Stockholms bästa burgare, episode 2: Marie Laveau
Så var det då äntligen dags. Som ni har väntat. Likt ett fördröjt How I met your mother”-avsnitt så var det idag äntligen dags för nästa etapp i testat av Stockholms bästa burgare. Loggan som jag skapade i förra inlägget var tänkt att bli sjukt snygg och lik en hamburgare men av det blev det inget. Härmed kan vi räkna burgar-loggan som skrotad, men å andra sidan vem behöver en logga när man har en Kausti?
Dagens mål var då Marie Laveau och jag har ännu svårt att stava eländet rätt även om jag tjuvkollar på Google. Franskt namn innebär automatiskt ett minuspoäng eftersom ingen gillar fransmän men vi bestämde oss ändå för att ge stället en chans.
Efter att ha tagit karriärens kanske sämsta bild utanför stället gick vi då in och ställde oss i baren i väntan på supersena Sara. Anledningen till att bilden blev så hemskt dålig var för att jag trodde att jag skulle klara mig mellan 12:00 och 20:45 utan att äta mer än en godispåse (10 000 inlägg på Flashback, yayyh!) under den tiden. Det slutade i Parkinson-skakningar och en blodsockernivå som var lägre än Glocalnet eftersom mat tydligen är nödvändigt för att hålla igång kroppen på ett någorlunda funktionellt sätt.
Men efter att sen ha bokat bord i restaurangen och fått plats typ direkt så bestämde vi oss för att förflytta oss in dit så länge. Som tack informerade resturangdelen oss om att man minsann inte kunde beställa burgare därinne utan att vi glatt fick göra det i baren. Kaos uppstod när vi förflyttade oss ut dit igen och märkte att det var ungefär 2756 personer därute samtidigt som det fanns typ tre bord. Men det löste sig tillslut.
När vi sen väl beställt hamburgare kändisspottade alla som satt på andra sidan bordet dock Petter
In på bordet kom sen burgarna och serveringen kändes rätt klassisk. ”Vad är det där frågade Gustav” och fick som svar att det som var i den lilla grejen (till höger på bilden) var nån slags chili-aioli eller nåt. Enligt servitören skulle den vara ”supergod” och jag får nog faktiskt hålla med där. Riktigt bra!
Pommesen var annars även dom helt okej och jag skulle nog kunna ge dom en 3,5 av 5 svenska Eminem i betyg. Inte lika bra som Oljebarens men å andra sidan var deras pommes dubbelfriterade. Marie Lavaues var bara enkelfriterade.
Burgaren då? Jo den var faktiskt över förväntan. Inte understekt som Oljebarens samtidigt som den smakade helt okej köttmässigt. Brödet var riktigt krispigt och var tydligen smaksatt genom att vara stekt i baconfett på något sätt. Av det märktes ingenting mer än att brödet var väldigt glansigt, men å andra sidan är bacon aldrig fel heller. Annars var vi alla överens om att burgaren var väldigt fräsch, på ungefär samma sätt som In-n-out Burgers burgare ungefär. Det var liksom inte en enda stor massa av grejer utan man kunde nästan urskilja varenda ingrediens av burgaren, något som enligt mig är ett stort plus. Men om burgaren var bra stekt osv. så var själva helheten tyvärr lite väl torr. Det saknades nån slags majonäs/dressing vilket gjorde att jag smaskade på hela min chili-aioli på burgaren 
När vi sen var klara så kom plötsligt Timbuktu
Likt nån slags fågelskådarsjö för dåliga musiker hade vi då alltså hamna mitt i hiphopens kändisspottarhjärta och vi lyckades med konststycket att kändisspotta 100% av Sveriges hiphop-elit på en timme. Inte illa pinkat, och jag tror faktiskt att grabbarna som stod bredvid oss på bordet var nån halvkänd hiphopgrupp också.
Som kändisspottarställe är Marie Laveau helt klart en stark kandidat till årets hamburgarställe för kändisar, men samtidigt är det inte det som ska betygsättas. Som hamburgarställe där vi räknar in burgaren, atmosfären med mera så får Marie Laveau 3,7 av fem guldskivor i betyg. Samtidigt vill jag passa på att sänka Oljbaren med en poäng eftersom stället helt klart överskattades något enormt vid förra betygsättningen.
Betygsatta restauranger
Flippin Burgers: 4.7 / 5
Oljebaren: 2 / 5
Marie Laveau: 3.7 / 5″
