Sydamerika 2016

  • Sydamerika 2016

    Sydamerika 2016, Rio De Janeiro – 33 grader varmt, strandhäng, drinkar för 14 kronor styck och inget som helst snökaos

    dscn1032
    Det är intressant hur temperaturen varierar i öknen. Från att vara bara någon liten plusgrad på morgonen till att vara typ 25 grader och stekande hett på eftermiddagen. Men ännu värre blev det när vi lämnade hotellet i Uyuni bakom oss med typ 3-4 grader i luften, och sen landade i Santa Cruzs 33-gradiga värme några timmar senare. Det skiljer 3 300 höjdmeter mellan dom båda städerna vilket gör att temperaturskillnaden är helt sinnessjuk.

    Vi stannade i Santa Cruz i typ 20 timmar och gjorde inte så mycket där, men tog sen flyget morgonen efter från Santa Cruz för att kröna resan med dess slutmål: Rio De Janeiro. Resan dit var dock en smärre pärs, närmare bestämt var säkerhetskontrollen från Santa Cruz helt sinnessjuk. I Sverige får man ju gå igenom en metalldetektor och sen är det bra, här var det full knarkspaning med allt vad det innebar.

    Vi fick först gå igenom den vanliga metalldetektorn, sen fick vi gå igenom passkontrollen där våra pass stämplades, sen fick vi (precis som alla andra då, vi var inte misstänkta) gå vidare till knarkpolisen där vi fick åka rullband genom en fullkroppsscanner. Tänk er typ en blandning av ett vertikalt rullband blandat med en fullkroppsröntgen, så såg det ut. Jag var inte helt road, speciellt när man har paracetamol, ibumetin, immodium, ranitidin, omeprasol och gud vet allt i väskan. Ingenting som är olagligt, inte alls, men det hjälper ju inte om knarkpolisen får för sig att man ser skum ut. Marlene däremot tyckte rullbandet var skitroligt och skrattade hela vägen :D

    Efter det fick vi gå vidare till nästa station där en polis kollade igenom våra väskor. Trots att dom såg facket med alla piller brydde dom sig inte, däremot var dom supernoga med att kolla väskan efter hemliga fack, dom kollade kameran så att den inte innehöll någon substans och dom bläddrade till och med igenom båda böckerna vi hade i väskan för att se så att vi inte smugglade någonting däri… Snacka om ”skyldig tills motsatsen är bevisad”. Man kände sig verkligen som en brottsling när man stod där och det var minst sagt obehagligt, även om man inte hade någonting att dölja.

    dscn1046
    Men aja, vi är i Rio nu i alla fall. Hotellet vi har bokat har antagligen världens längsta namn och heter någonting såpass spännande som ”Best Western Premier Arpoador Fashion Hotel by Gloria Coelho”. På riktigt, det heter så. Men vem bryr sig i ett namn när hotellet är nybyggt på grund av OS i somras? Det ligger mitt emellan Copacabana och Copacabanas nya arvtagare Ipanema beach. Vi har 5 minuter ner till båda stränderna och man kan bo sämre om man säger så…

    dscn1055
    Och stränderna… ja, vad ska man säga? Ipanema beach är tydligen ”det nya rosa” och är det hippa området i Rio nu för tiden, själv hade jag aldrig hört talats om standen förrän jag läste vår resebok för två dagar sedan. Jag vet inte om stranden är bättre än Copacabana, för mig är båda ställena paradiset men man kan verkligen inte säga annat än att Rio De Janeiro hittills är fantastiskt.

    ipanema-beach-2016
    Så här har då vi det, 33 grader och sol. Sa jag att dom säljer Capirinhas för 14 kronor styck 10 meter från där vi satt på stranden idag? Ölen kostar 19 kronor för en stor sådan. Det finns en liten skön skadeglädje i att se inlägg så som detta

    arstavinter
    i Facebook-gruppen vår bostadsrättsförening har hemma :D

    Men allt är inte bara frid och fröjd. Kontrasterna i den här staden är minst sagt stora. Vi var på väg till McDonalds för en snabb lunch när vi gick förbi ett ställe med en folkmassa samt en massa poliser och ambulanser. Där mellan alla låg en död kropp (!) med fötterna stickandes ut under en plastsäck. ”Suicídio” berättade en av kvinnorna som hade koll på vad som hade hänt, tydligen hade killen hoppat från ett av höghusen och rakt ner genom ett träd ner på marken.

