New York – Kausti goes musikal
New York-dagarna rullar vidare i en fruktansvärd fart och jag börjar nu nå utbränd-stadiet igen. Vi betar av tolv olika punkter per dag, traskar runt i staden och åker tunnelbana som dårar. Samtidigt har jag knasat till dygnsrytmen såpass att den snart passar Dublin perfekt och somnade till exempel strax före 04:00 imorse för att sen vakna upp 9:30 av att Jaker minsann ville ut på nya äventyr.
Äventyren för dagen bestod på förmiddagen av ett besök på Nintendos egen butik Nintendo World som underpresterade nästan lika hårt som NHl-butiken här i staden. Två små våningar med Pokémon och mjukisdjur gör ingen glad, men jag inhandlade i alla fall tre små grejer som får förgylla min vardag när jag återvänder till Dublin i slutet av månaden.
Efter Nintendos fiaskobutik så begav vi oss istället till Sonys butik för att införskaffa yours truly ett par nya hörlurar. Väl där så snubblade vi sen över en undervåning som hade 10 olika spelstationer med deras rörelsekontroll Move. Golf, baseboll, tennis med mera fanns tillgängligt och jag blev helt frälst av golfspelet Masters 2011 som verkligen kändes riktigt verklighetstroget. Golf- och idrottssuget är annars ofattbart stort då jag ännu inte fått idrotta ur kroppen ordentligt på snart 1,5 månad…
Jag är verkligen så långt ifrån en musikalkännare som man kan komma men jag ska ändå, som den världens smartaste och vettigaste snubbe jag ändå är, komma med några tips för hur man skulle kunna göra så att musikalerna slipper kräva bidrag gång på gång för att gå runt:
Investera inte 460 miljoner kronor (!!!) i en musikal utan att ha koll på var alla pengarna tar vägen
460 miljoner kronor är mycket pengar, helt sjukt mycket pengar. Jag läste nånstans (bra källhänvisning) att showen måste sälja ut konstant i f-y-r-a år för att gå +-0 innan dom kan börja tjäna pengar på den. Ändå såg vi inte mycket av dom pengarna. Bono från U2 som är delaktig i eländet måste klia sig i huvudet när han ser showen och fundera vart fasiken hans stålars tog vägen…
Låt Harry Osbourn ta mer plats
Snubben som spelar den galna vetenskapsmannen som olyckligt råkar ”skapa” Spindelmannen heter Patrick Page och är genialt suverän när han kör sina dialoger. Sjunga kan han inte för fem öre, men skämta om publiken, U2 med mera gör han helt fantastiskt och han känns som en snubbe som skulle kunna klara sig som ståuppkomiker när den här eländiga musikalen äntligen läggs ner.
Låt honom ta mer plats än han redan gör så kommer betyget höjas avsevärt.
Låt Spindelkisen svinga runt lite mer
Scenerna där Spindelmannen smiskar skurkar, räddad sin donna och håller på är galet coola. Dessutom sjunger han inte i dom flesta av dom här scenerna.
Den första gången han vaknar upp i taket och sen börjar hoppa runt på väggarna var verkligen någonting jag aldrig kunnat tänka mig vore möjligt utan datorpålagda effekter. Riktigt ballt och nyskapande, precis som när Spindelmannen svingar sig upp på läktaren 5 meter framför oss och sen stollar sig lite innan han svingar sig ner igen.
Skippa musiken
Jag vet att det är en musikal men kan ändå inte släppa det faktum att den här musikalen hade varit mycket bättre som teater. Flygandet i luftrummet, rånarmaskerna, Harry Osbourn och diverse andra saker är ju faktiskt riktigt underhållande men musiken är horribelt tråkig och intetsägande samtidigt som artisterna helt ärligt sjunger ganska falskt… Skippa musiken och jag ger ”musikalen” 4 av 5 i betyg, nu sänks det ganska rejält…
Betyg på Spiderman: Turn off the dark 2
Kvällen avslutades sen på The Counter, ett ställe där man kunde bygga sina egna hamburgare och jag kan ärligt säga att ”extra allt” inte alltid är någon höjdare… Men hamburgarna var riktigt goda, problemet var bara det att jag klantade mig och hade på lite för mycket och lite för blandat av allt på burgaren. Prova gärna stället om ni någonsin åker hit. Men undvik gärna Spindelmannen, han är inte värd 700 kronor…
”
Betygsätt inlägget: