Frukosten på hotellet i Wien var ju minst sagt gudomlig sett till allt som fanns där. Goda flingor, Nutella, torkad banan, Alpen-yoghurt och massa annat gott fanns ju att välja på och den frukosten var ju ändå bara” fyrstjärnig – därför var förväntningarna på Hiltons femstjärniga frukost ganska enormt stora.

Vi hade ställt klockan på 08:00 och Jaker tyckte att det minsann var en bra idé att snooza fram till 9:30 – jag höll med. Sen traskade vi ner i restaurangen, uppgav vårat rumsnummer och fick hjälp av en skapligt söt dam att hitta till vårat bord. Vi såg vilket hon pekade på och tänkte börja hämta mackor och grejs när en servitris plötsligt kom med en kaffetermos och frågade ”Coffe?”. Jaker jakade och jag nekade innan vi gjorde ytterligare ett försök att fixa mackor – då kom nästa dam, den här med färskpressad juice. ”Juice?” frågade hon och jag kände mig som en sexåring som inte kunde göra nånting själv. Hur svårt är det att hämta juice och kaffe själv lixom?

Nåja, frukosten var i alla fall riktigt varierande och man kunde välja bland typ allt. Bacon, kokt ägg, stekt ägg, äggröra, gurka, tomat, sallad, 3 olika ostar, Nutella (<3) och en massa annat. Sakerna var dock inte riktigt lika goda som frukosten i Wien, ja lite sämre kvalitet på allt helt enkelt.

Men det fanns såklart bra saker med frukosten också. Bland annat kunde man gå fram till en av kockarna och få sin egen omelett tillagad. Man pekade på vad man ville ha på, sen fräste kocken det i pannan, hade på omelettsmet och stekte hela härligheten samtidigt som jag kikade på. Ballt.

Astrologiska klocktornet i Prag. Vi begav oss dit för att kika på spektaklet som sker varje jämn timme. Då när klockan slår ”visar sig de 12 apostlarna i vars en lucka och snurrar runt. Detta är något som mängder med turister kommer för att se och fotografera. Det är en ganska häftig syn och absolut värt att vänta på”.
Vi tänkte att det kanske kunde vara en kul grej att se och försökte ta oss dit direkt efter frukosten. Dagen innan snackade vi om det där och skämtade om att vi säkert skulle missa tillställningen med 2 minuter och då få lov att vänta 58 minuter på nästa klockslag och nog fan visade det sig att exakt det hände…

Vi sprang hela vägen från tunnelbanan och kom fram EXAKT när det hela var över Vi hörde hur dom klonkade när vi kom springande och vi såg hur folk applåderade när vi kom fram…

Jag tog alltså en löpning som skulle göra Johan Wissman grön av avundsjuka, tog ut mig helt och hållet före 11-slaget bara för att missa världsrekordet, och tillställningen, med minst möjliga marginal. Skitstad.

Nu känner jag att all ork att blogga är helt försvunnen, så vi kör ett hyperkortinformationombilderna-inlägg istället.

Jake och Peace and Love-tunneln.

En 60 meter hög kopia av Eiffeltornet ståendes på ett mindre berg i Prag.

Jättemånga trappsteg upp till tornet.

Utsikten från kopiatornet.

Livsfarlig hiss ner från tornet. Vi tog trapporna.

Efter att ha sprungit världens näst snabbaste löpning genom tiderna, gått uppför dels ett 300 meter högt berg, uppför trapporna på tornet, sen ner igen så var benen helt förstörda. Den här backen var verkligen den värsta på hela resan – och den lutade starkt nedåt… Man orkade knappt hålla emot och det var 96% gele i knäna just där…