Vi är numera åter i staden med två halvor, Buda och Pest. Vid första besöket så höll vi oss på den östra delen av floden Donau, dvs i Pest, men i och med vår återkomst (och det faktum att Hilton kostar typ 1000 kr per natt och rum) bestämde vi oss för att vara lite ”Svensson-wild and crazy”, typ som att ha socker på sina cornflakes, och bo i Buda istället.

Jag vet inte hur många av er som sett filmen Grand Budapest Hotel, men ni som har sett den och sen även besökt Budapest kommer komma till slutsatsen att precis allt som rör Budapest är fantastiskt! Vårat hotell ligger dörr i dörr med skapelsen på bilden ovan, och jag tror översättningen blir ”Mattiaskyrkan”. Mäktig är den i alla fall, sjukt mäktig!

Hotellet och kyrkan.

Den meningen skulle nog kunna vara titeln på en svensk deckare skriven av typ Leif GW Persson förövrigt när jag tänker på det.

Men om vi pratar fantasi så måste jag nämna att hela området här ser ut som någonting ur Harry Potter-filmerna. ”Harry Potter och dom billiga notorna och det sköna folket. Och varmt jävla väder” skulle kunna vara en passande titel. För det är varmt, typ 30 grader på kvällarna. Dagarna är närmare 40, om inte över, när man befinner sig utanför skuggans skyddade täckmantel.

Jo, just det. Vi har den här utsikten 3 meter bakom hotellet också. Rätt skapligt om jag får säga det själv.

En ska dom säger att man måste besöka när man är här är Szechenyi-baden, så det har vi så klart gjort.

Av besöket lärde jag mig några saker. Först och främst är turistfällor alltid turistfällor. Det var typ en miljon personer därinne. Och då var vi ändå tidiga. Vid 13:15, när vi lämnade stället, så var skåpen slut så folk fick köa för att få tag i mindre värdeboxar att lägga sina saker i.

Sen fanns det massa pooler därinne. Dom stora poolerna passade mig bra, höll en temperatur på typ 30-35 grader och var faktiskt riktigt najs. Bäst på stället var aromabastun med mintdoft, mycket najs och någonting jag skriver in på min ”saker jag ska ha när jag nångång i framtiden skaffar hus” tillsammans med ett riddartorn (sånt där som Törnrosa bodde i ni vet), en bowlingbana, en jacuzzi fylld med öl och lite annat smått och gott.

Sen luktade stället lite skumt…. Inte mitt framtida hus då, utan badet vi besökte. Det luktade liksom unket, typ som en blandning av gammal gympasal och pool ungefär. Riktigt unken fislukt.

Det kommer sig väl av att stället är ett termalbad, så dom får värmen från underjordiska… ja, nånting därnere. Dom har även en pool med sånt där ”ofiltrerat” vatten där poolen håller typ 30 graders värme, men när det är 40 grader ute är det liksom inte samma sak… Det är säkert häftigare att vara här på vintern, då kan jag tänka mig att stället är supernajs.

Obligatorisk selfie.

Betyget på Szechenyi stannar på 3 av 5 ljumna nedkissade babypooler från det lokala badhuset.

Crikvenica har bjudit på blingblingiga chokladkakor, extrem-solande och hemska sängar.

Lägenheten vi hyrde låg förvisso mitt i stan, och då snackar vi mitt i mitt i mitt i stan. Den låg så centralt så att den inte hade synts under namnet Crikvenica om man kollade på Google Maps eftersom VE i namnet hade täckt området där lägenheten låg.

Men jag är nog mer en bekvämlighetsperson än en ”location location”-person. Det är najs att ha 3 minuter ner till stranden, men att inte få sova ut på tre nätter tar död på även den hårdaste av män (d.v.s. mig).

Men ett plus ska lägenheten ha, förutom läget: kylens tillverkare! Kroaterna vet minsann vad kylens primära användningsområde ska vara: bira!

Vi har även hunnit kika vattenpolo, som spelades direkt i havet, på lördagskvällen. Förvånansvärt intressant sport även om man inte hade nån riktig koppling till nåt av lagen.

Vattenpolo får 4 av 5 starka Frank Andersson i speedos i betyg.

Efter utcheckningen i Crikvenica hade vi sen stä… Nej, Marlene hade faktiskt tagit över reseledarstafettpinnen och bestämt att vi skulle ta en mellanlandning i staden Pécs i Ungern innan Budapest, så hon bokade in oss på ett hotell i denna, för alla andra i hela världen, totalt okända stad. Vilket var ett bra val ska tilläggas, men vi kommer till det.

Först måste vi prata om dom kroatiska vägarna. Dom må vara ingenjöriska (???) underverk med enorma broar, bra standard (bättre än Sverige) och 130 km/h överallt. Men dom har vägtullar där man måste betala………

I Slovenien och Ungern så köper man ett klistermärke och vips så är det bra. Kör på bara, ”De e bar å åk”. Men i Kroatien ska du betala vid varje tull. Det gör att det blir enorma köer, typ 20 minuter, vid varje jävla tull. Helt horribelt, och dom minuterna man tjänar in på att köra lite snabbare tappar man 15 gånger om genom att man måste köa för att få betala. Det är verkligen katastrofalt genomfört och dom måste lösa detta.

Kroatiens vägtullar får 5 av 5 riktigt unkna kroatiska bensinstationsbajamajor i betyg. Buuuuuu.

Men efter Kroatien landade vi då i Pécs i Ungern. Och Ungern fortsätter verkligen att leverera. Pécs är är som Gamla Stan i Stockholm kombinerat med Visby kombinerat med Nyhavn i Köpenhamn. Pécs är mysigt, vackert, billigt och intimt.

Det är väldigt svårt att fånga charm på bild (därav blir jag aldrig bra på foton *hint hint*), men Pécs är verkligen supermysigt och extremt vackert. Arkitekturen per kvadratmeter slår alla rekord, och om Budapest är vackert är Pécs… ännu vackrare!

Och inte nog med att arkitekturen är magnifik och att maten är superbilligt, det finns även några museum att besöka (jo, jag tackar för mina 500 nya pensionärspoäng jag samlar på med i och med den meningen!) där vi bland annat besökte en hansktillverkare och en porslinsfabrik. Förvånansvärt intressant och absolut värt dom 150 kronorna som dom tre utställningarna kostade totalt.

Pécs är helt enkelt en riktigt bra (och okänd) weekend-stad. Alla som håller med med håller upp handen!