Den sista dagen av kryssningen blev som tidigare nämnt en riktigt kort en. Uppstigning klockan 06:00 för att packa, äta frukost och titta lite på diverse fåglar från båten innan vi sen klev av båten vid 08:15.

Det märks verkligen hur Galapagos är ett ställe som drar turister. Dom som har båtarna, restaurangerna med mera behöver inte kämpa för att få in pengar, det löser naturen och djurlivet åt dom. Inte nog med att kryssningarna på ön går på minst en tusenlapp per person och dag, man skall även dricksa guiden och besättningen efter resan. Lite konstigt kan tyckas, men så är det och man får väl gilla läget.

För er som eventuellt tänker besöka Galapagos och undrar vilken nivå dricksandet ligger på: vi dricksade vår guide Fabian 80 dollar totalt, dvs. 40 dollar per person. 5-8 dollar per person och dag var rekommendationen vi fick ombord men jag antar att det är i överkant mot vad dom förväntar sig. Besättningen fick 140 dollar, där var rekommendationen 8-12 dollar per turist och dag.

Efter det tog TAME oss från Baltras flygplats hela vägen tillbaka till ett regnigt Quito. Men på något vis kändes det rätt skönt att vara tillbaka i Quito igen, kryssningen må ha bjudit på djur och natur i världsklass men man blev rätt less på maten och den trånga hytten i slutet av resan.

Vi räknade även lite på vad Galapagos-delen av resan kostade oss totalt. Då räknar vi med allt som kostade från Quito, under dom 10 dagarna på Galapagos och sen resan tillbaka till Quitos flygplats igen.
Flygbiljetterna kostade 1890 kronor t.o.r. per person, men då fick vi dom riktigt riktigt billigt skall tilläggas. Räkna normalt med drygt 3000 – 4000 kronor för en biljett t.o.r. från Quito.
Sen spenderade vi 3 dagar i Puerto Ayora där vi brände drygt 1500 kronor per person för alla tre dagarna. Kryssningen var den absolut största utgiften, den hamnade på nästan exakt 13 000 kronor per person för 8 dagar. Sen tillkom dricks på drygt 1000 kronor per person för kryssningen också.

Sammanlagt slutade Galapagos på drygt 17 500 kronor per person. Då ingick alltså flyg t.o.r. från Quito till Galapagos, 10 dagar där varav 8 spenderades på en kryssning, dricks, all mat och all dricka. Mycket pengar, men inte så farligt med tanke på vad vi fick uppleva. Om någon därute ställer sig frågan ”Jag är i Sydamerika, ska jag verkligen åka till Galapagos?” så är svaret otvivelaktigt ”JA!” från både mig och Marlene.

Galapagos får totalt imponerande nio av fem dollarsedlar i betyg. Det högsta betyget som någonsin delats ut på bloggen, och hela 80% högre än perfekt. Inte illa pinkat!

Kvällen i Quito spenderades sen med en återhämtning i form av en vinflaska och trerätters middag på den italienska restaurangen, med det något konstiga namnet, Nose. Mycket bra och rekommenderas om ni är i Quito nångång.

Nu har vi lämnat in vår tvätt på tvättning och hoppas kunna ta sikte på Baños imorgon. Vi får se hur det går…

Sista riktiga dagen på kryssningen, det här med att boka ”åtta” dagars kryssning innebär att man får en halv första dag och en sista dag som slutar 08:15 så idag var då den moralisk korrekta sista dagen. Och ni vet vad en ny dag innebär, en ny ö!

Santiago var namnet på dagens ö och både jag och Marlene har börjat känna att det hade räckt med en femdagarskryssning istället för en åttadagars sådan. På Santiago fick man återigen se sjölejon, vattenleguaner, fåglar och fler fåglar. Vi har sett allt det där redan och det började ärligt talat bli lite tradigt att sova dåligt, äta samma frukost som alltid, besöka en ö med samma djurliv som förut, snorkla med samma djur och så vidare.

