Livet som stockholmare

Första dagen på Paypal!


Lyckades på nåt vänster dra på mig nackspärr igår när jag skulle ta av mig tröjan för att gå och lägga mig. Morgonen idag kunde knappast ha börjat sämre än vad den gjorde.
Det började med att jag skulle klä på mig, och när jag skulle på med tröjan jag skulle ha på mig så brann det till i nacken såpass att jag nästan inte kunde stå upp. Efter att jag återhämtat mig från den sucker-punchen så hann jag inte mer än börja borsta tänderna förrän nästa Mike Tyson-slag träffade mig rakt i nacken.

Tog mig i alla fall upp på nionde uträkningen och släpade mig ner till bussen i hopp om bättre lycka där.


Jag hann sitta och tycka synd om mig själv några minuter innan plötsligt en viss Tommy Körberg hoppade på bussen och satte sig… bredvid mig! Skapligt random…

Vi samåkte ner till Centralen där herr Körberg fick nog av min stjärnglans och hoppade av. Själv fortsatte jag några stationer till innan jag hoppade av vid Vasaparken. Klockan var då 08:30 och jag skulle vara på jobbet 09:00. Gott om tid alltså.
Men så funkar det såklart aldrig när det kommer till mitt lokalsinne. Nejdå. Trots att jag varit ner och spanat läget senast igår så lyckades jag svänga lite åt vänster när jag skulle gått rakt fram. Detta ledde till att jag gick på fel sida jobb-byggnaden, och sen slutade det med att jag gick helt fel, frågade en tant, fick fel vägbeskrivning, gick ännu mer fel, hittade en karta i fickan, fick ännu en smärt-attack av nackspärren och sen slutligen kunde ta mig till kontoret.

Väl där var det helt dött och ingen ville släppa in mig. Försökte ringa Daniel, som skulle vara min chef, men han svarade inte. Blev slutligen insläppt av en städerska och fick för första gången se receptionen av mitt kontor. Och vilken syn det var sen…


Att jämföra Paypal/Ebay/Traderas kontor (vi delar alla kontor) med IBM är som att jämföra svenskt sommarväder med irländskt vinterväder ungefär. Det fanns inte ett uns av death eater gråa-väggar

, inte ett uns av damm och en lokal som bara var huuur fräsch som helst.
Där satt jag i några minuter och bara myste innan jag slutligen fick tag i Daniel.

Sen följde en massa service där han servade mig med dator, kröp runt på golvet för att koppla i strömsladdar och dylikt innan jag slutligen kunde sätta mig och kika lite på Paypals SDK och dokumentationen och annat kul om hur Paypal fungerar.
Jag fick även träffa Orkun, fransmannen som stod för det mesta av intervjuandet när jag fick jobbet. Han sabbade även lite för mig under dagen. Jag har alltid avskytt fransmän av någon anledning. Dom är högljudda, håriga på ryggen och vägrar prata engelska.
Det här verkade Orkun ha koll på eftersom han direkt mutade mig med en ny jobblaptop, en kommande Paris-resa samt en beställning av en iPhone bara för att få mig på lite andra tankar.

Kort sammanfattat: det funkade. Fransmän ftw!

Hela dagen har annars varit en blandning av en massa pluggande, informationsbombande och bortglömda namn. Jag kan fortfarande ingenting och jag känner mig lite smått vilse ännu, men det första intrycket brukar ju säga rätt mycket om situationer och det får helt klart fem av fem lädersoffor i betyg. Mina arbetskamrater är superschysst, lokalerna är som ett paradis för en kontorsråtta som mig och allt känns än så länge supergrymt. Vi fick t.o.m. spela fotbollsspelet ni ser på bilden ovan på arbetstid. Med chefen!

Imorse var jag rädd för att första dagen kanske skulle sluta i att jag inte alls trivdes, ikväll somnar jag med ett leende på läpparna och ser redan fram emot morgondagen.



Betygsätt inlägget:
[Total: 0 Average: 0]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *