Tågluff: Paris – Speedy Rabbit Pizza och Söderlingskt fiasko

Sveriges nationaldag i Frankrike började med en stabil hotellfrukost bestående av franska croissanter, juice och chokladflingor. Du är vad du äter-programledaren Anna Skipper skulle ha fått sjukskriva sig om hon såg min frukost där på morgonen, men som tur är befann hon sig inte i närheten.

Alla har klagat på min smak när dom fått veta att min favoritmacka består av Nutella och rostad tekaka, men eftersom Nutella serveras vid franska hotellfrukostar så måste jag nog säga att jag snarare är lite av en finsmakare eftersom jag gillar samma saker som fransmännen gör

Tre Nutellamackor och en kort promenad senare befann jag och Jaker oss vid en biljettautomat till tunnelbanan – detta eftersom klant-Jaker tappade sin tredagarsbiljett igår (den kostade 20 euro!!!).
Information som kan vara bra att veta inför vad jag nu tänker skriva: Jag gillar inte irländska uttagsautomater av en specifik anledning – direkt man valt beloppet man vill ta ut så börjar dom tuta och blinka så att man ska komma ihåg att ta med sig sitt kort. Detta är svinjobbigt för en blyg och filmjölkig svensk som mig eftersom det drar till sig uppmärksamhet som jag inte vill ha. Lite som att tappa matbrickan inne på McDonalds eller att prutta högt i ett klassrum ungefär.

Det visade sig idag att dom franska automaterna är tio gånger värre än dom irländska. Dom franska uttagsautomaterna piper nåt fruktansvärt direkt man matat in beloppet man vill ta ut – och det tar sen några sekunder innan man får kortet ,_o Jag gillar verkligen inte franska uttagsautomater…

Stabilt högt tak som mäter hela 1,90 meter i höjd. Stabil Jaker som är 1,91 får därför gå med huvudet på sned när han ska gå under. Stabil Kausti tycker detta är jätteroligt

Efter en stabil tunnelbanefärd hamnade vi vid kyrkan Notre-Dame som ser jätteliten ut på det här kortet här av någon anledning

Den är dock jättestor.

Elegant Lacoste-Jake med den stora kyrkan i bakgrunden. Notera att Jaker är 191 centimeter lång – och kyrkan är högre. Då förstår ni hur hög den är! Typ…

Efter den eleganta fotosessionen vid Notre-Dame traskade vi mot metron för att ta oss till Roland Garros-stadion.

Vi passerade ett ställe på vägen som sålde en jääääääättestor burk med Nutella. Jag vill ha en sån

Väl framme vid arenan var det betydligt mer folk än igår. Förväntningarna inför Söderlings första vinst i en Grand Slam-turnering ökade…

Jaker har förövrigt fått ett nytt smeknamn sen Roland Garros-laddandet igår, han kallas numera för ADHD-Jake.
Detta kommer sig av att killen inte kunde sitta still igår inför matchen. Vi gick bort till den andra arenan på området för att kika matchen som pågick där – Jaker kunde sitta still i 7 minuter, sen skulle vi flytta på oss för att stå utanför huvudarenan och vänta. Efter att ha väntat 15 minuter gick vi istället och kikade juniorfinalen för damer – i 7 minuter, sen ville Jaker gå tillbaka. Sådär höll han på hela dagen igår…

Men idag tänkte jag inte låta honom bestämma. Vi gjorde upp som så att vi delade på oss så fick man kika på det man ville. Jag traskade upp och kikade juniorfinalen för unga män som pågick på den tredje största arenan. Den blåklädda argentinaren Velotti spelade mot den gulklädda amerikanen Collarini och jag tyckte att dom båda nog borde ha spelat för italien med dom efternamnen…

En arg Collarini som försöker nå bollen ses här på bilden. Fast egentligen är det en bild på när han servar, men om man knäpper bilder på när folk spelar tennis kan det se förjäkla roligt ut ibland
Annars måste jag säga att det är nåt sjukt fascinerande med att se tennisspelare slå till bollen. Den smidigheten och elegansen dom besitter i tillslagen är snudd på magiska att titta på – speciellt när man själv vet hur svårt det är att spela tennis.

Efter en stabil match stod Velotti som vinnare i två raka set. Vem vet, kanske ser vi Söderling – Velotti i final på herrsidan nästa år?
Annars måste dom där två killarna varit kompisar eller något, för när dom tackade efter matchen kramades dom som om dom var kära. Jag fick nästan en tår i ögat av att se två bittra rivaler kramas sådär efter matchen – dom var ärkefiender under matchen men kunde släppa allt direkt när matchen var slut. Tänk om alla människor kunde fungera sådär? Världen skulle vara en så mycket bättre plats i så fall…

Efter juniormatchen traskade jag in på arenan. Jaker satt redan på plats 3 rader framför mig. Nej, vi satt inte bredvid varandra – vi var toknöjda över att ens ha fått biljetter. Att sitta bredvid varandra (som vi fick göra under damfinalen igår) var inte att tänka på
Klockan 14:59 satte jag mig på plats, en minut innan matchstart. Klockren tajming från juniorherrarna där

Efter några minuter började speakern prata och sa någonting i stil med Volevousviuosleaufivousbeouf Robiiiiin Sooooderliiiiiing!” och alla i publiken applåderade våran svenska idol.

Strax efteråt körde speakern introduktionen till Söderlings motståndare: ”Volevousviuosleaufivousbeouf Rafaeeeeel Nadaaaaaaal!” och alla blev som tokiga.

