Tågluff: Berlin – Ein Fernsehturm

Jag har nog glömt nämna en sak i mina tidigare inlägg: Den tyska skolklassen som bodde i samma tågvagn som oss. Klassen bestod av ett stort antal otroligt dryga och skrikiga småbarn i 12-års åldern ungefär. Att sova i en sovvagn på ett tåg är ett smärre projekt när tåget dundrar fram längs rälsen och det bankar och låter som att tåget spårat ut ungefär var tredje minut. Man vaknar med panik och undrar om det verkligen ska låta sådär jäkla illa om tåget.

Lägg där till en skolklass med en hysteriskt gråtande liten tjej, ett gäng skolbarn som är uppe till 03:00 och står utanför våran dörr och pratar samt rycker i våran dörr så får ni ett scenario där en viss Kaustis nattsömn mest bestod av en 6-timmar lång snoozning. Mordtankar kom över mig minst 24 gånger under natten och jag lovade mig själv att det första jag skulle göra när vi kom fram till Berlin var att gå ut på gatan och skrika så högt jag bara kunde. Om tyskjävlarna skulle hålla mig vaken på tåget skulle jag baskemig hämnas på alla tyskar som låg och sov i Berlin

Nu är det mycket snack och lite verkstad på mig så av allt det där blev det ingenting, men vi blev i alla fall väckta vid 6-tiden. Efter att egentligen inte sovit någonting borde jag ha varit jättetrött, men jag har lovat mig själv att inte vara en slö gnällspik (som jag vanligtvis är) på resan, så direkt jag började känna mig lite trött slog jag upp DU ÄR I BERLIN” stort i huvudet. Sen tänkte jag lite på vad som skulle göras idag, och jag kom fram till att jag har noll koll på planeringen. Jaker sköter det där och han har memorerat varenda liten tågtid, lunchpaus och sevärdhet som ska besökas. Jag hänger mest bara med och jag tror det passar mig bra att vara som en liten dark horse på resan.

Dom megatöntiga gångskorna satt såklart på fötterna och jag kan inte med ord beskriva hur töntiga vi ser ut i dom här. Visst ska vi gå mycket, men man börjar undra om det inte är värt att förstöra sina knän istället för att behöva se ut som en supertönt i hela Europa
[Här ska ni säga ”Töntigheten sitter tyvärr inte i skorna Kausti”]

Efter några minuters orientering utanför tåget tog vi sikte på hissen och övervåningen. Berlins tågcentral är ett virrvarr av rulltrappor, matställen och förvånansvärt tomt på folk en söndagmorgon klockan 06;30 Efter att ha traskat förbi McDonalds och pappersripoffen McPaper

letade vi reda på ett ställe att lämna in väskorna på. 5 euro för en dags lagring av väskorna var välinvesterade pengar – vem vill traska runt med en bambastor ryggsäck i Berlin?

Kamps-mackan fick bli dagens frukost och jag måste säga att jag tycker Tyskland har förvånansvärt goda mackor. Senast jag var där för att flyga vidare till Irland så käkade jag nån fralla med korv på och den smakade mycket bra, Kamps-mackan på Kamps-caféet smakade även den riktigt gott.

Efter frukosten så begav vi oss till tunnelbanan för att kunna ta oss till Brandenburger Tor ochi längden även till Berlins högsta punkt – TV-tornet. Efter att helt litat på Jakers tyska ordningssinne hängde jag på honom när han pekade åt ett håll och på typiskt tyskt vis ropade ”AUF DEN BRUNA TONNELBAHNA!”.

Nöden har ingen lag. Här ser vi morgonens tandborste.

Der Jaker lesen die text. Ser ni listan han läser? Det är listan på ALLA adresser i hela Berlin. Det var helt absurt liten text och sjukt många gator/platser på den där listan. Tänk om dom gjort textstorleken dubbelt så stor, då hade den där saken Jaker läser på blivit jäääääättehög

Die güle tunnelbana. Brah zu åken mit om man zu TV-torn ska åken.

