USA – Top of the Rock, hopplösa rocks och en 110-dollars missräkning

Några timmars sömn mitt på dagen igår ledde till en katastrof på sovfronten inatt när ögonlocken inte sammanfogades förrän kring 4-tiden imorse. Lagom pigg levde jag hela förmiddagen som en zombie när vi inledde med en utflykt till Rockefeller Center, även kallad The Rock”, för att åka upp i och uppleva utsikten som erbjöds. Rutinerade som vi är så bokade vi såklart biljetter i förväg då kön upp enligt diverse rapporter kunde vara ofantligt lång.

Väl där upptäckte vi att kön sträckte sig till föga imponerande 17 individer…

Men det gjorde egentligen inte så mycket, vi kom ju bara upp snabbare! Och utsikten däruppe var faktiskt riktigt ball, även om jag nu är såpass världsvan att jag börjat bli lite avtrubbad när det kommer till urbana utsiktsplatser. Sen kan mitt zombietillstånd ha spelat in lite också…

En zeldazombie, en Empire State Building-bakgrund och en jakerklädd lillebror.

Central Park dominerade med träd, gröna färger och genom att ta upp en enorm yta av New Yorks centralare områden. Undrar hur mycket värdet på marken där uppskattas till idag?…
Om man räknar lite överslagsräkning med en kostnad på 40 000 kronor per kvadratmeter (priserna ligger nog högre än så, men vi höftar lite) där 70% av parkens yta kan användas till hus (30% går åt till vägar, affärer med mera) så får vi ganska snabbt fram att värdet på hela Central Park är ungefär 67,2 miljarder kronor.

Nu vet jag inte alls hur pass exakta dom siffrorna är, men lite kul är det allt att spekulera kring hur mycket pengar staden New York skulle få in om dom sålde av hela parken bara sådär…

Nästa mål för zombiekausti blev att besöka ett mycket upphaussat Guggenheim-museum där storartade konstverk tydligen skulle finnas.

Och visst levererade stället direkt! Första rummet bestod av det coolaste konstverket jag någonsin sett – ett helt rum täckt av endollarsedlar! Hela väggarna var täckta och stället var verkligen sjukt ballt! Hans-Peter Feldman hette snubben som kommit på det här fantastiska konstverket och jag ger honom tummen upp!

Sen hände någonting… Någon idiotisk ansvarig hade bestämt sig för att en konstnär vid namn Lee Ufan är det nya rosa och därför givit honom en massa plats i hela museet som han kunde spendera fritt. Detta i sin tur hade lett till att snubben gått bärsärk och spritt ut stenar, plåtar och en massa eländet överallt därinne.

Sten ovanpå kudde, sten ovanpå glasskiva, sten ovanpå målarduk, sten ovanpå picknickfilt och sten bredvid picknickfilt – dårskapen visste inga gränser!
The rocks rockade inte om man säger så. Tyvärr var det fotoförbud därinne så inga bilder finns…

Och när jag sen slog på ljudguiden man fick med i inträdet så kunde jag verkligen inte låta bli att börja skratta högt när berättarrösten pratade sig varm om vilken inlevelse Ufan hade haft i sina installationer.

Roligast var när rösten berättade om bakgrunden till ett av konstverken som bestod av tre stenar liggandes ovanpå tre målardukar. Bakgrundshistorian var hur Ufan tagit med sig tre papper ut på gården för att försöka sätta fast dom i marken och på så vis skapa nåt slags konstverk. Tyvärr så ville vinden annat och blåste därför bort papperen så fort Ufan försökte göra nåt med dom, något som berättarrösten då berömde Ufan för eftersom han ”skapat en interaktion mellan naturen, materialet och sin egen kropp” istället för att bara konstatera det uppenbara: Ufan var en klant som inte ens klarade av att få tre papper att ligga still ute på bakgården

Ord kan inte förklara hur dåligt jag tyckte stället var och jag kan verkligen inte förstå hur folk (och politikerna) kan skänka såna här dårhus pengar för att dom ska överleva… Visst fanns det några intressanta saker där, Picasso kan ju verkligen måla vackert och Kandinsky hade några fullträffar, men överlag så var Guggenheim verkligen totalt värdelöst…

Betyg på Guggenheims museum: 0,5

Eftersom vi ledsnat på Guggenheim efter 50 minuter så begav vi oss till det lite trevligare Museum of Modern Art istället.

Hannibal Lecter-riddarrustningar, andra balla rustningar och medeltidsvapen imponerade ganska stort samtidigt som jag hoppades på att någon epic armour skulle droppa av någon av mobsen som traskade runt därinne. Tyvärr droppade ingenting alls där och jag fick gå därifrån tomhänt…

Fräsiga riddarrustningar på snel hest.

Det mest imponerande konstverket hittades annars i form av en magnet som satt fast på en byggarbetsställning på andra sidan museet. Djupa ord som känns riktigt vettiga när man tänker på dom. Nån som är sugen på att maila mailadressen på lappen och bli av med alla pengarna ni har på erat konto?

Maten för dagen intogs på New Yorks enda Hooters-restaurang och stället levererade såklart som vanligt. Jaker tog direkt på sig lillebrors glasögon för att se bättre och lyckades på köpet även med konststycket att se ut som en riktigt creepy snubbe…
Hooters affärsidé är i alla fall att bjuda på sunkig mat till rätt höga priser och ändå locka dit stora horder av unga män – och dom lyckas ju verkligen till hundra procent med det. Varför?

För att alla servitörerna på alla restaurangerna ser ut ungefär såhär… Jämställdhetstanterna skriker rakt ut, vi unga män njuter av vad moder jord har skapat

Kvällen skulle sen avslutas med New York-vistelsens höjdpunkt – en basebollmatch med självaste New York Yankees! Men efter att vi åkt dom 40 minuterna med tunnelbana bort till arenan så möttes vi av beskedet att matchen ställts in! :<
Det visade sig att eftersom baseboll är en lika manlig aktivitet som balett, italiensk fotboll och fia med knuff så vägrar basebollherrarna helt sonika att spela om det regnar utomhus. När genomsnittsspelaren i Yankees bara tjänar 805 000 kronor i veckan så förstår jag att dom 25 snubbarna där vägrar gå ut på planen, svinga basebollträet några gånger och blöta ner sig – vem skulle göra det för den patetiska lönen?…….

Nu fick vi istället lov att boka om oss till morgondagens match, och på köpet lägga ut 110 dollar per biljett, bara för att dom där primadonnorna vägrar att blöta ner sina vita skor… Tack för det, verkligen…

Fjollor…
”