En typisk dag i jobbar-Kaustis liv

03:12
Jag vaknar helt panikslagen och tror att jag sovit över. Tittar på klockan, funderar över vad 03:12 egentligen betyder, och somnar sen om igen.

04:36
Jag vaknar helt panikslagen igen och är helt säker på att jag sovit över. Funderar än en gång över vad klockslaget egentligen betyder, sen tycker jag att jag har upplevt detta tidigare (bara det att klockan stod på något annat). Somnar snabbt om efter dessa djupa tankar.

06:58
Klockan ringer. Jag vaknar med ett ”AAAAAHHHHH!!!! VAD ÄR DET SOM HÄNDER!?”-ryck. Inser rätt snabbt att det bara är klockan som ringer, så jag sätter kroppen i snooze-läge. Jag halvlyssnar på dom där tråkiga sommarvikarierna på Rix FM, och njuter av hur skön sängen är.

07:20
Mobilklockan ringer. Jag hoppar upp ur sängen pigg som en mört. Mörtar gillar ju vatten, så jag sprattlar vidare in i duschen.

07:27:00
Vattnet är underbart varmt och jag vill aldrig gå ur duschen. Efter diverse hot så övertalar jag mig själv att jag faktiskt måste fortsätta min morgonrutin för att hinna i tid till jobbet.

07:27:01
Jag börjar frysa pga att jag stängt av vattnet.

07:28
Jag klär på mig och sätter mig i sängen. Tar fram hårtorken och njuter av sommarvindarna den framkallar. Klockan på min arm blir skitvarm och jag svär över att den bränner mig.

07:33
Sommaren är slut, hårtorken stängs av. Jag börjar frysa igen.

07:34
Jag gråter som ett barn över att trappan upp från källaren är så lång. Jag ber till Gud att han ska bygga en hiss åt mig, men han verkar gilla att se mig plågas, så jag får kämpa som en tok för att ta mig upp.

07:35
Jag borstar tänderna och spottar sen ut. Ler ett fånigt leende mot spegeln och ser att mina tänder är lika gula som vanligt.

07:40
Matlåda och en drickyoghurt packas ner och jag går ut till bilen. Slår på nån schysst musik, drar upp bilstereon på volym 21 och njuter av morgonens bästa stund.

07:47
Jag är framme vid jobbet. Jag kliver ur bilen och ställer in mobilen på ljudlöst. Jag svär över att mobilen svarar med ett ”Profilen giltig i 9 timmar och 13 minuter” Som om jag behöver påminnas över att en arbetsdag är så lång…

07:49
Lastar in mobilen i skåpet och matlådan i kylen. Tar sedan hörlurarna, pennan och blocket från skåpet och traskar bort till datorn. Loggar in, kopplar i hörlurarna och öppnar alla system som behövs. Hej Vilma, hej Techport, hej SDM och hej Trio. Nu är jag här igen!

07:53
Sätter mig som ”Redo” i programmet som tar emot samtal och börjar sen slösurfa lite. Aftonbladet, IDG.se, bloggen och Gamereactor skummas igenom.

08:00
Växeln öppnar, jag går in i ”working-mode”. Allt är svart och min hjärna töms på tankar. Allt går per automatik. ”Välkommen till HP Support, du talar med Michael” upprepas gång på gång följt av några olika standardsvar.

10:00
Rast! Min hjärna återaktiveras såfort jag sätter mig som ”På Rast” i växeln. Hämtar en kopp choklad från kaffeautomaten, kollar mailen och surfar lite på Flashback.

10:15
Svär 17 gånger, sen sätter jag mig som ”Redo” i växeln igen. Hjärnan upplöses och rinner ut genom mitt vänstra öra. Jag är tillbaka i ”working-mode”.

12:00
Lunch! Hjärnan kryper tillbaka in mitt huvud och jag sätter mig som ”På Lunch” i växeln. Traskar bort till lunchrummet och inser att jag inte alls vill äta potatisgratäng idag. Värmer maten ändå, och äter den med ett konstigt ansiktsuttryck.

13:00
Lunchen är slut. Min hjärna försvinner pånytt, och min kropp arbetar per automatik igen. Jag stänger av korttidsminnet och bara genomlider eftermiddagen.

17:00
Dagen är slut, min skrivlust likaså. Jag beger mig hemåt för att laga mat till morgondagen.

18:30
Jag har varit hemma ett tag nu, men orkar inte göra annat än att slöa i soffan. Jag orkar inte laga mat, så jag bestämmer mig för att äta Subway till lunch imorgon istället. Jag gör en typisk Homer Simpsson-imitation och tänker ”Subwaaay”.

18:31
Jag torkar bort ”Jag dreglar såfort jag tänker på Subway”-dreglet på min tröja och märker att jag är hungrig. Funderar på att laga mat, men lillebror och hans fruntimmer vill lira golf istället. Jag kan inte säga emot, så vi beger oss till Dalsjö, men mellanlandar på Sibylla.

19:00
Väl inne på Sibylla beställer jag köttbullar och mos, tänker lite på hur tjock jag borde ha blivit med tanke på min diet, och dreglar över tanken på hur gott det är med Sibylla.

19:05
Jag ber om en golvmopp för att kunna torka upp allt mitt ”Sibylla är nog godare än Subway”-dregel på golvet. Jag torkar upp dreglet, får maten och äter sedan upp den. Sedan beger jag mig till golfbanan

19:30
Vi går ut på banan. Mitt första slag är en perfekt driver som går åt helt fel håll. Resten av golfrundan är ett enda stort upprepande av första slaget och jag är irriterad över att alla backar på golfbanan är uppförsbackar.

19:31
Den första bollen är försvunnen

20:31
Den 214:e bollen försvinner ut i skogen. Jag är överlycklig över det faktum att vi har en superhjältehund med oss.

21:30
Vi är färdiga med dom 9 hålen. Superhjältehunden Zingo med S har hittat ungefär 361 golfbollar ute i ruffen, men vi har samtidigt slagit bort ungefär lika många. Jag är nöjd över att vi i alla fall gick plus minus noll sett till antal bollar.

21:33
Vi börjar räkna hur många slag jag hade. 1, 2, 3…

21:36
… 74, 75, 76…

21:40
… 117, 118, 119…

21:40
Jag kan bara räkna till 170, så jag börjar om på 1. Kommer fram till att jag gick dessa 9 hål på 7 slag.

21:50
Jag sätter mig i bilen och slår på musik. Lillebror sitter bredvid. Vi småpratar hela vägen hem för att hålla oss vakna.

22:30
Jag kommer hem, lägger mig i sängen, och avlider. Snart är det dags för samma vända igen…

Imorgon: En typisk dag i en ”Jag är arbetslös”-Kaustis liv