Tågluff: Prag – En otroligt oproduktiv dag

Tåget mot Prag gick redan 08:08 på morgonen, så jag såg kvällen innan till att beställa en taxi åt oss så att vi kunde ta oss till tågstationen utan att behöva gå den där 30-minuterspromenaden på morgonen.
Klockan 07:00 klev jag upp ur sängen, tryckte ner alla grejorna i ryggsäcken och traskade ner i receptionen för att kika om taxin kommit.

Följande utspelade sig sen.

Kausti: I ordered a taxi yesterday for 7:20 today. Room 343
Receptionisten: Yes, Jakob right? Our limousine is ready for you and is waiting outside
Kausti:
Kausti: Li… limousine?
Receptionisten: Yes
Kausti:
Receptionisten: That will be 10 euros
Kausti: 10 euros, is that all that it will cost?
Receptionisten: Yes
Kausti:

Seriöst, hur kan man inte älska Bratislava? You gotta love that exchangerate” som Scott säger i (den frekvent nämnda filmen) Eurotrip.

Men jodå, utanför stod en tokfräsch BMW med tillhörande förare och väntade på oss. Nöjd hoppade jag in i baksätet med det lyxiga kvittot från hotellet i handen samtidigt som Jaker hoppade in på andra sidan.
Gratis vatten fick vi också – vilken grej! Nu var bilen inte nån lång limousine som jag hoppades på, men jäklar vad ball man kände sig att glida in på tågstationen i de där bilen. Dom vanliga tågluffarna som stod där såg skapligt avundsjuka ut
Nej, det är ingen vanlig tågluff med hostel, gatuköksmat och supande vi är ute på, det är någonting mycket vuxnare

Seriöst, 10 euro för en såndär skjuts. Ge mig mer Bratislava! Tack vare den där skjutsen tjänade Bratislava in en halv betygspoäng.

Betyg på Bratislava: 3,5

Efter gårdagens eskapader anade jag en mindre huvudvärk i min ömma skalle. Att få sitta i en megagrym BMWs säten på vägen till tåget kändes okej, men när vi klev ombord på tåget och satte oss höll jag på att avlida. Sätena var helt totalt värdelösa. Slovakien var tvunget att avsluta besöket med att sänka nivån igen – landet fick ju inte framstå fööör bra
Nej, att sätta sig i dom där jävla stolarna kändes ungefär som att ta en bit kartong, slå in den i 2 mm tyg och sen sätta sig på skiten – och där satt vi i FYRA timmar!

Coolt att vi i alla fall åkte igenom Brno på vägen till Prag. Jag minns för 5-6 månader sen (shit vad tiden går fort!) när Murat och Maria snackade om att dom absolut skulle åka till Brno för att hälsa på dom IBMarna som jobbar där (vi har rätt mycket kontakt med Brnoarna via ”MSN” på jobbet). Jag satt bredvid och lyssnade intresserat och tänkte ”Wow vad coolt”. Nu satt jag på ett tåg genom staden och fascinerades över att det verkligen finns folk som bor där. Det såg inte så pepp ut som jag trodde för ett halvår sedan

Nåja, jag kostade på mig att vinka lite åt Igor i smyg i alla fall. Igor är alltså min personliga Brno-favorit för er som inte vet det. Igor kan allt och jag misstänker att han kan ha sålt sin själ till djävulen för att i gengäld få lära sig allt man kan lära sig om Lotus Notes. Så duktig är Igor.

På tal om tågluffande ja Jag sov i alla fall en timme under färden men kände att kroppen nog inte mådde helt hundra under resan.

Hemsk rumpförlamare.

Betyg på stolarna på tåget: 0,5

Det första man märkte när vi klev av i Prag var hur mörkt det var inne på tågstationen och stället kändes överlag rätt sunkigt – lite som Bratislavas tågstation ungefär.

Det första intrycket av Prag var ingen höjdare. Det andra intrycket däremot, det var… exakt lika illa. Inga gratiskartor över stan utan man var tvungen betala för att få sig en sådan. Betalningen kunde såklart endast göras med tjeckisk valuta också. Skitland.
Som protest fotograferade vi kartan dom hade fastsatt på disken och gick därifrån.

Betyg på tjeckisk turistservice: 1

Den tjeckiska valutan ligger ungefär i 3,30 kronor vilket betyder att alla priser här kan delas på 3 så får man fram ett ungefärligt pris i svenska kronor. Jag valde att plocka ut det näst största beloppet man kunde ta ut på bankomaterna här (det minsta man kunde ta ut var 1 000 tjeckiska slantar) och fick då alltså ungefär 700 svenska kronor i form av en 2 000-tjeckiskakronorsedel… Tack för det När vi skulle försöka köpa metrobiljetter i biljettautomaten noterade vi sen att automaten bara tog mynt. DET FINNS JU INTE ATT ETT LAND KAN VARA SÅ JÄVLIGT SOM TJECKIEN ÄR! Det finns ETT enda land där man inte kan betala tunnelbanebiljetterna med sedlar – Jaromir Jagrs sketna hemland. Jag förstår varför han stack till NHL…

Efter att helt ha gett upp hoppet om att hitta nåt vettigt på tågstationen tog vi beslutet att traska till hotellet som ändå låg i närheten. Promenaden till hotellet gick i alla fall förvånansvärt fort och oväntat smidigt i jämförelse med allt annat vi dittills hade upplevt i Tjeckien.

Vi noterade även Prags TV-torn långt bort i fjärran och bestämde oss för att besöka tornet för att ta en titt däruppe lite senare under dagen.

Paris Hiltons pappas hotellkedja hade ett av sina hotell i Prag så vi hade bokat in oss där eftersom det verkade vara schysst ställe att bo på. Fem stjärnor ftw!

Incheckningen fixades hos receptionist Blanka som minst sagt verkade vara en udda dam. Strax under 30 år gammal, ganska rysk till utseendet och lite småudda på ett vis man inte riktigt kunde sätta fingret på. Det blir mer om hennes eskapader längre fram i inlägget…

Femstjärnigt hotellrum. Sämre än hotellrummet i Bratislava men samtidigt var Bratislavas hotell magiskt. Herr Paris Hiltons pappa, lite bättring kräver vi tills nästa gång.

Betyg på det pragiska hotellrummet: 2

Hotellrumsutsikten blev tyvärr över receptionen istället för ut åt något fint håll, men med tanke på att vi bodde på andra våningen så spelade det ändå mindre roll.

Då klockan började röra sig mot 14:00 så bestämde vi oss för att besöka hotellrestaurangen och käka där. Som Jaker sa det: ”Jag skiter i vad det kostar, nu ska jag äta satan!”.
Efter gårdagens öldrickande var kroppen inte riktigt sugen på någon större utflykt och planerna lutade faktiskt mer mot en heldag på hotellet som hade swimmingpool, bastu, jacuzzi, gym, squash, solarium och en massa annat trevligt.

Men först, låt mig presentera världens godaste hamburgare. 390 tjeckiska kronor kostade mästerverket som serverades med pommes, ketchup, majonäs och nån majsgrej som tillbehör. Hamburgaren bestod av kött, ost, sallad, saltgurka (togs såklart bort) och den godaste tomatskivan jag någonsin ätit. Jag tror nästan jag börjar tycka om tomat litegrann – skaplig skräll där… I alla fall – hamburgaren var skitjävlagaletmega-god.

Betyg på Hiltons TV Burger: 5

Eftersom jag drack t-r-e glasflaskor cola till maten slutade notan på blyga 250 kronor för egen del och lika mycket för Jaker. Då dricksade vi iofs 35 kronor per person också.

Sen slog matkoman in ganska rejält Två timmars, otroligt välbehövligt, slöande på hotellet gjorde susen för två trötta unga herrar.

Orken kom tillbaka och vi bestämde oss för att faktiskt göra en utflykt under våran första dag i Wien och tog helt enkelt sikte på TV-tornet.

När vi väl anlände vid tornet visade det sig dock att det var stängt och det fanns inte minsta lilla information om varför eller när det skulle öppna igen så vi fick vända tillbaka lika kvickt som vi kommit dit.
Innerst inne vrålade jag dock av glädje då min höjdskräck tilltagit nåt enormt under den här resan Nåja, det går la över, eller så får jag låta bli att gå upp i abnormt höga byggnader framöver bara

På tal om höga saker – dom har en rulltrappa här vid våran tunnelbanestation som är jättelång men framförallt känns det galet brant. Bara så ni vet alltså.

Kvällen avslutades annars med en jättestor portion club sandwich med pommes som letade sig upp till vårat rum tack vare den fantastiska uppfinningen roomservice. 350 kronor för två portioner mat var ju ett riktigt pangpris
”