Close

Monthly Archives augusti 2014


Polen bjuder på misärvägar i klassisk Sovjet-stil, två timmars bilkö mitt på motorvägen (helt utan anledning…), bilar som håller på att explodera (se bilden!) framför oss och ett regnväder som får valfritt vattenfall att se ut som en liten fjollig blomspruta. Och detta efter att vi bara varit i landet i några timmar.

Men vi tar det från början. Vi lämnade Berlin efter att ha käkat lunch och krånglade oss efter en kortare felkörning tillslut ut ur världens bästa Berlin och ut på autobahn. Tysklands vägar är ändå inte såpass bra som jag drömt om, men när den där lilla vita skylten med endast tre gråa streck visar sig så hugger det ändå till lite i högerfoten. Den står nämligen för här slutar alla hastighetsgränser och allt sunt förnuft att gälla, så kör bara kör!”. Tror jag i alla fall…

Lite småsnopet var det dock när jag mosade ner gaspedalen i botten (på ett sätt som t.o.m. herr Pepe i Real Madrid skulle varit stolt över) och våran brun-fula Volvo visade sig vara strypt vid 200 km/h.
Men visst, det är omänskligt att köra sådär fort på en tvåfilig väg, och fartblindheten blir sen också helt obskyr. När man går från 170 km/h ner till 100 så känns det som om man kör i 30 km/h typ.



Sen kom gränsen… Polen hälsade oss välkomna med en riktig misär-gränskontroll som bestod av ingenting, grå betong, mörka moln och en väg som beskrevs av Mats som “det går inte ens att göra en sån här dålig väg även om man försöker. Tro mig, jag har jobbat som asfaltsläggare och jag försökte verkligen alltid göra mitt sämsta men inte ens då lyckades jag komma i närheten av detta”.

Och det var verkligen så sjukt illa. Nånstans mellan fem och tio av dom första milen i Polen bestod av en vägbana som innehöll fler gupp än vad resten av Europas vägar gör tillsammans. Det var dom att sitta i en dålig tvättmaskin när vi sakta rullade fram där.
Och hur tror ni dom löst vägproblemen? Inte genom att fixa vägarna inte. Nej, istället har man satt upp olika hastighetsskyltar som gör att man får växla hastighet mellan 60, 90, 80 och 40 km/h femtiofem gånger oftare än vad jag nynnat på Rebecca Blacks monsterhit Friday under resan.



Som om inte misären var nog där så började det sen megaregna. Tänk er att ni står i duschen och att duschen råkar ligga mitt under mittpunkten av Atlanten. Sen rasar taket på duschen plötsligt in och du får hela Atlantens vattenmassa över dig.
Nåja, så mycket kanske det inte riktigt regnade – men det var inte långt ifrån!



Molnen på himlen såg sen ut som någonting från Mordor i Sagan om Ringen, och jag tror minsann att Sauron är polack. Hans okända kusin Sauronski kanske? Nån dåre hade i alla fall spärrat av motorvägen helt plötsligt. Tre filer blev en fil samtidigt son trafiken behövde mer än alla tre. Så vi fick glatt vänta i kön på motorvägen i t-v-å timmar. På motorvägen!

Avgå Sauronski!



Men jodå, när man trodde att semestern inte kunde bli värre så visar Polen att dom minsann kan leverera än mer misär. Visserligen kostade middagen på McDonalds blott 40 kronor för en Big Mac-meny men när vi sen begett oss ut på motorvägen igen så började varningsblinkersarna och bilköerna snart uppenbara sig än en gång. Den här gången visade det sig att en av Anna Odells okända polska kusin Andreis Odellski tydligen genomförde en egen Konstfackski installationski och hotade att hoppa från en av broarna längs vägen. Polisen agerade dock mycket imponerande genom att dirigera om trafiken så vi kunde snart rulla vidare.

Nu hade vi dock byggt upp vårat karmaförråd såpass att någon däruppe kände att hans karmakreditskuld till oss nått nivåer som inte ens den amerikanska statsskulden har gjort. Som tack för våran tålmodighet med galningar, vägarbeten och annat elände så belönades vi plötsligt med jackpotten.



Vi hade nämligen bokat en lägenhet i Krakow innan vi lämnade Berlin. Old City Apartments heter företaget och dom hyrde ut vad som såg ut att vara en helt okej lägenhet för ungefär 1000 kronor per natt. Då ingick kök, två sovrum med dubbelsängar, två badrum och allt var inrett på ett sätt som jag t.o.m. tror att min käre mor (världens bästa mor) skulle uppskatta. Lägenheten var döpt till Black & White” och det var exakt vad det bjöds på. Och oj vad det bjöds. Vardagsrummet var tokfräscht.



Köket var ännu fräschare.



Trappen var creme fraische.



Och mitt och Marlenes sovrum var helt magiskt! Vi har t.o.m. en egen stjärnhimmel! Allt detta för 250 kronor per person och natt. Och då har ni ändå inte sett någon bild på dom tokfräscha badrummen eller Sara och Mats sovrum.

Jag älskar Krakow. Allt elände Polen bjudit på är glömt. Genomsnittslönen här ligger förövrigt på strax under 10 000 kronor före skatt, så man blir lite sugen på att ta reda på vad en lägenhet här kostar… Men bara nästan.”
12