Irland: En jävla morgon

Alltså, en sämre start på dagen får man fan leta länge efter. Imorse ställde jag, som vanligt, klockan på 05:30 eftersom jag börjar 06:30. Typ 05:50 gick jag hemifrån i det svinkalla vädret. Detta eftersom bussarna här är lika pålitliga som en ensam fyraåring i en godisbutik ungefär – tidtabeller är bara ett påhitt för att folk som väntar på bussen ska ha något att göra.
Klockan 06:15 är jag framme vid jobbet och känner att jag kommer glida in på jobbet med en sådär lagomt arrogant och stilig entré. Jag är ju i tid för första gången sen jag började typ (jag bor med teamleadern = jag åker samtidigt som honom, och är bussen sen blir vi båda sena :z).
100 meter från jobbet har vi en grind som i vanliga fall är öppen, men innan klockan 07:00 så är grinden tydligen stängd. Hade jag blivit informerad om det? Nope, informationen här är minst sagt bristfällig… Koden till grinden fick jag förövrigt reda på några timmar senare.
Så istället för att glida in på jobbet med stil 15 minuter innan jag börjar så får jag springa dom dryga två kilometerna RUNT halva området för att komma in… 06:25 kliver jag, andfådd som en bakfull maratonlöpare, in på kontoret.

Som tur är har vi 5 minuters buffert varje dag. Vi ska vara på plats klockan 06:30 och logga in, men vi har 5 minuter på oss att starta systemen sen innan vi börjar ta samtal.
Nu är det ju sisådär med informationen här på jobbet, så jag har inte fått inloggningsuppgifter till någon av dom 5 inloggningarna vi behöver till diverse system, så därför är jag aldrig online i tid – det är dock likadant för alla oss nybörjare, så det vet cheferna om.

Klockan 06:45 har jag äntligen fått hjälp av Elena på jobbet med att logga in på allt som jag ska logga in på. Då loggar jag in på Sametime, våran jobbmotsvarighet till MSN-messenger (jo, jag har lagt dit alla mina MSN-smileysar nu :z). Elena startar upp våran avdelningschatt och jag äger snabbt alla med ett ”Först!”-meddelande. 2 seku nder senare har jag en blåskärm med ett error-meddelande. Så det är bara att göra om eländet igen

Annars flöt dagen på bra. Vi fick ju börja ta samtal förra måndagen och nu känner jag att jag börjar klara av dom flesta problemen själv. Uppskattningsvis löser jag väl 70% av problemen utan hjälp nu och min sambo Isgren har också, inte helt oväntat om ni frågar mig, utnämnt mig till den mest eleganta, kunniga och häftigaste nybörjaren
Nu vet ju både han och jag innerst inne att jag egentligen är bättre än honom också – det är bara det att jag inte vill visa mig alltför överlägsen såhär i början

Okej, vi sänker skrytandet några nivåer och går in på planeringen inför hemresan imorgon. Som det ser ut just nu så slutar jag 15:00 imorgon – flyget går 16:30. Tur man flyger med Ryanair så att man bara behöver vara där 30 minuter innan flyget går
Flyget går från Dublin -> London Gatwick -> Nyköping. Jag får vänta 2-3 timmar i London och kommer landa i Nyköping typ 23:50, men lär få vänta där nån timme innan lillebror, som slutar jobbet 21:00, dyker upp.
Jag har packat ner min kartong skumtomtar som jag tänkte bjuda arbetskamraterna på imorgon i ryggsäcken – jag åker ju hem, så då behöver jag inte sitta ensam på jul och tröstäta det godaste som finns

Nu satsar vi på att stänga ner här och sova. Klockan ringer 05:00 imorgon, och jag måste packa asmycket på dom 30 minuterna jag har på mig. Jag vet nån som kommer somna direkt i sin egna säng på julaftons morgon kring 04:00…