London 2011

  • London 2011,  Resor

    London 2011 – Hamleys och F1


    Jag hade tänkt köra ett långt blogginlägg om Hamleys leksaksbutik men jag orkar inte. Men dom hade en sjuk mängd leksaker där. Mjukisdjurskossor till exempelt (jag är rädd för kossar efter förra veckans jobb).


    Sen hade dom också en äkta trollkarl som demonstrerade magileksakerna som fanns att köpa. Riktigt imponerande det han gjorde faktiskt. Nåt med att förflytta mynt mellan två behållare typ (magitrick fungerar inte riktigt lika bra i text som IRL).


    Såklart hade dom en Buzz Lightyear i full storlek byggd av endast Lego också. Den var väl sisådär 170 centimeter hög :n


    Annars hade dom såna där minihelikoptrar överallt och det stod även anställda och flög med dom lite här och där. Dom hade även en otroligt sum snubbe som sjöng jättehögt samtidigt som han flög runt med sin leksakshelikopter… creepy snubbe alltså…


    En trollstavs-fjärrkontroll. Vifta, gör olika mönster” i luften och uttala ”Wingardium Leviosa” lagom högt så kan du göra olika saker med TVn. Byta kanal, höja volymen, stänga av TVn och få den att sväva i luften.
    Okej, det där sista var lögn med allt annat ska den klara av (Video

    [youtube=31]http://www.youtube.com/watch?v=nmEc3FMGWnU#t=0m31s[/youtube]
    ). Riktigt ballt faktiskt.
    Kymera Magic Wand heter den och den kostar ungefär 500 kronor. Som bonus slipper du allt det där tjafset om att staven väljer sin trollkarl. Här handlar det bara om stålar och har du tillräckligt för att köpa den så kan du trolla på bäst du vill sen (yes)


    Dom hade såklart även Angry Birds-mjukisdjur också. Angry Birds-skaparna har sagt att dom vill bli lika stora som Super Mario och när dom först sa det skrattade jag, men vid närmare eftertanke så känns det inte helt otroligt… :n


    S-e-x våningar fyllda med endast leksaker!


    Det är Saint Patricks Day på torsdag och vad passar då bättre än en björn i endast grönt? Man kunde tydligen göra sin helt egna björn där, man fick stoppa den (hur kul nu det kan vara), välja skor, kläder och färg på allt.
    Såg en 25-årig dam som tydligen ville göra sin egen björn och tänkte direkt på det alla brukar säga: ”kvinnor mognar snabbare än män”. Sen avbröts jag av tanten som skulle hjälpa henne att skapa björnen eftersom HON PRATADE SOM OM HON HÖRDE JÄTTEDÅLIGT. HON FULLKOMLIGT SKREK ”IS THE BEAR FOR YOU” SÅPASS HÖGT ATT MAN INTE KUNDE UNDGÅ ATT MÄRKA DET.

    Sprang fort iväg från dom konstiga människorna i björnhörnan…


    Björnkläder… Låter lite som Blåkläder faktiskt :i ”Blakladers bjornklader – för den hårt jobbande björnen” [?]


    Känner du dig sugen på att införskaffa en pryl som passar din brat-unge? Kanske tycker du att vanliga leksaksbilar är för ”tattiga” för rikt folk? Då har Hamleys svaret för dig: En bil täckt i Swarowski-kristaller för sisådär 15 000 kronor.
    Vad gör man inte för att ungen ska få den bästa uppväxten han kan då? [?]


    Ohyffsad nakenfis :f


    Pepp Iron Man-mask. 5/5 i betyg. Tyvärr har jag redan en fullskalig Iron Man-dräkt med tillhörande flyglicens hemma, annars hade jag säkert köpt den där masken.


    Vill du att dina barn ska bli mobbade för resten av livet? Då har vi dräkten för dig!


