Så var det äntligen dags. Efter mycket tjatande av diverse fans (oj, det finns många ska jag säga er) så har jag äntligen fått tummen ur och börjat recensionen av Taco Fiesta.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: kartongen är bjutiful, helt otroligt vacker. Som en sommaräng i augusti, som en Foppadragning i en OS-final eller som en nytvättad Nissan-Ferrari.
Förväntningarna skjuter i höjden.

Micron plingar, jag blundar, kartongen glöms på lunchrummets bord och jag smyger in på toaletten så att ingen ska se min skatt. Jag öppnar ögonen och får se… det här

.
Det finns ingen plast på toppen av maten. Det är miljövänligt, det är snuskigt och jag älskar det. Jag låtsas ta av plasten som inte finns där (jag har ett speciellt schema för testerna av färdigrätterna, detta måste följas oavsett).

Jag lägger upp en pappersbit på toaletten. Lyckas jag spilla ska jag i alla fall kunna få i mig det som hamnar utanför min hungrande mun. Gaffeln hugger in. Det känns som pajdeg i kanterna. Jag tänker på blåbärspaj och stoppar första tuggan i munnen. Jag bränner mig och spottar ut maten. Inte för att den är äcklig utan för att den smakar vulkan. Varmt och… jävligt varmt.

Folket som kommer in från utelunchen hör någon svära inne på toaletten. ”Stackare, har han ont i magen?” hör jag någon säga. Jag bryr mig inte. Jag är ensam på toa med min Taco Fiesta. Nej, jag tänker inte American Pie…

Andra tuggan, maten har svalnat. Det smakar… sådär. Jag tänker på kartongen och tuggar vidare. Jag får slutligen i mig ungefär 83% av maten, sen kastar jag resten. Inte för att maten smakar illa utan för att jag är mätt. Bra portionsstorlek för en halvtjock 23-åring är ett plus i kanten.

Smak:	[!][!][!][!/][!/]
Kartong:	[!][!][!][!][!]
Nyttighet:	[!][!][!/][!/][!/]
Utseende:	[!][!][!][!/][!/]
Totalt:	[!][!][!][!/][!/]