Kamikazehamstrar och lite svammel

Jag känner mig i bloggform just nu, därför fortsätter jag skriva tills det tar stopp. Men jag fick ner några punkter som måste nämnas, så därför nämner jag dom här:

Till att börja med är jag besviken på mitt bloggande under september månad. Jag hade som internt mål att skriva ett inlägg per dag, något jag också lyckades med. Det blev smått otroliga 64 inlägg under förra månaden. Shit Det var nästan lite väl mycket…
Ett snitt på över 2 inlägg per dag, men iofs så hjälpte Grekland till mycket där. Men ändå… Tänkt om jag lade ner alla dom där timmarna på nåt vettigt istället
Det som jag stör mig på är att jag postade minst ett inlägg VARJE dag, förutom under en dag… Det stör mig till den graden att jag baskemig kommer posta ett fuskinlägg den 25:e september bara för att fylla ut månaden. Så det så!

Annars var jag till arbetsförmedlingen igår. Jag gillar inte det där stället, det är bara failade människor som går dit. Och jag är nu en av dom. Grattis Kausti!
Det finns 4 sorters människor som går till Arbetsförmedlingen:
[#] Utlänningar som inte kan svenska
[#] Tjockisar som fått sparken från nån industri alternativt folk som gått fordonsprogrammet på gymnasiet
[#] Vanliga losers

Observera att jag inte alls har något emot folk som gått fordonsprogrammet! Det är bara det att ALLA som gått där har blivit fordoniserade: Alla snusar, alla har keps och huvtröja samt ett par jeans på sig.
Jag själv tillhör den tredje gruppen. En vanlig loser som vägrar göra nåt vettigt med sitt liv. En kille som skjuter allt framför sig. Tills nästa höst i alla fall, då är det tänkt att jag ska börja plugga igen. Får se hur det går.
Det är coolt att vara en loser. Jag vägrar inse nåt annat.

Anledningen till att jag nämner Arbetsförmedlingen över huvud taget är den att min handledare är en skum prick. Han är något i stil med en misslyckad göteborgare. Han ser ut och beter sig som en göteborgare, han är göteborgsglad och ser lite göteborgsk ut också, men han misslyckas ändå på något vis. Jag kan inte sätta fingret på vad det är.
Han läste igenom min senaste jobbansökan (Bahnhof, vart är ni?) och avslutade med orden: ”Jag ska inte klaga, du har fått med det viktigaste och ansökan ser bra ut”.

Sen kom ett ”men…” följt av en tiominuters utläggning om vad jag gjort fel. Samtidigt upprepades orden ”Jag ska inte klaga” ungefär 25 gånger under den tiden. ”Denial is always an option”

Snackade lite med Marcus idag på MSN. Deras hamster, med det ascoola namnet Panik, hade rymt ur sin bur. Dom hade letat igenom hela lägenheten, men kunde inte hitta den nånstans. Tilläggas bör att dom bor på andra (tredje?) våningen i huset.
På något konstigt sätt hade Sara (Marcus fruntimmer) gått ut och letat efter Panik, och hittat honom under bottenvåningens balkong . Hur han lyckats kämpa sig hela vägen ner dit är det ingen som vet, men om han hoppat från balkongen och överlevt så är han definitivt min nya idol Det där måste motsvara ett hopp från 100 meter för oss människor. Kanske använde han fallskärm

?
Det är coolt med kamikazehamstrar

Jag måste erkänna att jag just nu lyssnar på Rammsteins nya låt Ja, den med det fula namnet.
Egentligen är den kass, och sångarens insats kan ju… diskuteras Han sjunger verkligen bedrövligt. Men låten är faktiskt helt okej, även om refrängen inte precis är den bästa man hört. Men tyska är coolt, speciellt om man inte fattar att dom faktiskt sjunger en massa fula ord.

Nu är det nära! Idag ska vårat nya bredband kunna tas i bruk Förväntningarna är höga, hastigheten på bredbandet likaså. 80 underbara Megabit kommer att vara tillgängliga via en grå dosa inne på mitt rum <3
Vad skönt att jag äntligen kommer kunna surfa på Flashback med en tillfredsställande hastighet