    Är dina barn redan mobbade? Då har vi träningsredskapet för er! En äkta *host host* Harry Potter-trollstav med medföljande träningshuvud i form av Voldemort. Låt ungen kasta trollformler på dockan tills dess att han inser att det inte funkar att trolla och han istället sticker Voldemort i ögat med trollstaven! Den attacken fungerar även på mobbare :z


    Annars är det löjligt hur stort Harry Potter-temat blivit. Dom sålde såklart ”äkta” trollstavar, halsband, bokmärken, svärd (!?), muggar och en sjuk mängd andra saker. ALLT du någonsin använt fanns i Harry Potter-form… författarinnan, vars namn jag nu inte kommer på, skrattar säkerligen hela vägen till (Gringotts) banken.


    Man kune köpa stavar från ALLA karaktärerna i Harry Potter…


    … och många olika var det…

    Men så tänkte jag försöka ta mig ut därifrån så jag åkte ner för rulltrappan. Framför mig stod två 25 till 30-åriga damer och vi rullade alla sakta ner när dom plötsligt började skrika som riktiga fjortisar: ”IIIIIIH!!! AAAAAHHH!!! IIIIIIIIIIH!”.

    Den som någonsin säger att tjejer mognar fortare än killar saknar fan livserfarenhet…

    Tjejerna skrek inte på grund av någonting annat än…


    Justin Bieber-dockorna som fanns att köpa!!! [?]
    ”The closest you will ever be to Bieber” hade väl antagligen passat bra som slogan. Eller ”You are pathetic if you buy one of these”…
    Tjugotvå pund fick du hosta upp om du ville köpa dig en stämpel som ”patetisk loser” och få en docka på köpet.

    Jag tappade hoppet på mänskligheten ännu lite mer…


    … och tröstade mig med en Saint Patricks Day-nallegrej innan jag gick ut.


    Precis rakt över gatan fanns sen en Ferrari-butik och jag kunde inte låta bli att gå över och ta en titt.

    Ett stort tack till damen som fotobombade mig så fint geom att verkligen ställa sig mitt i vägen [?]


    Massa Ferrarigrejr hade dom och det var allt från kläder, cyklar och nycklar till svindyra T-shirts och mjukisdjur.


    Såklart hade dom även en Formel 1-bil ståendes därinne också. Ballt.

    Fortsättning följer

  • London 2011,  Mat

    London 2011 – Chinatown


    Efter ett mycket intellektuellt stimulerande galleribesök kände jag att hungerkänslorna som all denna djupa tankeverksamhet framkallat började göra sig påmind. Vad passade då bättre än att traska mot Chinatown? Ja, jag tyckte i alla fall att gå åt fel håll i tron om att det är rätt och samtidigt se väldigt självsäker ut” kändes som en mycket bättre idé så jag ägnade mig åt det istället. 45 minuter senare sprang jag dock på ett Burger King med gratis trådlöst nätverk vilket gjorde att min mobils Google Maps kunde peka ut att jag stod en sketen gata ifrån Chinatown…

    Måste här inflika att det där trådlösa nätverket är det enda bra Burger King någonsin framställa.

    Porten till Chinatown var inte sådär mörk som bilden visar utan den var mer… röd. Men min mobilkamera fungerar ännu sämre än vad min kompaktkamera gör när den möter motljuset från den ljusa himlen så det blev inte så mycket rött på bilden. Men jag kan berätta att det luktade Kinesien där.

    Ordet Kinesien kommer förövrigt från min lillebrors ungdomsår när han inte riktigt visste vad Kina hette, så han kallade det helt enkelt för Kinesien. Om svenskar kommer från Sverige, taiwaneser kommer från Taiwan och nigerianer kommer från Nigeria så kommer såklart kineser från Kinesien. Barnsligt enkel logik.


    Betfred, eller Siboyatasemsemseeshii som det heter på kinesiska. Det är där alla kinesiska genier sitter och spöar odssättarna genom att spela stora pengar på azerbajansk division 3-fotboll.


