. Tar ur lakanen ur sängen och slänger det sista skräpet. På samma sätt som jag i fredags sagt hej då till precis alla mina kompisar kastar jag Snickers-papperena i soppåsen och säger hej då till dom med. Skillnaden mellan papprena och kompisarna är till stor del minimala. Jag kommer inte träffa dom flesta igen utan dom tillhör nu det förflutna. Skillnaden som finns kvar nu är minnena. Av hur dom senaste tre åren varit dom bäsa tre åren i mitt liv. Nu är allt plötsligt slut…

    Ringer taxibolaget för att beställa min livs sista irländska taxi och då brister allt. Gråtande beställer jag en taxi av en telefonsnubbe som nog rynkar lite på pannan och undrar varför jag börjar gråta direkt han säger att han har en taxi ledig. Men jag bryr mig inte riktigt, det känns som att inget spelar någon roll i det här läget. För en av dom första gångerna i livet är jag inte längre rädd för vad andra tror om mig. Fuck it, jag träffar dom aldrig igen.

    Karin hjälper mig att bära ner väskorna och taxigubben plockar in dom i bilen. Sen sitter jag gråtandes i baksätet och önskar att saker och ting hade varit annorlunda. Det är så bitterljuvt fortsätta jaga drömmen och samtidigt tvingas bryta helt med sin bästa kompis, och flickvän, och att nånstans komma till insikten att det inte går att lösa på något annat sätt. Det känns så orättvist på något vis. Tänk på barnen i Afrika” försöker jag. Det hjälper inte.

    Väl framme vid flygplatsen lastar chauffören ur väskorna och säger hej då. Likt ett till Snickers-papper kastas även han i papperskorgen. Får hjälp av Karin att checka in väskorna innan vi långsamt går bort till avgångsgaterna. Börjar gråta ännu mer och står där och håller om henne i vad som känns som en alldeles för kort tid. Vill inte släppa taget, men vet att jag måste göra det förr eller senare. Säger hej då en sista gång och går in genom gaten. Ser henne stå där och den sista blicken hon ger mig innan vi helt skiljs åt känns som en evighet. ”Livet är orättvist” tänker jag, ”Men det går vidare såsmåningom”.