Väl framme vid stationen i Brandenburger Tor var Jaker nöjd. Överlag måste jag säga att stationen där lätt har kommit att bli både min och Jakers favoritstation. Tunnelbanan därifrån går bara till ett ställe, så man har full koll där

Nåja, vi traskade upp från stationen och fick se…

… det här. Helt sjukt vad mäktigt det såg ut när man kom upp från den ganska fäscha tunnelbanan och fick se ett sådant landmärke som Brandenburger Tor (heter så va?) ändå är.

Nästa sak som noterades var alla dessa cyklisterna som trampade runt omkring oss. Man vet att det är någonting som är fel när det uppstår en situation där antalet cykelbyxor per kvadratmeter överstiger 2. Cykelbyxor är fult och töntigt, så jag kunde inte låta bli att fascineras av detta. Alla vet ju att tyskar har kass klädsmak – kanske var det bara en helt vanlig dag i Tyskland? ”Die cykelbyxen ist sehr vacher!” låter ju som ett vettigt motto för tyskarna trots allt…

Efter att ha fascinerats av alla dessa cykelbyxorna som rullade förbi oss ryckte vi tag i en jätteskäggig herre och bad honom fotografera oss. Efter ett mycket imponerande fotograferingsjobb kom denna bilden till och vi var mycket nöjda. Tack så mycket herr schäggische mann!

Jaker fick dominera och knäppa kort på två av cykelbyxeägarna. Jag stod mest bredvid och kände hur fel det kändes med två killar i cykelbyxor som kramade varandra

Här någonstans slog arrangörerna av cykeltävlingen på , Tyskarnas vinnarbidrag från Eurovision Song Contest, och jag blev smått knockad av ”Shit, jag är i Tyskland och letar efter ett TV-torn”-uppenbarlesen. Det kändes nåt helt galet coolt att traska runt här – och ännu häftigare skulle det strax bli…

Jag har nog en liten torns-fetischist inuti mig eller nåt, för när jag för första gången såg TV-tornet kunde jag nästa inte fatta hur fantastiskt coolt tornet såg ut

Jag blev helt lyrisk och sprang ärevarv runt lyktstolparna för att fira synen som jag hade framför mig. Det såg precis ut som om ett rymdskepp hade landat mitt i staden. Jag kan lätt säga att det är en av dom mest fascinerande sakerna jag någonsin sett.

Vi tog en sväng förbi den stora kyrkan som stod på vägen till TV-tornet och knäppte kort på den också. Lite sjukt att det var såpass lite folk ute i en såpass stor stad som Berlin ändå är när vi var här. Kyrkan var naturligtvis stängd (Gud sover minst fram till 13:00 på dagarna, sen öppnar han kyrkorna) så vi kunde tyvärr inte komma in och se hur den såg ut inuti. Ni för nöja er med en närbild

av den fantastiska byggnaden.
Överlag måste jag säga att byggnaderna i Berlin är riktigt vackra. Det är många gamla kyrkor och intressant formgivna byggnader lite överallt.

Uppe på taket har Gud gjort en staty på sig själv när han står och pekar finger åt hela Berlin. Det är status att våga vara sådär fräck

Sa jag att dom har ett megacoolt TV-torn i Berlin? Efter att ha kikat på den fått fantastiska kyrkan begav vi oss mot TV-tornet för att kunna åka upp i det och se hur utsikten såg ut. Vi failade rätt hårt och insåg att tornet inte skulle öppna på en timme, så vi traskade bort till Alexanderplatz istället.

Jaker traskar Alexanderplatz. Vet inte riktigt vad det är för ställe eller om det har nån historisk betydelse, men det jag vet är att det är ett stort torg helt tomt på människor Vart höll alla tyskar hus? Baksmälla?

Efter detta insåg jag att vi nog var trötta i benen och borde sätta oss ner en stund. Vi hade 40 minuter kvar tills TV-tornet öppnade och ingenting speciellt att göra, så vi satte oss ner vid en spårvagnshållplats och vilade.

Men vad f-n står det på skylten egentligen? Nån som frivilligt översätter sista meningen

Sen såg jag plötsligt hur det skymtade ett megahäftigt TV-torn bakom skylten. Hur coolt är inte det där tornet på en skala!?!!!??!!11!?!?!1!?

