Grekland: Minigolf, samurajsvärd och en skenande fantasi

(Fredag, del 2)

Jag spionfotograferade den riktigt trevliga engelsmannen som driver minigolfbanan. Jag har, genom mina nu välutvecklade spionskills, lyckats lisa ut att han antagligen heter Frank. Eller så heter hans fru Frank
Frank är förövrigt inte heller det ett bra namn på en engelsman. Alla engelsmän borde heta Stiv.

Minigolfbana. Tråkigt kort. Slut på information om denna bild. Neeeext!

Banan är väldit ren och trevlig, dock lite tråkig. Idag hade dock hösten kommit till Pargas, så det låg 5-6 löv på banan. Huuu, jag längtar inte hem till Sverige. Orka ha det 10 grader varmt i solen

Efter minigolfandet begav vi oss hemåt igen. Mammas bärbara dator hämtades, och sen begav vi oss ner på stan. Jag tog in på caféet som har internet så att jag kunde uppdatera bloggen med gårdagens upplevelser. Sen tog vi sikte på Ching chong-stället (tjing tjong-stället?) längst bort i centrum. Vi ville prova kinesisk Greklandsmat.

Men för att kunna hålla liv i det här inlägget måste jag göra en avstickare för att förklara mig lite. Ni som inte läst Mankells Kinesen” och har tänkt göra det, sluta läs nu! För er är inlägget slut. För resten av läsarna (alla tre! i): [spoiler title=Klicka här!]

Boken kretsar kring några mord i en liten by i Norrland. Där har 19 personer blivit mördade nästan samtidigt. Alla har blivit ihjälhuggna av, vad dom tror är, ett samurajsvärd. Polisen misstänker en dåre, men precis när dom tagit in honom och fått honom att erkänna tar han livet av sig i arresten.

Samtidigt har en domare i Helsingborg blivit inblandad i fallet. Hennes mamma bodde i den där byn hos en fosterfamilj när hon var liten. Domaren blir sjukskriven, och får genom lite letande reda på vem mördaren kan tänkas vara:
En kines som vill hämnas för någonting som hans förfäder utsattes för av en viss JA för ungefär 100 år sedan (heja Kina!) Därför mördas dom där 19 personerna – alla är nämligen släkt med varandra i den där byn (heja Norrland!)
[/spoiler]

Disclaimer:
Jag vill att alla som läser det som står nedanför förstår en sak: Jag är ingen otrevlig kille, inte heller är jag speciellt seriös när jag skriver det här. Ironi och humor är dom två sakerna som den här bloggen fokuserar på. Så tro inte att jag är tokig, att jag hatar en viss sorts människor eller nåt. Följande är bara en lek med ord, ingenting annat…

Väl inne på Kinarestaurangen så tog vi ett bord nära vattnet. Utsikten här var även den riktigt bra, och det var häftigt att se när det började ([spoiler title=åska][quote]

Okej, blixtarna är ditritade i paint, men det åskade faktiskt! Min mobilkamera är dock kass på att ta kort i mörkret :@[/quote][/spoiler] över havet.
Jag började ana oråd – åska är ju aldrig någonting positivt Tankar på livsfarliga Kineser med samurajsvärd började smyga sig på…

Jag var lika hungrig som… jag kommer inte på någon bra jämförelse. Jag var inte alls hungrig. Det var för varmt här för att jag skulle kunna bli hungrig :<
Det här var förövrigt första gången som jag skulle få äta Kinamat. Jag har visserligen ätit thaimat tidigare, men det är ju inte samma sak Sen har jag också ätit på Kinarestaurang förut, men då åt jag köttbullar och pommes frites, så det räknas faktiskt inte heller. Då minns jag att jag lämnade nästan allt kvar på tallriken. Tänk att jag fortfarande lever

Jag beställde in en kycklingsallad och tänkte på salladerna hemma i Borlänge. Resecentrums sallader Mums. Inte speciellt mättande, men säkert nyttiga. Det skulle vara perfekt för mig eftersom jag inte var speciellt hungrig.

Jag väntade mig en schysst mumsig sallad, men jag fick…

… det här… Min första reaktion var att jag började frukta för mitt eget liv. Jag har läst mer än halva ”Kinesen” nu, och där är det ju tydligt: Gör du något en kines inte gillar så kommer hans sonson söka upp dina barnbarn och avrätta hela din släkt – med ett samurajsvärd

Jag var livrädd för att lämna någonting på tallriken. Tänk om dom skulle ta det som en förolämpning Mina stackars barnbarn (om jag nu någonsin får några [?]) Jag måste kämpa för att släkten Kaustinen ska få leva vidare!

Plötsligt hörde jag någonting bakom mig. Jag kastade mig ner under bordet. ”For your hands”

hörde jag någon säga. Jag tittade upp.
Där stod en 25-årig asiat med två handdukar. En till mig och en till min mor. Jag ryckte snabbt till mig handduken samtidigt som jag bibehöll försvarspositionen under bordet. Jag tvättade sen snabbt av mina händer med den riktigt trevliga handduken. Den var sådär lagom blöt – det droppade inte, men den var samtidigt blöt. Temperaturen var även den lagom. Antagligen var det något slags tecken: ”Såhär kommer kinesen tvätta händerna när han samurajsvärdmördat din släkt :z”. Jag ryckte till och fokuserade snabbt på det som måste göras…

Så jag började kämpa i mig maten. Den bestod av vitkål, lök, morötter, nåt okänt vitt och kyckling. Det smakade… förfärligt. Det där var ingen Resecenrumsallad från Borlänge, det var en kinesisk dödsdom Mina händer skakade samtidigt som jag stoppade i mig den tredje tuggan. Det smakade fortfarande lika illa.
Mamma hade inte ens fått sin mat än. Antagligen testade dom mig – dom måste väl ha koll på vilken del av släkten som ska utrotas sen.

Mamma fick sin mat

, men jag brydde mig inte. Jag hade fullt upp med min egen.

Jag åt en sjunde, en tionde och en 21:a tugga, men hela vägen smakade det lika illa. Jag började inse allvaret i situationen var när mättnadskänslan började komma – då hade jag ätit en fjärdedel av maten ”Samurajsvärd, samurajsvärd” tänkte jag samtidigt som jag verkligen försökte få i mig maten. Men det gick inte.

Så jag gjorde det jag är bäst på: Jag gav upp. Jag lämnade hälften av maten på tallriken. Jag tänkte på stackars Vanja och Eroz (not… gonna… happen… Jake) Kaustinen som brutalt skulle samurajsvärdsmördas nångång kring år 2100

Jag lade diskret min servetthandduksak över tallriken och bad om notan. Hon vägrade ge mig den och kom istället med en ”fortune cookie

”. Jag blev livrädd, vad skulle nu det här betyda?
Man skulle tydligen bryta itu kakan, sen fanns ett meddelande därinne. Antagligen menade dom något i stil med ”Din familj är kakan, vi ska samurajvärda dom till döds, sen får vi våran belöning”. Gud vad hemskt
Jag öppnade i alla fall min kaka, blundade ett tag, sen öppnade jag ögonen och fick se…

… nästa veckas Lottorad Sjukt… Jag har alltid vetat att kineserna har kontrollen över det mesta (bara det att det inte syns), men att dom skulle ha kontroll över Lottodragningen, det visste jag definitivt inte. Antagligen är det väl en ”njut av ditt liv så länge det varar”-gåva. Tack för den i alla fall. Men ni glömde jokernumren
”