Berlin som stad – Vad Stockholm borde vara

Ibland känns det som att slumpen, ödet och planeternas placering har en otrolig påverkan på ens liv. Det här är dock ingen sådan stund, utan det här är mer en recap på vad som hänt sen vi lämnade Stockholm den 28:e för att slutligen hamna i Europas kanske ballaste stad – Berlin.

Men först får ni säga hej till våran bil. I all sin bajsbrunhet så dominerar herr Volvo stort med att, för ett förvånansvärt lågt pris, frakta oss genom livets korta semesterdagar genom Europa. Den har en acceleration som skulle få… min gamla trampbil att känna sig lite småseg, men utöver detta så är den inte så mycket mer att hänga i granen. Tror min trasiga cykel har fler hästkrafter än vad de här skruttbilen har om jag ska vara ärlig.

I alla fall har vi sen starten för några dagar sedan tagit oss ungefär 130 mil i våran Volvo. Det har gått förvånansvärt smidigt hittills (peppar peppar ta i trä) och vi är för tillfället stationerade i centrala Berling på ett helt okej hotell.

Vi körde första dagen från Stockholm till Köpenhamn och stannade där för natten. Köpenhamn lyckades på något vis döda all magi som Nyhavn tidigare byggt upp och staden sjönk fint från ett stabilt okej”-betyg till ett ”shit, det här är ju värre än Bratislavas slumkvarter”-betyg.

Efter att ha fått nog av allt värdelöst som Köpenhamn erbjöd drog vi oss sen ner mot Hamburg. Där bjöds vi på fiskmat, en ubåt vi aldrig gick in i, graffiti i världsklass och en massa snusk jag inte tänker gå in på. Eller jo, Marlene blev misstagen för att vara till salu på en Irländsk pub av en karatefull snubbe, något jag tyckte var mäkta underhållande. Hon var dock inte lika road. Frågade tyvärr aldrig hur mycket han kunde tänka sig betala så den frågan kommer vi aldrig få svar på. Lite besviken på mig själv där faktiskt.

Annars lämnar Hamburg inte speciellt mycket mer att rapportera så vi tar oss snabbt vidare till Berlin. Berlin som visat sig vara hela Europas totala motsats till Köpenhamn och staden krossar även både Södermalm och alla rock-klubbar som Stockholm har att erbjuda. Ja, när jag tänker på det så krossar Berlin nästan allt som Stockholm har att erbjuda.

Vi fick nämligen en massa tips från min och Saras gamla kompis Peter. Han hade i sin tur fått tipsen från världens kanske bästa Kristian. Kristian som förövrigt bor i San Fransisco och har en donna som jobbar för Google där. Hur coolt är inte det?
Kristian-Peter rekommenderade i alla fall en jäkla massa olika uteställen, restauranger och annat i Berlin så vi tog oss för att prova som. Och vilken succé det blev! Det gamla Öst-Berlin bjöd på helt fantastiskt klotter (!) och en spansk restaurang som hade priser som fick en att halvt ramla av stolen. För vad sägs om drinkar för 40 kronor under Happy Hour och 65 kronor under ordinarie tider?

Här ser vi deras specialdrink ”Geschlüssentrinkenmachengehaben”, namnet som på svenska mest troligt betyder ”gammal Sodastreamad spolarvätska”. Smakade som det låter, men var billig. Innehöll dessutom enligt menyn endast fem cancerframkallande ämnen. Mums.

Men stället var faktiskt riktigt bra. Minns inte namnet dock, men östra Berlin överlag var så otroligt annorlunda mot allt annat jag sett. Massa olika människor, klotter var standard på ett sätt som t.o.m. en anti-klottrare som jag kunde uppskatta och folket där hade så många olika unika stilar att jag kände mig så otroligt filmjölk och lagom.

Idag har vi roat oss med att åka Segway. Våran guide hette Vilan eller nåt liknande och var som en speedad ADHD-kanin som käkat Duracell-batterier hela dagen. Touren i sig färgades något av detta faktum men var överlag en succé. Värt att notera är annars att jag själv åkt Segway totalt f-y-r-a gånger i olika städer nu (San Fransisco, Chicago, Washington och idag Berlin) så jag utser mig själv nu till Segways PR-ansvarige i Norden… nej, i världen faktiskt. Heja mig!

Vi tog även några av Kristians tips idag gällande mat och dryck.

Hamnade slutligen på nån rockbar som spelade 60-talsrock och sålde öl för 20 kronor styck. Dom hade även ett bord på scenen som vi va tvungna att sitta vid. Magiskt. Priserna och kvaliteten i Berlin när det gäller pubar/barer krossar förövrigt Stockholm/Sverige något enormt. Allvarligt, det är pinsamt vilken skillnad det är. Skrämmande.

Buu för Stockholm.

Så här tuff blir man när man dricker öl på scenen. Ni kan kalla mig Tom Cruise från och med nu.

Mvh,
Tom Cruise”