Insvävandes 2 decimeter över marken kom en alert Rafael Nadal.

Det kändes ganska underligt att sitta inne på Philippe Chatrier-stadion och se två såpass duktiga idrottsmän som Söderling och Nadal bolla in inför en Roland Garros-final. Allt blev såpass mycket mindre på något vis. Stjärnorna som verkligen känns jätteavlägsna när man sitter hemma i TV-soffan och tittar fanns helt plötsligt inom ett tennis-slags avstånd.

Matchen började med en missad förstaserve för Söderling och det blev lite av temat på hans spel under dagen. Han gjorde alldeles för många egna misstag samtidigt som Nadal spelade som en gud.
Söderlings förstaserve låg på halvtaskiga 56% – Nadals förstaserve låg på smått bisarra 77%. Men den siffran som mest visar hur pass dålig Robin var idag var siffran över unforced errors – Robin gav bort 45 bollar på grund av att han själv gjorde enkla misstag – då vinner man inte en final, inte ens mot en gipsad Björn Borg i rullstol…

Arenan var fullsatt och stämningen var på topp. Av dom drygt 15 000 åskådarna var ungefär 14 998 Nadal-fans. Ensamma satt jag och Jaker och hoppades på ett svenskt mirakel, men när Söderling spelade som en kratta och dessutom tappade första set kändes det som om uppförsbacken började bli farligt brant…

Men Söderling hade tydligen sett två eleganta herrar med en elegant idé på läktaren igår, så därför…

… äntrade burka-Robin scenen! Imponerad av mitt och Jakers fantastiska solskydd från gårdagen tog han efter oss. Tyvärr gjorde detta bara att Robin sjönk till min och Jakers skicklighetsnivå

Vid 30-30 i tionde gamet och 5-4-ledning till Nadal fick vi se en av svensk tennis viktigaste poäng på mycket länge. Om Söderling skulle vinna den skulle han få en breakboll och en chans att komma in i matchen igen. Om Nadal vann den skulle han få setboll och chans att vinna första set.

Nu är ju tennis en riktig skitsport, så såklart vann Nadal poängen och plockade sen hem första set

Då kom plötsligt molnen in över stadion och det blev rätt mycket kallare. Regnet hängde i luften och vinden vände plötsligt. Tänk om Söderling vänt matchen här, då kunde man skrivit nåt asballt som att ”Plötsligt vände allt – vindarna bytte riktning och Söderlings dåliga spel var som bortblåst”. Nu blev det inte så… Nadal fortsatte att krossa Söderling

Nån som vet vad som hände på läktaren när alla skrek förresten? Nadal skulle precis börja serve när någon på läktaren skrek till. Sen stannade Nadal upp och kikade bort på läktaren. Då såg vi ambulansmän som satt böjda över någon människa av någon anledning.

Jag gissar på att personen svimmade, men nån kanske har mer info?

Ju längre matchen gick

destå klarare blev det att jag och Jaker inte skulle få medverka vid ngon Söderlingsk Grand Slam-vinst… Två timmar och nitton minuter efter matchen startade slängde Nadal sig på gruset och jublade över att ha vunnit turneringen. Dom enda två vettiga människorna inne på arenan (jag och Jaker) deppade samtidigt som alla idioterna omkring oss jublade.

Nadal fick ta emot sitt pris och här någonstans insåg jag att både han och fransmännen hade någonting gemensamt: dom kan inte engelska. Detta är någonting som jag ser som totalt efterblivet år 2010. Att någon enstaka svensk eller fransman inte kan engelska kan jag acceptera utan problem, men att ett helt folk plus en kille som håller på med en av världens största sporter inte kan engelska är ingenting annat än en mindre skandal.

Söderling höll sitt andrapris-tal på engelska innan Nadal började sitt tal på spanska. När sen den franska kommentatorn bit för bit översatte talet – på franska – höll jag på att avlida. Det är tennis vi spelar, en internationell sport som ses av miljoner tittare. Det finns knappt något land förutom Frankrike (och en bit av Kanada) som pratar franska – ÄNDÅ ska dom av någon konstig anledning översätta det till franska… Skandal! Lär er engelska nån jävla gång

Efter att ha lovat mig själv att hålla segertalet på svenska om jag någon gång vinner Roland Garros traskade jag ut från arenan och tog tunnelbanan hem med min reskompanjon Jaker.

Utsvultna bestämde vi oss för att handla käk från den snabba harens pizzeria: Speed Rabbit Pizza. Jag beställde en Kebab Street

och Jaker lovade mig att jag skulle bli magsjuk om jag åt den.
Nu skulle jag kunna lägga in en massa elakt om hur ordentlig, pedant och relig Jaker är av sig, men jag låter bli

Väl hemma kunde jag konstatera att Kebab Street var den äckligaste goda pizzan jag någonsin ätit. Pizzan, och framförallt pizzadegen, var riktigt god men av någon outgrundlig anledning hade dom smaksatt pizzan med wasabi eller nåt likande. Det smakade bajs, skit och päckel och jag gav upp efter att ha ätit en pizzabit plus alla kanter på pizzan. Imorgon testar vi nog Internet Explorer 8-pizzan dom har

Klockan är 23:23 och jag har lovat Jaker att han ska få datorn nu. Solbrännan är förövrigt hemsk på både mig och Jaker för tillfället. T-shirtbränna ftw! Imorgon kör vi Disneyland. Natti!”