Vi spolar fram tiden 40 minuter, förbi en herr Otto, en dryg liten unge som hoppade hage utan hage, förbi en fransk skolklass och en 40-sekunders hissresa med nyss nämnda herr Otto. Plötsligt befann jag mig 203 meter över marken i ett oroligt svajande TV-torn. Kombinatinen höjdrädsla/svajande torn är kanske inte optimal och jag kände hur mitt vänstra ben började panika lite smått när jag stod där och kikade ut genom fönstren.

Ball utsikt!

Ball kyrka sedd från 203 meters höjd.

Utsikten från tornet var annars rätt schysst, men eftersom det inte fanns så mycket mer att kika på än höghus överallt och en vacker kyrka så tröttnade man ganska snabbt. Efter 35 minuter bestämde vi oss för att det fick vara nog helt enkelt. Men först skulle jag ha en bild med våran hiss-idol från tornet…

Här har vi resans favorit-Otto: Herr Otto hette han enligt namnbrickan. Vi träffade honom i ungefär 60 sekunder men minnet av hans toksäkra agerande i hissen upp till tornet kommer nog stanna kvar för evigt.

Herr Otto (:i) var herren som skötte en av hissarna upp till tornet. Direkt vi steg in i hissen sa han någonting om zweihundertvier och sechs meter per sekund, men jag kunde inte riktigt tyda vad han sa. Efter detta körde han sin info på engelska och berättade att det var 204 meter upp med hissen och att hissen rörde sig med en hastighet av 6 meter per sekund – snabbare hissar finns tydligen inte, antagligen blir det för mycket för kroppen att åka fortare än så rakt uppåt.

Bredvid oss i hissen hade vi en jättegammal (80+) dam. Direkt efter herr Otto kört sin info på engelska frågade hon ”In french please?”. Herr Otto, som hade full koll på situationen, drog helt enkelt fram sin franska dialekt och körde hela infon på franska utan att tveka. Jag och Jaker kunde inte låta bli att imoneras av herr Ottos fantastiska service och jag kan lova att han är en återkommande hjälte i mina och Jakers samtal under resan Jag var helt enkelt tvungen att få ett kort med våran tyska hjälte.

Betyg på herr Otto: 5

Efter att ha åkt ner och tackat för oss traskade vi runt lite för att kika hur det såg ut i området kring tornet. Vi hittade bland annat den imponerande tjockisaffären för folk som har storlek XXXXXXXXL på sina kläder. Man skulle nästan gått in och provat dom för att få se hur enorm en människa egentligen kan bli

Sen fick jag syn på en skylt där det stod ”Seg2Go”. Alla ni som vet vad en Segway är blir genast mycket intresserade – så även jag. Vi följde skyltarna och hittade tillslut butiken där dom säljer Segways. Tydligen kunde man få en rundtur i Berlin på dom också – hur ballt som helst Tyvärr var det stängt när vi var där, dessutom måste man boka större grupper för att få åka Jag som ville åka en Segway….

Dom där jävla cykelbyxorna var överallt… Tydligen hade poliserna blockerat gatan eftersom det ju var cykelbyxans dag idag

Nästa sak att se när vi var i Berlin var en klassisk turistsak: Berlinmuren. Det fanns en vägg där man kunde läsa om allt som hade med Berlinen att göra. Riktigt fascinerande läsning, även om jag fortfarande inte fått svar på en sak: Varför byggdes Berlinmuren egentligen? Varför spärrades en del av staden av sådär egentligen?

Vi traskade sen upp i muséet dom hade där bredvid och fotograferade den delen av Berlinmuren som dom hade behållit. Man kunde nästan tänka sig hur omöjligt det måste varit att springa över gränsen där när man såg murarna. På samma gång förstod man hur illa ställt dom måste haft det om dom var villiga att ta en 0,01% chans till ett bättre liv där ett misslyckande innebar döden.
Jag hoppas verkligen att jag får besöka Auschwitz någon gång för att se hur det ser ut där. Tyskar kan vara ett elakt folk, men man skulle vilja uppleva hur stället ser ut bara för att ha varit där.