    Annars måste jag nämna alla dom där jäkla helgrillade ankorna som hängde i varenda fönster. Det hängde 15-20 stycken i fönstren på dom där kinarestaurangerna och jag kan inte i min vildaste fantasi inbilla mig att någon skulle vilja äta dom där…

    Men nu skiter vi i ankorna ett tag. Nu kommer jag leverera världshistoriens bästa London-tips, så lyssna noga:


    Mi-sa-to. Miiiisatooo. Misato. Lägg det namnet på minnet. Det ligger i dom västra delarna av Chinatown och restaurangens utsida är ganska anonym. Jag traskade runt på måfå i den kinesiska provinsen av London när jag plötsligt fick syn på detta under och jag kan ärligt säga att jag var minst sagt tveksam till stället när jag gick förbi.

    Men så stod jag där och tänkte på hur jag brukar resonera kring okända saker. Jag brukar alltid vara väldigt försiktig och väljer hellre att avvika från platsen än att gå in och ställas inför en situation där jag inte är förberedd på allt som kan hända. Sen såg jag en liten annons däruppe i fönstret. Jag minns inte exakt vad det stod, men det var ett urklipp från någon tidning där restaurang Misato fick beröm både för prisnivån och maten. Så jag trotsade min initiala rädsla, slog undan osäkerheten jag känt och klev med lagomt bestämda steg in. Och vilken fullträff jag fick in!

    Visst, jag fick vänta nästan 20 minuter på att dom skulle tillaga den råa fisken jag beställde, men det var det verkligen värt. Jag passade på att förunnas av hur hårt hållna dom asiatiska servitörerna på stället samtidigt som dom verkligen sprang fram och tillbaka med maten i den trånga lokalen.
    Jag noterade också hur alla (förutom jag då) verkade ha beställt en megaportion med ris, nån sås, nåt kycklingliknande på en tallrik som med den storleken lätt kunde ha misstagits för att vara ett UFO. Jag vet inte vad det var för rätt, men om jag någonsin äter där igen måste jag prova den.


    Samtidigt så gick sushiportionen, eller sushi-bentolådan som jag beställt verkligen inte av för hackor och det smärtar mig lite att säga det här, men Yamamori – släng er i väggen!
    Den här lådan var helt fantastiskt god och portionen var såpass stor att jag skämdes över att ha beställt in en extra skål med ris som jag slutligen fick tvångsmata mig själv med i slutet bara för att inte förolämpa någon.
    Det bästa med det hela var sen att lådan kostade å-t-t-a euro. Eller 8,50 om vi ska vara noggranna. Det är ju nästan vad en Big Mac och kompani kostar idag!
    Ölen fick jag för 3 euro och hela notan slutade totalt på 13,50 euro. Helt sjukt billigt för en portion sushi, en öl och en tallrik extra ris…

    Nej, om ni någonsin letar ett matställe i Chinatown, eller dess närhet, så prova verkligen Misato! Stället är fantastiskt och helt klart en av mina favoritrestauranger.

    Betyg på Misato: 5[!][!] (sju av fem möjliga!)


    Efter denna kulinariska festmåltid rullade jag tacksamt ut från stället och begav mig in till Piccadilly Circus eftersom jag hade för mig att Hamleys leksaksbutik kanske låg där. Det gör den såklart inte, men jag vet inte riktigt hur fan mitt lokalsinne var inställt under hela den här resan…

    Jag började gå runt där kring reklamskyltarna och fick syn på ett donutbageri så jag dreglade mig förbi det, vidare upp på en större gata där jag hoppade jämfota mellan skuggorna i ett desperat försöka att hålla mig i det varma sköna solljuset utan någon egentlig koll på vart jag var på väg. Jag tror jag gick förbi den italienska mafiosorestaurangen på vägen också innan jag helt plötsligt och totalt oväntat sprang rakt på leksaksbutiken jag letat efter…

    Fortsättning följer