Tågluff: Amsterdam – Heinekenmuseet och kanalinformation

Andra dagen i Amsterdam började, precis som förväntat, med en översovning utan dess like – jag och Jaker sov över med 2 timmar ungefär. Klockan ställdes på 07:30 igår innan vi somnade och vi snoozade rutinerat fram till 10:00 istället för att gå upp när klockan ringde imorse. Bra jobbat där…

Igår kväll kikades annars Söderlings kross av Federer. Lyckan var total här på rummet när vi insåg att finalen av Roland Garros går på söndag när jag och Jaker befinner oss i Paris…
Ganska direkt bokades finalbiljetter till damernas final på lördagen. Ungefär 80 euro per biljett får ändå ses som helt okej.
Vi har även fått tag i en biljett till herrfinalen, men jag kan säga att knappen F5 på tangentbordet spammas rätt friskt på sidan där biljetterna finns… Mardrömmen är om vi bara får en biljett, speciellt med tanke på att vi missade en biljett tidigare igår…

Nåja, fokus på dagens händelser nudå. Efter att vi släpat oss ur sängen vid 10-tiden där tog vi sikte på dagens första sevärdhet – Anne Franks museum. Jag som inte ens läst boken har inte mer koll än att hon levde under andra världskriget och skrev en dagbok, men jag ville ändå se stället. Man borde väl snappa upp nånting?
Det jag hann snappa upp när vi kom dit var en enorm kö – sen lovade vi oss att gå upp i tid imorgon istället.

Istället blev det frukost. Saras Pancake House ligger 350 meter från hotellet och serverar pannkakor med chokladsås, banan och grädde – såklart kunde sockeraddict-Kausti inte låta bli
Kan rapportera att jag aldrig mått så illa av en frukost som jag gjorde efter den där pannkakan. Lätt värt ett test, men jag kommer då inte göra om det imorgon…

Betyg på kräksockerfrukostpannakkan: 3,5

Jaker var även han nöjd, även om han istället körde en bacon och äppelpannkaka istället.

Jakers betyg på bacon och äppelpannkakan: 3,5

Efter frukostn tog vi sikte på Heinekenmuseumet. Skön kontrast där att gå från ett planerat besök på Anne Franks museum till att istället ta sikte på Heinekenmuseumet… Ankorna dominerade och hade sångträning inför holländska Talang när vi traskade förbi.

Efter att ha virrat bort sig blev det ännu en förändring i schemat. Heinekenmuseet var försvunnet och vi sprang på en kanalbåt och eftersom pizzabåten tydligen inte gick idag så blev det istället en vanlig kanalbåt. 13 euro senare satt vi i en båt utan uppfällbart tak – lite besviken där eftersom korten blev halvtaskiga när taket var ivägen.

Nåja, vi fick lära oss lite intressanta saker under resan i alla fall. Saker såsom att en båt med glas överallt blir megavarm om solen lyser utomhus till exempel. Jakers kommentar till detta var Jag är helt sjukt svettig i baken” och jag kunde inte göra annat än instämma. Tummen ner för växthusliknande båtar…

Sen fick vi också lära oss att det inte går att dricka vattnet i kanalerna (skräll att man inte kan dricka brungrönt vatten…). Förr i tiden var det problem att hålla vattnet som fraktades in till staden fräscht, så istället drack holländarna öl då det håller sig fräscht längre än vatten. Skapligt roliga dagar dom måste haft när det var 25 grader och sol ute

Annan info vi fick lära oss: Så många som 25 000 husbåtar finns längs kanalerna i Amsterdam. Dom betalar en avgift för att ligga där och får i gengäld vatten, el och gas till båtarna. Dessutom fanns det tydligen många ”svartbåtar” som låg där också, antagligen såna som inte betalar avgiften eller nåt.