Been there – touched it. Bildbevis på att jag faktiskt petat på Berlinmuren

En karta över hur Berlinmuren sträckte sig genom Berlin. Jaker begrundar konstverket.
Jag måste säga att det är svårt att greppa hur någonting sånthär kan ha existerat för 20 år sedan – under min livstid. Människan är en sjuk varelse…

Been there – hasnt touched it. Pinsamt

Har ni sett vilket epic torn dom har i Berlin? Det är ett TV-torn som står mitt i staden. Hur ballt är inte det?

Cool utsikt från Alexanderplatz tunnelbanestation. Park Hotel låter ocoolt, men det ser rätt schysst ut nere från tunnelbanetrappan

Efter ytterligare lite traskande blev det lunch. Klockan var här strax före 12 och jag trodde jag skulle avlida. En amerikansk sportbar blev lunchstället, mest eftersom vi inte orkade leta efter nåt annat. En bacon and cheeseburger beställdes in och jag trädde in i paradiset.
Hamburgaren var inte god, den var helt magnifik. Osten, baconet, salladen och framförallt dressingen var perfekt. Lägg till en cola och en vrålhungrig Kausti på det så har ni ett succérecept utan dess like. Det var ren och kär kärlek från första till sista tuggan och jag var mer än nöjd när magen var mätt.

Två svenskar och ett torn! Ser ni tornet! Helt sjukt häftigt!!!11!!

Påväg hem traskade vi förbi kyrkan igen och nu hade dom slagit på fontänen. Blev ett rätt schysst kort där ändå.

Var annars rätt sugen på att köpa en Ferrari. Fanns tyvärr ingen prislapp, men funderar på att sälja Jaker på den svarta marknaden för organförsäljning. Borde kunna ge en schysst slant.

Bagageinlämning auf den tågstation. Vi hämtade väskorna vid 13-tiden och begav oss till hotellet för en stunds middags-sovande.
Efter lite väntande i receptionen (och några små buttra ord från min reskamrat) så fick vi nyckelkorten till rummet och kunde traska upp.

Rumsnummer 632 blev vårat tillhåll – på högst våningen. Bra bokat där Jaker

Die eleganten Jaker und die zimmer mit den sänghen. RUmmet fräsch och snyggt utan att sticka ut på något speciellt vis. Toaletten

var vit och lagom stor och TVn var en fantastisk 60-tums LCD-TV.

Men det skulle bli bättre…

VI FICK UTSIKT ÖVER TV-TORNET. Ser ni tornet!!? Det är TV-tornet. Från min säng såg man TV-tornet! OMGOMGOMG. TV-tornet!!!!

Efter att ha dreglat över TV-tornet en stund bestämde vi oss för att leta reda på Checkpoint Charlie.

Vi noterade bland annat ett tyskt modelejon på gatan…

Väl framme vid Checkpoint Charlie som var en av övergångarna mellan Öst- och Västberlin fick vi svaret till varför Berlinmuren byggdes: Det var så många människor som flydde från Västberlin att deras ekonomi hotades, så därför stängdes Västberlin helt enkelt av (om jag förstod det rätt).

Checkpoint Charlie och två inhyrda stollar. En euro kostade det att fotas med dom om jag läste rätt – vi snålade.

Snål Kausti och Checkpoint Charlie.

Efter Checkpoint Charlie började tröttheten göra sig påmind så tog vi in på ett fik för att ta en fika. Tyska damen i kassan förstod ingenting av min engelska och jag förstod ytterst lite av hennes tyska. Det slutade med en muffins och en cola

för egen del och en ”tekaka med choklad på” för Jaker.

Nu är klockan 22:30 och jag har slösat alldeles för lång tid med att blogga idag. Iofs sov Jaker 3 timmar, så jag fick blogga ifred, men det känns som att det kan bli svårt att hålla i detta. Sen är internetbristen ett problem också. Kommande inlägg kommer när dom kommer, tills dess får ni avvakta…
”