Tågluff: Paris – Europas överlägset bästa huvudstad!

Morgonen började med en riktigt trevlig frukost på sunkhotellet i Bryssel och jag måste få säga en sak: Jag var lite hård mot Bryssel igår. Hotellsnubben var faktiskt riktigt schysst och det är inte hans fel att hans hotell råkar ligga mitt i ghettot. Han serverade resans hittills bästa frukost och jag måste säga att den imponerade. Därför korrigeras Bryssels betyg från 0,5 till 1.

Efter att ha checkat ut från hotellet och vandrat världens längsta promenad genom ghettot var vi äntligen framme vid tågstationen och eftersom vi befann oss i Belgien blev jag såkart sugen på att smaka lite äkta belgisk choklad. Det sägs ju att choklad ska vara en av Belgiens specialiteter…
Efter 4 minuters noggrann betänketid bestämde jag mig för att testa två olika sorters choklad.
One of those and one of those” sade jag och pekade friskt med mitt finger. Damen bakom kassan svarade snällt ”Only 8 pieces” och jag vände lika snabbt ut därifrån. Att köpa 8 bitar choklad när det är 26 grader och sol utomhus är knappast en smart grej att göra, så jag fick helt enkelt inse att jag inte skulle få smaka någon belgisk choklad under resan – ja, det kommer aldrig ske under min livstid om nu inte någon dåre åker hit och köper hem choklad till mig

Efter att ha bekräftat att i stort sett allt med Belgien är skit tog vi sikte på det bästa Belgien har att erbjuda – tåget till Paris. Ett rött fint snabbtåg med röda porrsäten

som en av mina sambosar på Irland så fint skulle ha kallat dom.

Under den timmeslånga tågresan mot Paris funderade jag och Jaker på om det var värt 6,5 euro för internet i en timme. Vi hade fortfarande inte fått tag i två biljetter till herrfinalen i Roland Garros, så vi tog en chansning. Efter att ha betalat insåg vi att det internet tåget erbjöd var jätteslött, otroligt ostabilt och lite av ett fiasko. Sen somnade jag.

Jag vaknar av en knackning på axeln. Jag tittar upp och ser en flinande Jake med handen framsträckt. Jag förstår ingenting och tittar lite på hans hand. Den är tom. Jag kliar mig lite i huvudet och förstår inte riktigt vad han vill… Efter en stund inser jag att han nog vill skaka hand med mig. Jag plockar ur hörluren jag har i vänster öra och tar min väns hand samtidigt som jag tänker säga ”Michael” på ett såntdär trevligt hälsningsvis. Innan jag hinner det flinar Jaker och pekar på datorskärmen. Sen läser jag texten och förstår vad som precis har hänt… Samtidigt hör jag SMS-signalen på mobilen – vi har precis kommit in i Frankrike och Jaker har fixat en till biljett till herrfinalen! Glädjen var total och dom amerikanska damerna som satt framför i vagnen undrade nog varför jag log så fult resten av resan. Jag brydde mig inte – vi hade biljetterna fixade!

Strax efteråt traskade 8 poliser ombord på vagnen. Jag blev livrädd och trodde vi gjort nåt dumt, men poliserna ville bara se våra pass sen var dom nöjda. Sen somnade jag om igen.

Vi klev av tåget vid ändhållplatsen i Paris, köpte ett tredagars tunnelbanekort och tog sikte på hotellet ganska direkt. Solen lyste, det var väl en 25-30 grader utomhus och Paris som redan innan resan kändes som tågluffens höjdpunkt började snabbt leva upp till förväntningarna.
Efter att ha angett vårat namn i receptionen fick vi nyckeln till rummet och kunde traska upp. Inga papper att skriva under, inget visande av passet eller någonting sånt – fransk säkerhet är grym

Hotellrummet erbjöd gratis internet, 17 graders temperatur, ett fungerande kassaskåp och en fräsch inredning – Paris växte ytterligare ett snäpp där.

Vi slog på TVn för att se om Söderlings match visades – såklart hade dom en kanal som visade matchen. Som om inte det vore nog var kanalen i HD också! Det är inte för inte som ordet paradiset innehåller namnet på Frankrikes huvudstad…

Spänningen var olidlig när Söderling klantade sig och tappade tredje set. 2-1 till Berdych och ett tokfiasko som kunde sänka Paris helt var på ingående…

Tack och lov vände Robin på steken – 3-2 i set och finalplatsen var klar. Jag drog en lättnadens suck samtidigt som Jaker hoppade runt i sängen och skrek som den 14-åriga tjejen han egentligen är inombords

Efter segern planerades sen kvällens ”han klarade sig till fina och vi kommer vara därl!!!”-firande. Vi var båda sugna på att testa någonting typiskt franskt. Efter mycket letande hittade vi en mycket bra restaurang som serverade riktigt bra fransk mat.

