Livet som stockholmare

  • Livet som stockholmare,  Resor

    Island – Vackert, fult och smakfullt


    Då jag precis fått en ny jobbdator utan minneskortsläsare så kan jag inte ladda upp alla kamerabilder från dagen, så det här inlägget kommer upp imorgon (idag för er som läser) istället. Sidonotis, nya jobblaptopen har förvånansvärt bra ljud och bjussar på magisk rock från Heats senaste album. Sidonotis på sidonotisen, deras senaste album är fruktansvärt bra. Sidonotis på sidonotisens sidonotis, deras förra album var även det awesome. Sidonotis på… ja, ni fattar. Jag har, då jag är en stark förespråkare för att prova inhemsk kultur under mina resor, försökt lyssna lite på isländarnas kanske mest kända artist men jag måste säga att antingen är jag för okultiverad för att förstå storheten med henne, eller så är Björk helt fruktansvärt estetiskt överdriven och rentav kass. Okej, Army of me är väl hyfsat ball under introt men sen blir allt bara… för mycket. Hittade i alla fall slutligen ett band som heter Á Móti Sól (apostrofer är the shit i det här landet) som ändå funkar helt okej att lyssna på. Lite melodi och skönt gung är aldrig fel, även om dom sjunger på nåt slags hittepå-trollspråk.


    För det är ju faktiskt så, deras språk är alldeles omöjligt att förstå. Det får mig att fundera på om Island verkligen är en ö, eller om det bara är ett skepp som avgått innehållandes alla dom värsta finska fylleskallarna och där samhället sen byggts upp av finska konstant drickande troll. Antingen det, eller så är Island en utbrytargrupp från Holland där en grupp människor för många hundra år sedan bestämde sig att holländskan minsann ska pratas baklänges och att det är den enda vägen. Sen har dom dragit hit och bosatt sig och fortsatt med det där, och nu har det slutat upp som ett helt eget språk.

    Oavsett så är språket helt sjukt vackert både i tal och i skrift. Fem av fem gamla svenskalärare i betyg på det!


    Se bra ut.

    Andra rapporter som kan avges är att vädret här är som på Irland, fast tre gånger (japp, helt vetenskapligt uträknat) värre. Det växlade idag mellan regn, sol, regn och sol under samma tid som det tog min kollega Sami att röka upp en cigarett. Vi hann väl uppleva ungefär tre år med årstider under våra första timmar på ön, så här gäller det att packa ner alla kläder du kan i väskan om du vill ha en chans att överleva. Temperaturmässigt så ligger vädret på samma antal grader som Stockholm gjorde imorse (11 grader när vi landade) men luften känns mycket kallare här.
    Men på tal om Irland, Islands internetuppkopplingar verkar vara så fruktansvärt dåliga att även dom är tre gånger sämre än dom irländska uppkopplingarna. Om man då har i åtanke att en irländsk uppkoppling ligger på en standard som typ Ukraina skulle skämmas av så förstår ni kanske hur illa det är ställt här på Island.

    Naturen däremot, herre min skapare. När jag blir gammal ska jag skaffa en babelfisk, stoppa in den i örat och sen lyssna på allt som alla säger till mig på isländska samtidigt som jag sitter i en brassesol och bara tittar på naturen här. Och då har jag ändå bara varit i stan ännu. Det är så fruktansvärt vackert med alla berg eller vad man nu kallar det som står längs vikarna på kusten att man blir lite sugen på att flytta hit. Sen börjar det plötsligt regna igen och man tappar helt lusten till såna impulsflyttar.

    Intressant sidofakta: jag gick upp 03:15 lokal isländsk tid när jag vaknade i Stockholm, så det här blir nog en rätt lång dag totalt innan jag kraschar i sängen.


    Valutan här är också en intressant tingest. Den kallas för kronor lokalt och förkortas kr, vilket gör att man drabbas av en mindre hjärnblödning när man läser priserna överallt. En öl – 490 kr, får en att reagera hyfsat hårt innan man inser att den isländska kronan (ISK) är värd nästan exakt en sjuttondel av den svenska. Så alla priser delas på 17 här, vilket nu har fått mig att inse att huvudräkning inte alltid är så enkelt… Så jag gör som man alltid ska göra när det gäller matematik, jag fuskar. Dela priset på 20 och se det som summan och tänk sen på att jag slipper betala ett öre av vad grejen ändå kostar. Enkelt och bra. Taxiresan från flygplatsen in till Reykjavik kostade förövrigt strax över 12 000 kronor. Isländska kronor då.


