Tågluff: Juan Les Pins – Beach 2010, puttifrånkorvar och yachter

Min första morgon i franska Juan Les Pins började med en standardöversovning Jaker var däremot jättepigg och orkade upp redan vid 9-tiden för att traska upp till mataffären och inhandla baguetter, drickyoghurtar och juice. Bra roomservice där Jaker

Efter uppstigningen var det äntligen dags för debuten av Beach 2010! T-shirten åkte av, tvättbrädan åkte fram och varenda dam på stranden stannade upp, höll för ögonen och började sen snabbt smörja in sig med sololja eftersom dom trodde det var solen som kikade fram mellan molnen. Så var dock inte fallet utan det var bara min snudd på totalt osolade mage som blänkte så vackert i kontrast till den bruna sanden

Som jag nyss nämnde så var solen tyvärr inte på något lysande humör (höhö, fattar ni? Lysande humör – solen. Höhö :i). Den gömde sig istället bakom en massa moln och vägrade ge mig den solbrännan som jag så väl behövde. Lite tråkigt där, men det var ändå underbart att ligga på stranden, lyssna på musik och andas in den fantastiska Medelhavsluften.

Jaker var dock nöjd Här ser han precis så osolad ut som han var imorse, nu ser han ut som en kokt kräfta istället

Lunch med bubbelvatten till. Usch

Betyg på lunch-Calzonen: 1,5

Eftermiddagen spenderades även den på stranden, dock ville solen för en gångs skull kika fram också. Jag minns att jag gick ner, bredde ut min handduk och sen vaknade av att Jaker sa Jag går upp till hotellet nu”. Sen somnade jag om.
Solbrännan ökade något i alla fall

Målet för middagen var annars creperian (?) Crêperie du Port som tydligen ägdes av en gammal klasskamrats (Johan Jonasson) exflickväns moster. Efter att ha tagit kort på vägbeskrivningen så begav vi oss iväg. Med hungriga magar och beslutsamma sinnen tog vi därför sikte på detta, enligt herr Jonasson, fantastiska matställe.

Direkt vi kom dit gick vi in, fick våra platser och satte oss för att vänta på menyerna. När vi väl fått dom sa Jaker någonting jag inte riktigt väntade mig. Eller sa och sa, han viskade fram ”Vi sitter på fel restaurang”…
Efter en massa tisslande och tasslande bestämde vi oss för att köra springnotan utan att ha beställt någonting.
Det stod ju crepes på skylten föe helskotta! Varför placerar dom en annan creperia på stället där det rätta creperiet borde ligga?

Nåja, efter en gratis springnota senare hittade vi rätt ställe och vi dubbelkollade namnet innan vi satte oss bara för att vara säkra. Efter att ha funderat i några minuter över varför killen som hämtade menyn inte alls såg ut som en riktig crepererare började nästa fasansfulla upptäckt klarna: Vi hade gått fel – igen! Vi hade satt oss vid grannrestaurangen som var en helsunkig asiatisk restaurang med magsjuke-garanti på menyn

En kontroll på dörren till Crêperie du Port och lite viskningar senare gjorde vi det igen – vi stack från våran andra sittplatstabbe på 5 minuter i en väldig fart.
Creperian vi hade tänkt besöka var stängd med meddelandet ”Fermeture annuelle” – ”annual closure” – ”stängt bara för att Jaker och Kausti är i stan”. Besvikelsen var enorm, löpstegen bort därifrån var ännu större.

Mitt under flykten fick vi syn på alla båtarna som fanns i hamnen en kort bit från creperian så vi bestämde oss för att ta det lugnt och försöka smälta in bland alla jetsettarna med yachter istället för att fly.

Vi fick syn i, vad som vid tillfället var, en jättestor båt och blev båda fascinerade. ”Jag vill också ha en cool båt” grinade vi båda samtidigt som vi räknade småpengarna vi hade i fickan.

