Ångest över någonting orealistiskt

Jag ligger här funderar. Läste nyss lite i Flashbacks religionsforum och jag kan inte låta bli att tycka att folk som tror på en Gud är idioter. Sorry, det är hårda ord, men jag tycker det. Men ni får såklart tycka och tro på vad ni vill. I alla fall är anledningen till att jag tar upp det här för att jag kom in på en annan sak när jag läste där: Universum.

Universum är löjligt stort och jag tycker universum är sjukt fascinerande. Jag brukar ligga i sängen med Google Sky på mobilen och titta på stjärnorntecknen och alla planeter vi har i vårat solsystem. Jag blir lika till mig varje gång jag får syn på en av planeterna där på mobilskärmen: Oh, där är Saturnus. Vilken överraskning!”. Då snackar vi ändå bara planeterna som finns i vårat solsystem. Och universum är enormt mycket större.

Många brukar prata om att dom vill ut och resa innan dom blir gamla. Eller, dom vill ut och resa när dom blir gamla också, men dom vill ut och resa för att se och uppleva världen innan dom dör. Jag är likadan – jag vill också se kinesiska muren, fira jul på en sandstrand i Australien, titta hockey i USA och äta croissanter i Paris innan jag dör. Jag vill också tågluffa runt i Asien, åka transsibiriska järnvägen, simma med delfiner, hoppa bungyjump i Brasilien och… ja, ni förstår – jag vill göra en massa saker helt enkelt.

Om vi leker med tanken att jag säger upp mig från jobbet, slänger in en lottorad och vinner 200 miljoner för att sen resa jorden runt för resten av mitt liv: då skulle jag kanske hinna med att göra en stor del av allt det jag vill göra. Det lär dyka upp nya saker på vägen, men jag tror nog att jag skulle hinna med dom viktigaste sakerna innan jag trillar av pinnen i alla fall. Då snackar vi om ett scenario där allt går som jag vill. Så kommer det aldrig att bli.

Redan här börjar jag känna ångesten för att hinna med att uppleva världen. Jag vill hinna göra alla dom där sakerna innan jag dör, men eftersom jag är realist vet jag att jag inte kommer hinna med det. Oavsett hur hårt jag kämpar så kommer jag aldrig få genomföra alla planer jag har här i livet.
Det må låta sjukt, men vid 24 års ålder börjar jag få ångest över att inte hinna med mina drömmar. Jorden är för stor och tiden är för knapp.

Sen börjar jag tänkta på framtiden. Tänk er om några hundra år när vi kan bege oss ut i rymden, kanske kan vi nångång besöka andra solsystem för att se hur det ser ut där? Kanske åker man då inte på semester till Vattenlandet i Leksand utan till Vattenplaneten i solsystemet X35BB788Y istället? Eller så åker man på solsemester till någon cool planet och flyger omkring i tyngdlöshet samtidigt som man blir brun.

Om ni tänker efter, hur många unika platser och varelser finns det inte på jorden? Det är så många häftiga saker att jag inte ens kan skriva ner alla. Noshörningar, djunglar, solnedgångar, berg, hav, rev, hajar och tacos är bara några av dom sakerna som fascinerar mig – och sen är universum flera miljarders miljarder gånger större än jorden. Tänk er vilka saker som finns där ute… Tänk hur många fantastiska saker vi aldrig kommer ha en chans att få se. Saker vi inte ens kan föreställa oss, föremål som är vackrare än en Big Mac ute i solskenet och utsikter som får en thailändsk strand att se ut som en soptipp.

Jag får faktiskt lite ångest av att veta att jag aldrig kommer få se allt det där. Det är hemskt på något vis…”