25 minuter senare traskade vi in på McDonalds och beställde varsin Big Mac med plusmeny, cola och en extra cheeseburgare. Damen i kassan imponerade med sin, för att vara fransk, grymma engelska. Tre ord kunde hon – Big, Mac och cheeseburger. Det var allt. Vi körde charader och beställde plusmenyn och fick ketchupen till det.
Big Macen smakade inget vidare här, men det beror nog mest på att fransmännen inte kan engelska och därför inte kan läsa det engelska receptet McDonalds skickat hit

En kort minneslista för mig själv skapas härmed. Ranking över vilket lands Big Mac som är bäst:

1. Holland (förstaplatsen här kan dock påverkats av att vi druckit öl innan)
2. Irland
3. Tyskland
4. Sverige
5. Ingen
6. Ingen
7. Frankrike

Måttligt nöjda men ändå mätta tog vi sikte på metron igen. Eftersom Roland Garros-finalerna plötsligt bokats in betydde det att Paris blir gått från en ganska fullbokad stad till en överbokad stress-stad där Eiffeltornet, Disneyland, Triumfbågen och en massa andra saker måste hinnas med under den lilla tiden vi har här. ”Dagens i-landsproblem” – eller vad säger man?
Tråkigt nog kan detta i slutändan innebära att Disneyland inte hinns med :_ Men Söderling är i final, vem fan bryr sig?!!?

Det första vi såg när vi klev upp från metron var ett kaos utan dess like. Klockan var 17:00, det var fredag och vi befann oss i en av Paris mest trafikerade områden. Ordet kaos har verkligen fått en helt ny innebörd under den här tågluffen.

Eftersom vi är två unga män i våra bästa år tog vi den lila tunnelbanan till den lila hållplatsen som låg närmast Triumfbågen och tänkte att vi kunde promenera resten av vägen. ”Det ser ju inte så långt ut på kartan” noterade Jaker rutinerat. Så vi började gå…

Ball fransman på enhjuling som korsade en av frankrikes mest trafikerade gator med sin cykel strax efter det att bilden togs.

Jag och Jaker fortsatte att traska uppåt mot Triumfbågen…

Långt borta bakom husen noterades morgondagens huvudattraktion – Eiffeltornet. Jag ska lätt gå uppför alla trapporna – det är ett löfte

Vi fortsatte gå…

… och vi gick och vi gick utan att verka komma någonstans. 20 minuter efter att vi börjat gå från stationen såg det fortfarande ut som om vi stod lika långt från Eiffeltornet som när vi började :_

Viktig info till er som eventuellt tänker åka till Paris för att sen ta den lila tunnelbanelinjen till den lila stationen som ligger närmast Triumfbågen för att sen gå resten av vägen: Gör inte det Ta tunnelbanan hela vägen fram istället. Ni sparar en bra massa steg på det…

Men slutligen var vi där. Trafikkaoset var såklart närvarande ävenhär då monumentet omringas av en trefilig rondell. ”Kul att hamna där i innerfilen en fredagkväll” skrattade Jaker och jag kunde inte låta bli att skratta till åt det han sa. Hemskt att hamna därinne och få åka runt i två timmar för att ingen flyttar på sig

Ostabil Kausti som lutar sig mot en lyktstolpe för att kunna stå på benen efter marathonpromenaden… I bakgrunden skymtas också Triumfbågen.

Efter att ha insett att det kostade pengar att gå upp under bågen bestämde vi oss för att det inte kändes aktuellt. Istället tog vi sikte på kyrkan Sacré-C?ur (kan nån lära fransmännen engelska eller!?).

Kyrkan såg rätt schysst ut nerifrån. Vi började traska uppåt när en trevlig mörkhyad herre greppade tag i Jakers arm. Här nånstans fick jag ett hjärnsläpp utan dess like och förstod inte varför Jaker var så otrevlig och ignorerade snubben
Två minuter, en kumpan vid namn Elvis och 2 euro senare hade jag ett gambianskt armband på min högra arm samt en gambian som lite hotfullt tyckte jag var snål som inte betalade 10 euro för skräpet. Jag tackade vänligt för mig och insåg hur turistigt dum jag precis varit… Jag skakade t.o.m. hand med en av snubbarna som rutinerat gjorde körde den där ”skaka hand och typ kramas så att jag kan ta din plånbok ur din ficka”-hälsningen. Jag avoidade dock hans händer lite smidigt och gick därifrån. Han ropade snällt att Jaker var ”retarded” också. Trevliga snubbar det där……. Note to self: Sluta vara så fucking naiv.

Nåja, väl uppe vid kyrkan måste jag säga att utsikten var helt fantastisk. Man såg nästan hela Paris och jag bara njöt av överblicken man fick däruppe. Inget kort i världen kan fånga känslan av att stå däruppe, men ni får i alla fall en minibild av hur det såg ut.
Jag kommer förövrigt lägga upp alla bilderna någonstans när jag är klar med resan så att ni kan kika på dom i fullstort format. Kanske förstår ni lite bättre då hur det såg ut…

[Tu-rist-fähla]

Tråkigt att dom placerat Eiffeltornet på fel ställe stan, annars hade utsikten utanför kyrkan nog kunnat vara en av planetens finaste stadsvyer. En halvhyfsad bild på Eiffeltornet fick vi i alla fall efter lite klättrande och krånglande.

Det var dagens äventyr det. Nu visar dom ett franskdubbat avsnitt av Scrubs på TVn och det låter bara så galet fel på något vis. Jaker vill ha datorn för att kunna Googla Robin Söderlings hotell – kanske kan vi traska dit och få en bild av våran hjälte? Hur ballt vore inte det i så fall…
Imorgon har vi planerat in Eiffeltornet direkt på morgonen, sen kör vi någon butik för att skaffa en varsin Lacoste-tröja. Efter det blir det det damfinalen i Roland Garros och säkert ungefär 40 graders värme i solen… På kvällen avslutar vi nog med att klaga över hur ont vi har av solbrännan. Oavsett vilket är Paris helt jävla underbart!

Tills nästa gång – au revoir!”