Vi traskade vidare runt hamnen och jag kände snabbt hur hur seglings- och motorbåtsintresset steg något enormt. Nu har jag visserligen redan en egen lyxyacht

hemma i Borlänge, men jag kände ändå att jag nog skulle kunna tänka mig en till…

Efter en kort promenad runt en staty som var uppbyggd av bokstäver så förändrades dock min världsbild helt och hållet. Där mitt framför mina ögon stod den största yachten jag någonsin sett…

Där stod en 78 meter, eller om ni så vill 256 fot, lång privatyacht… Det går inte med en bild visa hur enorm den var, men den var… helt absurt stor. Och den hette… Montkaj…
Efter lite efterforskningar här hemma (Google ftw!) så har det visat sig att båten tillhör Prins Mohammed bin Fahd från Saudiarabien. Skapligt ägigt att kunna brassa runt i en såndär megabåt då Bara bränslekostnaden under en resa med den där båten kostar nog mer än vad jag kommer tjäna under hela min livstid

Men det skulle bli bättre…

Vi kom fram till en båt som nog var ännu lite större än Montkaj. I alla fall kändes den betydligt ballare. Den hade en helikopter på däck!

Fattar ni? Den hade en h-e-l-i-k-o-p-t-e-r som livbåt! En HELIKOPTER! Jag har aldrig i hela mitt liv sett nåt coolare En helikopter som livbåt!

Efter att ha fascinerats av dom fantastiska yachterna som fanns i hamnen roade jag mig under tillbakavägen med att fotografera och tyst för mig själv yttra namnet på världens coolaste sak – puttifrånkorven.
Puttifrånkorvpputtifrånkorvputtifrånkorvputtifrånkorvputtifrånkorv gick jag och skrattade för mig själv samtidigt som jag njöt av kvällssolen. Vilket ord! Lätt det roligaste ordet som (inte?) finns i den svenska vokabulären.

På väg tillbaka genom det lilla området med båtar hade mitt båtintresse dock helt avtagit. Det kändes lönnlöst att ens försöka önska sig en båt eftersom man ändå visste att någon därute alltid skulle ha en större (båt!) oavsett vad man själv gjorde.

När vi sen skulle bege oss hem tyckte jag det vore en bra idé att gå längs med stranden istället för att gena raka vägen tillbaka. Nu är det bara så att mitt lokalsinne är horribelt, kasst och helt icke-existerande och det är såpass illa att jag bland annat gick vilse under den 500 meter långa promenaden som jag gick från stranden till hotellet tidigare under dagen
Kort sammanfattning av strandpromenaden hem:

Vi går till stranden. Jaker säger ”Det här är fel sida av halvön”. Jag svarar ”Jasså? Aja, vi går hitåt fåse – hur långt kan det vara?”. 27 kilometer, 914 klagomål från Jaker och en massa svett senare så hittade vi tillslut rätt. Slutsatsen efter den där promenaden blev att jag hädanefter aldrig mer tar beslut om hur vi ska gå. Aldrig någonsin.

Vi körde sen restaurang-pasta bara för att belöna oss själva att vi varit så duktiga och gått såpass långt som vi ändå hade gått.

Ölen kostade 80 spänn per styck och vi kände oss rånade. Glasen var balla i alla fall.

Jaker blev dock på bättre humör när hans Carbonara kom in på bordet.

Jag körde istället laxpasta och jag måste säga att det lätt är den godaste laxpastan jag någonsin ätit!
Nu är det visserligen den enda laxpastan jag ätit, men den var sjukt god.

Betyg på laxpastan: 4,5

Kvällen avslutades med fotboll på TVn och ett Tyskland som fullständigt körde över Australien med 4-0. Bäst med den matchen var annars studiokisen på den engelska TV-kanalen som spelade golf med Steven Gerrard, anordnade straffsparkstävling i studion och igår hade besök av Simon Cowell. Varför kan inte svenska studior vara lika roliga? :_

Bonusbild: Jakers sandhög som han släpade med sig in i rummet idag efter det första strandbesöket.

Röstningsknappen för att ge inlägget maxbetyg har ni nere till vänster. Klicka nu där.

Imorgon: Beach 2010 fortsätter. Kanske årets första dopp också?”