    Än mer makabert blev det när vi gick förbi platsen en timme senare. Då hade dom tagit bort kroppen, men spolat bort blodet från gatan lite halvt. Dels så såg man fortfarande blodpölen på marken men sen hade det blodet som spolats bort endast flyttat sig några decimeter och samlats i en djup vattenpöl precis vid trottoarkanten. Makabert, minst sagt…

    dsc_0530
    Okej, man har gjort snyggare övergångar i sin bloggkarriär men från ett dökött till ett annat så har vi även provat på en typisk brasiliansk köttrestaurang också. Man betalar 85 reals, drygt 225 kronor, och får då äta hur mycket man vill från deras buffé.

    dsc_0526
    Det fina med det hela är att du får en lapp när du sätter dig vid bordet. Lappen är röd på undersidan och grön på översidan. Så när du vänder lappen till grönt börjar alla servitörer, som går runt med kött på stora metallspett, gå förbi din plats och fråga om du vill ha mer kött. Säger du då ja till det dom erbjuder (allt från flankstek till fläskkött till kyckling till korv) så skär dom sen av en bit kött på din talrik och går sen vidare, utan att döma dig.
    Det här upprepas sen tills dess att du vänder din skylt till rött igen, då låter dom bli dig tills dess att du vänder på skylten igen.

    DropboxChooserAPI_DSC_0533
    Skyltarna ”Ja tack, jag har ännu lite självrespekt kvar. Ge mig lite mer mat så att jag kan tappa den helt” samt ”Nej för helvete, jag har redan uppnått titeln Mr. Badboll 2016, låt mig sörja ifred!”.

    DropboxChooserAPI_beachhäng-rio
    Och ja, vi har hängt en hel del på stranden också.

    DropboxChooserAPI_rio-ipanema
    Här ser ni oss strax innan vi blev bestulna på vår strandpåse som innehöll motsvarande 200 kronor, ett par skräpsolglasögon, en solkräm och lite annat oviktigt. En liten brasiliansk grabb kom fram till oss, försökte ”prata” med oss och vi visste att det var något skumt så vi kollade upp mot vår plats med våra grejer. Men ändå lyckades dom på något vis få oss att tappa fokus tillräckligt mycket för att dom skulle kunna sno påsen.

    Bra jobbat antar jag, men man blir ju lite less ändå. Hoppas ni har det bra hemma i Sverige med ert snökaos! :D

  • Salar de Uyuni,  Sydamerika 2016

    Sydamerika 2016, Árbol de Piedra – Off-road-åkning, flamingos och en sten som ser ut som ett träd

    DropboxChooserAPI_DSCN0802
    Natten sovs igenom utan större problem, förutom det att Marlene kände av höjdskillnaden en aning och hade svårt att sova. Jag hade samma problem när vi anlände i Quito i Ecuador, man vaknar på natten och det känns som att man sprungit ett 400-meterslopp i full fart, bara det att man inte flåsar. Men man behöver få in luft och oavsett hur mycket man försöker andas in så får lungorna liksom inte upp nog med syre ur den tunna luften. Men efter en stund, nån minut till en timme, ”kommer man ikapp” och då brukar man kunna somna om igen.

    Vi stannade vid den ”sista butiken för touren” och lyckades där hitta nya batterier till kameran vilket var en smärre, oväntad, succé. Vi tappade ju bort vår förra kamera i Cusco och behövde köpa en ny, den nya kameran går dock på AA-batterier och vi har ännu inte fått tag i några laddningsbara sådana. Men tack och lov fanns det att köpa där i butiken, för 20 svenska kronor per batteri… Ockerpris, men vad ska man göra mitt ute i ödemarken?

    DropboxChooserAPI_DSCN0809
    Dagens första stopp var vid en öken, vars namn jag inte minns. Även här fanns det oändligt raka tågspår.

    DropboxChooserAPI_DSCN0811
    Jose vaktade snällt bilen under tiden som vi andra kutade runt och tog lite bilder.

    DropboxChooserAPI_DSCN0820
    Även här kunde man ta lite roliga perspektivbilder.

    DropboxChooserAPI_DSCN0832
    Marlene tröttnade aldrig på att ta såna här bilder, själv var jag måttligt pigg efter att ha gått upp alldeles för tidigt på morgonen…

    DropboxChooserAPI_DSCN0837
    Då det går typ två tåg per vecka på dom här spåren så passade vi även på att ta en bild på alla som åker med i dom båda bilarna. Vi umgås dock knappt med chilenare i den andra bilen utan hänger bara med hjältarna i vår bil.

