Stockholm: Inte riktigt Irland

Började morgonen med att köpa mig ett helt eget SL-kort för måttliga 910 kronor. Likt en 6-åring som precis fått sina första egna pengar till att köpa godis traskade jag in på Pressbyrån och golvade allihopa med orden Ett 30-dagars SL-kort tack!”.
Känner annars att man är lite vilse i typ allt man gör. Står ivägen, fattar inte hur stor-grindarna på tunnelbanan funkar och jag står upp på bussen. Massa sånadär grejer som jag tror att folk ler lite åt bakom ryggen på mig. Aja, får väl bjussa på det.

Har även hunnit springa vilse alldeles för mycket. Att man besökt Tokyo, Paris, New York och en massa andra städer hjälper föga när det kommer till mitt lokalsinne. Jag lär mig ALDRIG. Likt en 75-årig dam med Alzheimers springer jag åt fel håll, tar fel buss och irrar runt konstant. Uppe på kullen där ligger i alla fall rummet jag fått tag i.

Delar det med en jäkla massa människor. Det är jag, kvinnan som har lägenheten, hennes son och en till snubbe som bor här. Har inte träffat den sista killen än, men tror han heter Stefan.
Fick dock någonting betydligt bättre på ”köpet” i hyran: en hund! Wilma heter hon och är helt awesome! Det är som att man får alla fördelar med att ha vovve, men man slipper allt det där bajsandet och promenerandet. Man kan gulligulla när man vill, och sen slänger man ut henne om man vill käka sin mackor ifred. Hyreshund ftw!

Halva mitt rum. Min kamera fixar inte att ta bilder på saker i närheten eftersom vinkeln på själva kameralinsen är så skum…

Jag har sen även hunnit med att få min första biljettkontroll också. Varit här en dag och redan sett typ lika många här som under tre år i Dublin. Imponerande!

Hann även möta upp allas våran favoritdansk Jesper för en trevlig stund på Temple Bar-puben i Stockholm. Inte riktigt Irlands-kvalitet på puben, men sällskapet gjorde timmarna riktigt grymma.

Hindren här i stan är annars många.

Lever just nu på en diet bestående av kebabpizza, lösgodis och hamburgare. Hade ett kök i temporära lägenheten, men ville inte smutsa ner sakerna där eftersom jag planerade att lämna snarast möjligt.
Försöker lära mig uppskatta serien The Office också. Går sisådär. Brittisk humor borde knappt få kallas humor om ni frågar mig…

Har sen även hunnit med att gå i massa Irlands-fällor också. Helt vilsen i trafiken, tittar åt fel håll när jag ska gå över vägen, jag vill instinktivt prata engelska med kassabiträdena och folk som håller upp dörren, jag sträcker ut armen för att stanna bussen när jag ska med den och jag chockas gång på gång över priserna i butikerna eftersom det står 20 kronor istället för 2 euro. Två euro känns så mycket billigare på något vis…

Sen känns allt så fräscht på något vis. Saker och ting bara funkar, bussarna är i tid, matvarubutikerna är himmelriket och köpmaten kommer inte med pommes varje gång.
Imorgon satsar vi på innebandydebut samt att försöka boka biljetter till Leksand – Mora i Globen. Håll tummar och tår!”