    Mer då? Jo, vi hade inte så mycket tid på oss mellan att vi landat här tills vi skulle ha mötet så vi bestämde oss för att slänga i oss lite mat på hotellet. Det visade sig att det enda dom hade här var en buffé, men vi tänkte att hur illa kan det vara? Magsjukan tar några timmar på sig innan den slår ut så vi hinner i alla fall ha mötet” och gick loss där.
    Och vilken buffé det var! Herre min skapare. Dom hade inte trehundra saker att välja på, däremot hade dom den godaste laxen jag ätit i hela mitt liv. Och sen hade dom nån slags färskpotatis med lök också som även det var en höjdare. Men laxen (näst längst till vänster på bordet), och den andra fisken dom hade, var helt absurt god. Jag köttade på en halv fiskebåts laxfångst med lax på tallriken och käkade upp det på en sisådär 12 hundradelars sekund för att sen springa två vändor till och hämta precis lika mycket mat. Sen skämdes jag så mycket att jag inte hade något annat val än att tröstäta en massa choklad-bakelser istället :$

    Planen var sen att försöka se lite natur. Vi hade bara 24 timmar totalt på ön men då mötet var slut 14:00 så drog vi till hotellet, gick in till turistbyrån där och signade upp oss för en tour som skulle ta 5-6 timmar och låta oss se både vattenfall och gejsrar. Bussen skulle hämta oss klockan 16:30-16:45 nångång, men när ingen buss kommit och klockan var 17:10 gick vi för andra gången in och frågade turistbyrå-tjejen om touren var inställd. Då visade det sig att hon råkat glömma rapportera till tourbolaget att dom skulle hämta upp oss och att bussen redan avgått. Vi fick i alla fall tillbaka pengarna för touren och bestämde oss istället för att utforska Reykjavik.


    Så vi åkte ner till viken som Reykjavik ligger i och försökte fånga hur mäktig den är med vattnet och dom höga bergen i bakgrunden. Av det ser man absolut ingenting på bilderna, så det sket sig rätt fint, men samtidigt är det omöjligt att med ett foto fånga storheten i diverse naturfenomen. Man måste liksom uppleva dom på plats för att få en känsla av hur enorma dom här vyerna var.


    Middagen intogs sen på en grillrestaurang som rekommenderades av en turistbyrå i stan och jag måste säga att Islands matkultur är bland det bättre jag ätit. Är ett stort fan av vietnamesisk, indisk och amerikansk mat men inget av dessa kommer ens i närheten av fräschheten som det isländska köket bjuder på.
    På tallriken ovan ser ni vad som var dagens fångst, Icelandic Cat fish. Har ingen aning om vad cat fish är på svenska, men enligt Wikipedia är det nån slags mal, men oavsett så smakade det här så otroligt gott. Fisken hade perfekt konsistens och hade sen en ytlig smak av grillat, till det serverades en citrussås och potatismos. Och det var så sjukt gott. Helt galet. Fem av fem smakfulla vulkanutbrott i betyg.


    Efter det begav vi oss till en isländsk bar, Islensk Barinn, och tog några öl där. Rapporten från den isländska ölkulturen blir att dom, som precis alla andra länder, har rätt tråkiga lager-öl. Sen hade dom den här ölen, Einstök, som var en isländsk IPA som var riktigt bra.


    Sen hade dom även en öl som hette Snorri. Det hade så klart varit tjänstefel om jag inte provat den, oavsett hur osmakligt namnet låter, så jag tog en för laget. Kan rapportera att den här ölen smakar och luktar ungefär som tvättmedel, en fräsch doft och smak av sommar blandat med citrus typ. Inte alls gott och jag rekommenderar ingen att prova Snorri.


    Isländskan är riktigt vacker i skrift, även om man inte fattar nånting såklart.


    Intressant sidofakta: Island har Taco Bell, en amerikansk snabbmatskedja som fövandlar vilken mage som helst till en bullrande vulkan efter att man ätit där, men däremot inget McDonalds alls. Vi pratade lite med en av våra taxichaufförer om det och anledningen till att McDonalds inte finns på Island är för att deras valuta tidigare kraschade så hårt att det inte längre är vinstgivande att ha kedjan kvar. Så dom stängde ner för X antal år sedan då alla McDonalds råvaror köps in från Tyskland och det hade kostat mer att köpa in råvarorna än vad man kunde sälja menyerna för.

    Men sammanfattningsvis då, vad kommer jag minnas från min korta korta vistelse på Island? Språket, den friska och kyliga luften, att dom bara hade fula tjejer på ön (verkar vara ett ö-problem. Irland är ju likadant. Inavel är farliga grejer) och sen såklart den makalöst goda maten.

    Det är så klart inte helt realistiskt att kunna ge ett helt land ett korrekt betyg efter att bara ha varit där i drygt 24 timmar, men jag skulle ändå ge Island fyra av fem vikingaskägg totalt. Om något har min vistelse här gjort mig ännu mer sugen på att nån gång i framtiden besöka Island och verkligen se allt som ön har att erbjuda. Val-sightseeing, gejsrar, landskap, restauranger och allt möjligt lockar nu ännu mer än det gjorde innan jag först besökt ön.”

  • Livet som stockholmare,  Vardagsliv

    Fäktning – lika actionfyllt som att dansa vals


    Det är rätt najs att jobba för ett stort amerikanskt IT-företag. Ibland får man resa mycket, ibland (lite för ofta) får man käka på bra restauranger gratis och ibland får man utöva aktiviteter som man annars aldrig skulle få göra. Och idag visade sig den saken vara att prova på fäktning.

    Tänk er en sport som från början gick ut på att man, med hjälp av ett sylvasst svärd, skulle mörda varandra och där endast en person kunde gå vinnande ur striden.
    Förväntningarna var såklart på topp inför spektaklet och vi var alla på kontoret övertygade om att vi var den nya Zorro.

    Väl på plats var vi lite tidiga men efter några minuter kom en långskånk, som man direkt kunde se var en fäktare, gåendes emot oss. Han presenterade sig som Salek, fästmäktare Salek, och bjöd in oss i lokalen.
    Salek visade sig vara en rätt trevlig 60-åring, även om hans diciplinära lärarstil sken igenom lite. Det märktes att han var skolad ur den gamla skolan, men jag säger inte att det är någonting negativt.


    Men vi fick sen byta om till vanliga träningskläder i form av shorts, tshirt och gympadojor. Sen gick vi upp i salen och fick värma upp. Här började jag ana ugglor i mossen. Några få ugglor som sen skulle visa sig vara otroligt många ugglor.
    Vi vet ju alla hur fransmän är bittra översittare som tror att världen fortfarande kretsar kring Frankrike. Dom verkar helt ha missat att Frankrike slutade vara ballt strax efter 1700-talets slut och ställer sig helt oförstående både till att det engelska språket numera är det språket som alla ska lära sig samtidigt som dom vägrar inse att deras matlagningskonster faktiskt inte är så imponerande längre.

    Vi fick i alla fall börja med att lära oss hur man hälsar före en fäktningsmatch. Vi snackar alltså en sport där allt går ut på att mörda motståndaren, och då är det första man ska göra att hälsa på varandra. Genom att slå sig själv lätt i pannan med svärdet.
    Sen fick vi även lära oss att, eftersom fransmännen älskar allt som är feminint, svärdet inte heller kallas för svärd utan för värja. Att säga KOLLA MITT MEGACOOLA SVÄRD” är ju typ hur awesome som helst, så på det viset kan vi inte ha det. Då kan man ju bli rädd för motståndaren som strax ska försöka mörda en. Så istället kallar vi svärdet för värja, och direkt tar det udden av det hotfulla. ”KOLLA MIN SVINBALLA VÄRJA” låter mer som om man precis köpt en ny lila matta som man lagt ut i hallen än som att man precis köpt ett sylvasst mordvapen.
    Sen har dom tagit bort det vassa på svärdet också. Svärdet är som en metallpinne man ska peta på varandra med. Vad fan?…

    Men efter dessa konstateranden fick vi i alla fall lära oss hur man ska röra sig. Och här började det släppa helt för mig. Tänk er att man ska mörda någon med ett svärd, då är det första man vill göra att springa fram till fanskapet, karatehoppa på honom och sen i samma rörelse spetsa honom med svärdet. Det ska vara aggressivt att döda någon!
    Men inte när fransmännen får bestämma. Nej, då ska man istället skutta fram. Likt en arg kanin ska man alltså hoppa fram och sen, med hjälp av den trubbiga pinnen, ska man försöka smiska sin motståndare till döds. Var tog all action vägen!? :(


    Men tji den som ger sig tänkte jag. Vi hade inte ens fått på oss våra dräkter ännu. Kanske skulle det bli bättre då? Dräkterna åkte på (man får ju inte riskera att bli skadad när man ska mörda varandra…) och vi tog plats på mattorna.
    Nämnas bör här att dom faktiskt hade sånadär touch-sensorer i svärden som gjorde att en lampa lyste upp när man träffade någon. Det var rätt ballt faktiskt.
    Nämnas bör även att vi här hade gått igenom två olika sorters pareringar, tre olika sätt att röra sig på, sjutton olika termer, i vilken höjd man skulle hålla pinnen, var man skulle hålla vänsterhanden, hur man skulle hålla vänsterhanden, hur man skulle hälsa och en otrolig mängd andra saker. Det gjorde att det blev helt galet många grejer att hålla koll på när man väl skulle fäktas, och det i kombination med hela den här ”jag har en pekpinne i handen, jag ska skutta fram och peta på dig!”-grejen gjorde att själva tjusningen med fäktning liksom försvann.

    Nej, fäktningen kändes mer som en slags dans när man väl fick prova. Höger, vänster, höger, vänster, framåt, bakåt, upp med handen, ner med handen, vänster, höger, framåt upprepades i huvudet hela tiden och hela spektaklet påminde om nån slags blandning mellan vals och schack, fast med en lärares pekpinne i handen hela tiden.
    Men tilläggas ska att det var riktigt kul att prova på sporten. Och det var sjukt mycket jobbigare än jag trodde på förhand. Men ärligt talat så räcker den liksom inte hela vägen fram…

    Betyg på sporten fäktning: En och en halv Turtles-Leonardo

    av fem.”