    DropboxChooserAPI_DSCN0863
    Här är en bild på oss som åker i våran bil. Uppe på taket ser ni mr. Mexiko, nedanför honom på höger sida bilen ser ni mr. Frankrike, på vänster sida ser ni mr. Chipstutte 2016 och framför bilen står från vänster Marlene, fröken Mexiko och sist fröken Frankrike. Alla pratar spanska flytande förutom jag och Marlene…

    DropboxChooserAPI_DSCN0864
    Landskapet bjuder dock på rätt vackra bilder, och här kan ni även ser hur en väg kan bli 5 vägar beroende på hur naturen bestämmer att vägen skall gå i år.

    DropboxChooserAPI_DSCN0866
    Men vägarna… jag har åkt på dåliga vägar i många länder men nu var vi mitt ute i öknen och körde på vad som bäst kan beskrivas som mark med miljontals stenar på. Även om bilen klarar av terrängen bra så guppade det hysteriskt mycket när man satt däri och jag kan utan tvekan utse Bolivias öken till det sämsta vägområdet jag någonsin åkt på.

    DropboxChooserAPI_DSCN0880
    Efter att ha guppat fram på världens kanske sämsta väg i 45 minuter var vi sen i alla fall framme vid dagens nästa stopp. En av flera sjöar som vi kom att få se under dagen, och den här platsen var ännu vackrare än vad bilderna påvisar.

    DropboxChooserAPI_DSCN0877
    Försöker ändå få med några bilder så ni kanske kan få en liten känsla av hur det var.

    DropboxChooserAPI_DSCN0895
    Vi fick även se en massa falmingosar som knatade runt och käkade i vattnet där.

    DropboxChooserAPI_DSCN0896
    Skojigt nog kunde man även se fotspåren efter var dom hade traskar runt och letat mat.

    DropboxChooserAPI_DSCN0906
    Luncherna man bjuds på här är typ kyckling, pasta, ris, tonfisk och liknande grejer. Mättar helt okej men är väl knappast någon Michelin-måltid om man säger så.

    DropboxChooserAPI_DSCN0908
    Djurmässigt har vi även fått se förvånansvärt mycket, speciellt med tanke på att vi är mitt i en öken. Här ser ni en mindre alpacka-variant (om jag inte minns fel) som lever fritt här.

    DropboxChooserAPI_DSCN0924
    Ännu fler flamingos i nästa sjö som vi stannade vid. Stället kommer dock mest kommas ihåg för dess toalett som var en välkommen paus i flamingo-skådandet. Här ute under utflykterna måste man liksom välja mellan att göra det naturen kräver mitt ute på ett fält, alternativt om man har megatur så hittar man en baños (toalett på spanska, #språkgeni) man kan snabb-banta lite inne på.

    DropboxChooserAPI_DSCN0937
    Någonting jag ännu inte, med min begränsade tankeverksamhet och totala frånvaro från internet, lyckats begripa mig på är hur djuren överlever här. Vi har sett allt från rävar till chinchillor till flamingos till alpackor till möss men knappt något sötvatten alls. Sjöarna som finns här är supersalta så jag kan inte tänka mig att djuren får vattnet därifrån, hur i hela världen klarar dom sig? Inte lär ju en sån här alpacka-grej kunna borra en brunn själv liksom och det regnar typ två dagar per år, så inte kan dom leva på regnvattnet heller.

    DropboxChooserAPI_DSCN0945_2
    Antalet sjöar som vi fick se idag var annars överdrivet många. Visst är dom fina, men vi börjar känna att det nog hade räckt med en endagarstour av Salar de Uyuni, dag två har hittills känts okej sevärdhetsmässigt men med tanke på att vi tvingades upp vid typ 05:30 i morse så drar det ner betyget en hel del.

    DropboxChooserAPI_DSCN0961
    Heh, den här chinchillan såg ut som en kinesisk karatemästare

    .

    DropboxChooserAPI_DSCN0976
    En stenbumling som ser ut som ett träd. Och en kille vars frisyr ser ut som början på Donald Trumps dito

    än någonting annat. Mitt hår har börjat bli helt kaos nu senaste dagarna, lika bra att gå ”all in Trump” på en gång antar jag…

    DropboxChooserAPI_DSC_0444
    Dagens sista sjö var en röd sådan. Även här fanns flamingos. Kan dom inte vara lite mer variernade med sina fåglar?…

    DropboxChooserAPI_DSC_0448
    Middagen på hotellet. Det var väl en sisådär 14 grader inomhus här, inte så hett (i dubbel bemärkelse) att ha enkelglas, noll isolering och placera ”hotellet” på en sisådär 4 000 meters höjd.

    Aja, vi fick en gratis vinflaska att dela på. Alltid nåt!