Tågluff: München – Öl, Hårdrockscafé och ännu mer öl

Klockan 06:00:00 imorse ringde Jakers mobilklocka – det var dags att släpa sig mot tåget för vidare färd mot München.
Klockan 06:00:05 stängdes Jakers mobilklocka av – en mycket morgontrött Jaker var inte så sugen på att kliva upp tidigt på morgonen för att åka tåg i en tredjedels dygn…

Klockan 06:20 ringde Kaustis klocka och en skapligt morgontrött zombie-Kausti lyckades få upp datorn i knät och slå på den. Han gjorde detta eftersom det är ett enkelt sätt att vakna till – ljuset på datorn plus det där underbara Windows-ljudet som låter när man loggar in är nog den bästa medicinen som finns mot morgontrötthet

Klockan 06:29 vaknar en fortfarande lika trött Jaker och undrar vad klockan är. AUFSTIEGHEN DAS JAKER GEMACHEN! HEUTE!” beordrar jag herr soffpotatis-Jaker och han lyder också min order.

Vi säger hej då till utsikten på hotellet, checkar ut på 3 sekunder och går sen mot tåget. Det är 3,5 minuters gångväg till tågstationen och vi har 25 minuter på oss att hitta rätt tåg men Jaker är ändå jättestressad. ”Vi får inte missa tåget vi får inte missa tåget vi får inte missa tåget” upprepas gång på gång när vi närmar oss tågstationen.

Jaker är nämligen lite av ett kontrollfreak. Eller, inte så lite heller – han är värre än någon annan jag känner på den punkten. Han planerade varenda tågresa innan vi åkte, han bokade alla tågresor och han bokade alla hotell innan vi åkte bara för att vara säker. Det värsta han vet är om nåt går fel – vad gör man då? Men det är ju om dom säger, ”Alla behärskar ordning, bara genier behärskar kaos”

10 minuter innan avgång hittar vi tåget och kan lugnt traska ombord. ”Phu, det där var nära” stönar en hyperstressad Jaker. Jag kör, på typiskt WoW-sätt, en /facepalm och sen en /rolleyes innan jag bestämmer mig för att ignorera killen en stund. Definitionen av ordet ”nära” beror ju på hur genialisk man är – för mig var det där inte ens i närheten av nära

Vi traskade in i våran kupé där det redan satt en ganska ung kille. Han tittade förskräckt upp på oss, kollade kupén framför våran och tog sen sin väska och gick. Värt att notera är att detta skedde exakt när Jaker tog av sig sina skor och strumpor för att byta strumpor. Kan det ha funnits något samband där?

Klockan slog 07:00 när tåget rullade ut från stationen och 07:01 hade jag somnat i min otroligt sköna fosterställning. Tack vare att den förskräckta killen lämnat våran kupé så kunde jag än en gång sträcka ut mig över tre säten och sova helt fantastiskt

Frukosten, som vi inhandlade igår, bestod under resan av drickyoghurt, en cola, bullar med choklad i, några Snickers och ett halv rör Pringles. Mamma känner sig nog jättestolt

Tre timmar flöt förbi och vi passerade Italiens gräns och kom in i Schweiz innan jag hade vaknat. Då hade vi precis börjat närma oss Alperna så jag halade fram kameran. Direkt uppstod ett problem…

Tåget hade dubbelglasade glasrutor… Det var inte sådär jättebra för kameran och den kände mer för att knäppa kort på dom roliga reflektionerna som fanns i glasrutan istället för att fokusera på landskapet utanför rutorna. Lite besviken försökte jag ändå att knäppa några kort, men det blev inte sådär jättebra…

Alplandskap.

Jaker upptäckte också att vi hade den sista av vagnarna på tåget. Vart loket som stod bakom oss på stationen tagit vägen hade vi ingen aning om, men det var inte riktigt vårat problem

Floderna som rann genom landskapen där påminde mig om Nices stränder med sin trevliga sjögröna färg och man såg verkligen hur fräscha floderna verkade vara. Det är hemskt svårt att förklara ett landskap i ord, men jag gillade landskapet däruppe riktigt mycket. ”En bild säger mer än tusen ord”, i alla fall när den inte har massa speglingar och skit ivägen

Sen stannade tåget än en gång för att plocka upp nya passagerare. Den här gången stannade vi i Innsbrück (tror jag) och det visade sig att 719 personer plötsligt skulle ombord på tåget. En ung herre med keps crashade våran hytt och stämningen blev genast väldigt tryckt… Jaker var sådär lagom nöjd med den hypersociala killen som aldrig sa ett enda ord på hela resan
Eftersom han såg ut att sova så passade jag på att knäppa kort på honom också.

Några stationer senare hoppade han av igen och Jaker slog på sin musik och började sjunga till Laura Paulsini, Bruce Springsteen och Alicia Keys. Bara så ni vet, Jaker sjunger lika illa som mig, så jag slängde i mina hörlurar direkt han tog ton.

Hörlurarna ja. Under hela tågluffen åker vi en resa som är 7,5 timme mitt på dagen – dagens resa. Under en enda resa på tågluffen har jag lyckats tappa den där mjuka hörlurskudden som sitter längst ut på hörlurarna och gör att hörlurarna stannar kvar i öronen – såklart var det just idag.
Jag märkte det precis när tåget skulle till och åka och letade igenom hela kupén utan att hitta någonting. Besviket har jag nu fått sitta med en skavande obekväm hörlur i ena örat. Buu för det :_

Resten av resan spenderades med att blogga. På bilden ses en väldigt koncentrerad bloggare.

Efter resan tog vi som vanligt sikte på hotellet och den här gången var det hotell Tryp München som gällde. Efter att ha fått rum nummer 460 tog vi hissen till den fjärde våningen och drog vårat nyckelkort för att se den röda lampan lysa.
Efter en kort diskussion med receptionistkillen löste jag dock det problemet och vi kunde äntra rummet.

Ett hotellrum och en nöja Jaker,

Vi fick även en chokladbit på kudden och den hungriga Kaustinenen blev nöjd

Efter hotellrumsbedömandet begav vi oss ut på stan för att käka på Hard Rock Cafe. På väg dit hittade vi denna kyrka som Jaker blev mycket imponerad av.

Hard Rock Cafe bestod av fyra halvliters öl för 3,60 euro per styck och…

… en nachotallrik som inte riktigt nådde upp till Woolsheds (i Dublin) dylika tallrik. Köttbitarna på tallriken var dock chockerande goda och dom får 5/5 i betyg av mig.

Huvudrätten bestod av en Legendary 10 oz. Burger som kostade en halv njure men inte smakade mer än okej.

Betyg på den legendariska Münchenburgaren på hard Rock Café: 3

Resten av kvällen spenderades på Hofbräuhaus som serverade öl i literglas. Två sådana senare försvann Kaustis minne totalt och nu ligger han i sin säng och bloggar. Öl är bra i lagom mängd, dock inte i för stor mängd. Nu snurrar det inte lika mycket som för en timme sedan, men det snurrar tyvärr lite för mycket för att jag ska orka korrekturläsa inlägget

Imorgon bitti siktar vi på Dachau – koncentrationslägret strax utanför München… Det kan eventuellt bli svårt att släpa sig ur sängen då, men förhoppningarna är att vi står utanför lägret ganska tidigt på morgonen…”