Vi fick också veta att kanalerna inne i staden är avskärmade från havet. Det har såklart att göra med att Amsterdam (och större delen av Holland) ligger nån meter under vattenytan. Man har helt enkelt byggt murar där det behövs för att förhindra översvämningar.
På grund av detta blir kanalerna ganska syrefattiga efter ett tag och det illa livet som sägs finnas där dör i så fall ut om man inte gör någonting. Därför syresätts vattnet i kanalerna fyra gånger per sommar och två gånger per vinter genom att några luckor öppnas och ca. 600 000 kubikmeter (!) vatten släpps in i kanalerna. Skapligt projekt det där…

Vi fick även lära oss att (delar av?) Amsterdam är byggt på pelare. Staden står på ett lager av lera som inte klarar av att hålla uppe dom byggnaderna som står därpå, därför har långa pelare av trä tryckts ner till sandlagren som finns under ler-lagret som byggnaderna sen byggts ovanpå. Det rörde sig om bra djupt pelarna tryckts ner, om jag uppfattade det korrekt hade dom tryckts ner närmare 20-30 meter i marken. Ju tyngre byggnad destå djupare pelare.

Annars gillar vi holländarnas tankar kring Android. Streckkoder (som den på bilden) satt uppsatta lite överallt längst staden. Tyvärr är det svindyrt att använda surfen på mobilen, så jag vågade inte kika vad streckkoden ledde till, men efter att ha kikat upp länken hemma kan jag utläsa att dom satt upp en streckkod vid varje sevärdhet längs kanalerna. Scanna koden på mobilen och å upp information om stället. Mycket bra initiativ där

Efter båtturen var Jakers lokalsinne (ölsinne?) på rätt köl igen och killen hade stenkoll på vart vi skulle gå för att hitta Heinekenmuseet.
Överlag måste jag säga att Jakers förmåga att memorera kartor är fantastiskt. Nu vet jag inte om han tjuvpluggat kartorna sen nyår (skulle inte förvåna mig faktiskt :i), men oavsett så har han alltid stenkoll på vart vi ska. Jag hänger på och han tar oss till destinationen vi ställer in honom på. Mycket imponerande faktiskt.

Vi traskade in, betalade dom 15 eurona för inträdet och började traska lite därinne. Genast blev jag mycket imponerad av den otroligt heta Heinkenbilen som användes för att köra öl förr i tiden. Tänk er den i grönt! Asball att glida runt med ju.

Annars var det mycket information som man inte riktigt orkade ta in. Gamla prislistor på öl från holländska krogar som ar omöjliga att tolka utan kunskap om den holländska valuta som exempel.

Schysst medalj som nån av herrarna Heineken blivit tilldelad. Jag ville också ha en, tyvärr fick jag inte det :_

Öl gör ju folk till optimister, något det här citatet ganska klart bekräftar….

Dom 4 ingredienserna som används för att göra Heinekenölen. Vi fick smaka på kornet som används och jag kan rapportera att det smakar ungefär som nyttiga flingor med socker på.
Humlet (det gröna) luktar däremot förjäkla illa. Tack och lov blev vi inte erbjudna nåt smaktest.
Sen används vatten och ett hemligt jäst för att tillverka den ”gyllene” vätskan som dom så fint kallade den.

Jaker imponeras av en stor kopparfärgad ölskaparmaskin.

Vi tog oss även in i det hemliga labbet dom hade där för att smygfota ritningarna till ölskaparmaskinen och tillverkningsprocessen. Just i detta nu byggs en ölskaparmaskin på hotellrummet av en entusiastisk Jaker

Vi traskade förbi Heinekenpållarna och Freddy dominerade med sin entusiastiska kameralook…

… Karel däremot gjorde oss väldigt besvikna när han inte ens ville ge kortet ett försök. Buu för Karel!

