Sydamerika 2016, Baños – Linbaneåkning, massage och lokalt godisätande

Baños är ju välkänt i backpackerkretsar för att vara en riktig äventyrsstad och jag och Marlene kände oss då så klart tvingade att följa strömmen och prova lite skojiga grejer. Vi hittade ziplining, som är en slags linbana där man hänger i en hyfsat oattraktiv sele och åker över raviner, bäckar och lite annat fint.

Priset var måttliga 20 dollar per person vilket kändes överkomligt, så vi bokade det igår via en resebyrå som ligger drygt 30 meter från hotellet.

11:00 var upphämtningstiden så vi tog oss friheten att käka frukost på ett choklad-ställe som ligger dryga 110 meter från hotellet. Baños är en liten stad som ni märker på avstånden men ändå ack så mysig. Frukosten bestod av ”Chocolate de la casa” eller hur det nu stavas, husets choklad gjord på ecuadoriansk mörk choklad, samt två toasts och jag måste säga att den här muggen choklad baskemig var den godaste chokladen jag någonsin druckit. Oboy kan slänga sig i väggen!

Vi hämtades sen upp vid turistbyrån vid 11:00 för en kortare bilresa upp till zipliningens utgångspunkt. Väl där fick man extremt bra hjälp med att ta på sig selen och alla annan utrustning man kunde tänkas behöva ha på sig.

Killen som hjälpte oss på med allt var nog inte mer än 1,45 lång men det han saknade i längd tog han igen i effektivitet.

Utrustningen var riktigt rejäl och handskarna lite udda. Man använde nämligen den ena handsken till att bromsa med varför den hade en rätt kraftig lapp fastmonterad mitt i handsken.

Jag dominerade stort genom att ha en vattenskalle utan dess like här och det tog 3-4 hjälmar innan dom hittade en som var stor nog för min del. Jag fick köra störtkrukan från andra världskriget men den funkade fint.

Här ser ni hur man hakades fast. Selen fästes med två linor i den överliggande linan sen satte man höger hand bakom för att kunna dra neråt och bromsa om man behövde det. Men efter att ha åkt kan jag säga att man mesade rätt bra i början, efter ett tag kunde man gott åka helt utan att bromsa.

Fin natur bjöds vi på också!

Vi åkte totalt 6 olika linbanor och fick prova lite olika åkställnigar också. På bilden ovan ser ni den normala sittställningen, sen fick vi även prova lite andra varianter också.

Här demonstrerar Marlene mycket imponerande upp-och-ner-ställningen som faktiskt var rätt rolig att testa.

Vi fick även tandemåka med huvudet före. Marlene skrek som en stucken gris här, finns en mycket underhållande video på detta som säljs till högstbjudande.

Gänget som åkte var jag, Marlene och två amerikanare från Colorado och Minnesota.

Mellan linbanorna var det stundtals rätt jobbiga promenader uppför diverse trappor och stigar, speciellt jobbigt med tanke på att Baños ligger på nästan exakt 1 Kebnekaises höjd (2 000 meter över havet).

Elegant andravärldskriketstörtkrukekille. Notera förövrigt hur selen skär in i magen och blottar ungefär 3,8 Big Macs yta av min gubbmage.

Naturen här gick verkligen inte av för hackor och bergen på sidorna om Baños är sjukt mäktiga…

En av banorna vi åkte. Riktig djungel-feeling om jag får säga det själv.

Marlene dominerar stort.

Australiensisk linbaneåkning. Det här med att åka upp och ner var egentligen inte så jättestor skillnad från att åka normalt, förutom att selen skar in på diverse ställen och att allt blod samlades i huvudet då.

På sista linbanan gjorde jag dock omedvetet någonting som man inte alls skulle göra. Jag hade huvudet rakt under linan. Det ledde till att jag drog i stoppklossen på linan i full fart vilket antagligen hade gett mig men för livet om jag inte haft min andravärldskrigshjälm på mig. Jag fick lite huvudvärk ändå, men det gick över efter någon timme. Så mamma du behöver inte oroa dig, jag mår fint!

På kvällen hann vi även med en timmes helkroppsmassage för 25 dollar per person också. Helt klart överkomligt.

Baños är inte bara kända för äventyrssporter, utan även för sin speciella godissort Melcocha. Dom står och ”knådar” godiset, ungefär som man tänker sig att polkagrisstänger tillverkas, fast direkt utanför godisbutikerna. Lite ohygieniskt kan tyckas, men det är så det funkar här i Ecuador.
Godiset ser annars mer ut som nån slags olaglighet i förpackningen det kommer i, lite som missfärgat kokain kan tänkas se ut (referensramen har jag då fått från Narcos på Netflix, ingenting annat).

Melcocha smakade ungefär som bränd knäck men var ändå helt okej att äta. Tre av fem Aladdin-askar i betyg.