Men om det finns någonting man aldrig någonsin tröttnar på så är det sjölejonungarna. Dom är så galet söta och deras läten är om möjligt ännu sötare än deras stojande och lekande som dom håller på med. Sjölejonungar låter nämligen ungefär som ett hest får när dom ropar på sin mamma och det är så ofantligt gulligt att även världens mest cyniska människa skulle rycka på smilbanden.

Vi fick även se den här balla herren, en hök av något Galapagos-slag som mycket propert satt och poserade så att vi alla fick ta en bild från hans bästa sida. Hökarna äter tydligen leguaner, mindre fåglar och kan i flock t.o.m. ge sig på små sälungar! Buu för herr hök, inte mörda dessa små oskyldiga gullungar!

Vi fick även se den här färgglada kisen. Tydligen helt ofarlig för människor men färgen på näbben går inte av för hackor.
Skräcködlan som lurar där i bakgrunden är inte på väg att äta upp fågeln, den har bara inte orkat flytta på sig eftersom stenen den ligger på är varm och skön. Vattenleguanerna äter bara alger så djuren kan gott och väl leva i harmoni utan några som helst diplomatiska incidenter.

Efter förmiddagens undersökande drog alla ut och snorklade, men jag och Marlene passade på att sova middag istället eftersom vi sovit ungefär 45 minuter totalt under resan till Rabida. Båtresan dit var ungefär 12 timmar lång och vi åkte mot strömmen hela vägen vilket gjorde att det guppade alldeles för mycket för att vara hälsosamt, och att försöka sova i 1,5-2 meters vågor kan man ju glömma.

Dagens eftermiddagspromenad gick av stapeln på ön Rabida. Rabida betyder ungefär ”ön med den rostigt röda Baywatch-stranden” och här var det lika snustorrt som på vissa av dom andra öarna vi besökt under vår tid här.

Promenaden var inte så där superlång dock, men däremot var vattnet på andra sidan udden mot där vi gick iland helt galet vacker. Vattenfärgen var så där löjligt perfekt som färgen annars bara är i turistbroschyrerna och med en dryga 35 grader i skuggan så lockade vattnet ännu mer än ni kan tänka er.

Utsikten uppe från utsiktspunkten hade ingenting att komma med i jämförelse med utsiktspunkten över juraperioden igår så vi lämnar den, men vägen ner bjöd på vackra kontraster mellan den Volvo-rostfärgade jorden och det azurblå vattnet nere i havet.

Efter promenaden tog vi sikte på snorklingen, och den här gången smög vi i från vattnet vid den röda stranden. Lite längre bort på stranden låg det några sjölejon, och snart hoppade dessa i vattnet för att simma med oss. Jag simmade lugnt och filmade en liten ”fyrkantsfisk” (boxfish på engelska) när plötsligt…

… ett av sjölejonen kom från ingenstans och försökte hugga fisken, någon enstaka decimeter framför mig! Jag blev först rädd, sen började jag skratta i snorkeln så jag behövde upp och ta luft. Vände mig om till Marlene för att berätta vad jag precis sett, då kom sjölejonet upp och puttade mig på rumpan. Galapagos mina vänner, där alla lever i harmoni och sjölejonen busar med människorna.

Även idag spra… simmade vi på en rocka. Jag har fortfarande inte lärt mig huruvida det finns några rockor som är direkt livsfarliga eller om alla bara är ofarliga pannkakor som rullar fram längs botten, men jag antar att det borde vara lugnt.

Borde nog kolla upp sånt där innan man åker hit…

Busiga sjölejon, nu på stranden.

Kvällen bjöd på en avskedsdrink och den vanliga, numera lite väl tradiga, middagen. Efter det bestämde vi oss för att krypa till sängs, klockan var ju faktiskt närmare 20:00 vilket är alldeles för sent för dagisbarnen Michael och Marlene.

God natt!