Underbart vackert armband vi fick när vi köpte biljetten. Jag ska ha en vit rand på min högra arm när jag kommer tillbaka till Irland

Nästa den i ”The Heineken experience” var en film kallad ”Brew you” där man fick stå på nån slags rörlig platta och se en film på skärmen framför sig. Då fick man följa kameran genom alla steg i tillverkningen och fick lite vatten skvätt på och infravärme påslagen lite då och då ungefär. Allt för att göra det så ”realistiskt” som möjligt. Ganska onödigt och ointressant om ni frågar mig…

Efter detta fick vi lära oss hur man ska dricka en riktig öl enligt Heinekenfolket. På Irland är det ju standard att man undviker skummet på ölen, enligt Heinekenfolket SKA det vara ett lager skum ovanpå ölen. Sen används en skrapa doppad i vatten för att smeta bort överflödigt skum. Då får man öl längst ner i glaset (å shit?), ett lager skum ovanpå och ett litet vattenlager ovanpå skummet. Detta hindrar luft från att komma i kontakt med ölen och detta skulle vara bra av nån anledning. Jag tror inte nån egentligen brydde sig eftersom alla brasilianarna vi hade med oss dreglade över en blonda damen som hällde upp ölen samtidigt som jag och Jaker mest ville dricka upp ölen och traska vidare.

Efter öldrickarinstruktionerna traskade vi vidare till det gröna rummet som verkade ascoolt. Jag förväntade mig biofilm eller liknande i stolarna men fick bara se gamla reklamfilmer från Heineken. Dom nyaste reklamerna fanns inte ens med :_ Besviken där…

Besviken Kausti i skön liggstol

Sen hittade vi ett såntdär gammalt fotbollsspel. Jaker dök direkt på det och jag skulle bara knäppa ett kort på honom innan jag skulle tokspöa honom. Precis när jag knäppt kortet dök den där 50-åriga herren upp, skickade iväg sin fru och tog min plats.
Fem minuter, 5-0 och en utklassning senare lämnade han Jaker samtidigt som jag garvade som aldrig förr Jaker hade inte skuggan av en chans och jag var nöjd att gubben gick sin väg direkt efteråt. Rutinen där var inte att leka med…

Sen var det dags för avslutningen på touren – två gratis öl i baren. Vi körde på varsin Heineken extra cold

som serverades nollgradig (och såklart förberedd på korrekt vis) och jag måste säga att den smakade betydligt godare än vanlig Heineken.
Sen kom damen i baren fram med två öl som blivit över och bjöd på dom gratis. Jaker var lyrisk och tyckte vi hamnat i paradiset, jag behöll lugnet lite bättre.

Tre öl och 15 minuter senare stapplade vi ut därifrån och Jaker förklarade hur han älskade Amsterdam och alla dess sevärdheter (som i stort sett består av (Heinekenmuseet)

Vi traskade hem genom tulpandistriktet där dom säljer tulpaner och jag måste säga att man blev alldeles förskräckt av att se cannabisfrön där dom hade satt upp en skylt ”even for children” ovanför…

På kvällen tog vi sen trasken genom Red Light District för att i alla fall ha varit där och jag måste säga att det var längesen jag såg människor som valt så fel yrke som vissa av damerna där. Maken till halvnakna skräcködlor har inte skådats sen dinosauriernas tid…
Visst fanns det godbitar där också, men jag och Jaker klarade ungefär 15 minuter i området – sen begav vi oss till hotellet istället. Kameran tog aldrig fram i Red Light och jag kan säga att det var nog tur det. Annars hade bloggen antagligen stängts ner av diverse arga mammor och pappor som blivit förskräckta över vad man kan få se i det där barnförbjudna distriktet

Nu är klockan 00:17 och vi ska stå vid entrén till fröken Fransk museum om drygt 8 timmar. Jag har refreshat biljettsidan till Roland Garros ungefär 55 gånger när jag skrivit det här inlägget men ingen biljett inom synhåll ännu… Håll tummarna för att vi får tag i en till finalbiljett, annars måste jag tyvärr låsa in min käre reskamrat Jaker på vårat hotellrum i Paris när jag kikar finalen på plats

På tal om Jaker ja, han sover redan. Vilken skräll [?]”