Dagsrapport 15 juni

Vaknade vid 07:00 av att TVn stod på. Jag hade då lyckats missa all golfaction som hände under natten, men det visade sig att det hela slutade lyckligt i alla fall. Jag skulle hämta bror vid Bilmetro klocka 08:00 (Audin skulle in på service), så det var ingen ide att somna om. Hämtade honom, och sen var nästa anhalt lunch med Jake. Detta skedde kring 11:15 nångång. Det blev pizza på Pronto idag. Jag har inte ätit där på typ 2 år eller nåt, men stället överraskade faktiskt mig. Kebabsåsen kan nog vara Svea Rikes godaste, och miljön därinne var överlag helt okej. Färskt pizzabröd (såntdär mumsigt ni vet) fanns tillgängligt i stora mängder och pepperonin (sånadär gröna, hur stavas dom egentligen?) smakade mycket bra.

Pizzorna kom ut, och Jake blev alldeles lyrisk. Vi tittade på varandra och skrattade över hur enorma pizzorna var, men på något vänster slank dom ner ändå. Ja, pizzan var faktiskt fasligt god. Betyget på Pronto kan inte bli annat än toppbetyg…

Betyg på pizzeria Pronto: [!][!][!][!][!]

Efter lunchen skjutsades Jake tillbaka till sitt skrivbord, och jag åkte hem. Kollade mailen lite snabbt och såg att jultomten äntligen lyckats frakta mina golfklubbor till rätt ställe! Efter ett långt glädjerus följt av några ärevarv kring rumsbordet begav jag mig mot Postens företagscenter för att hämta ut paketet. Jag lämnade fram lappen, betalade mina 5200 kronor, och fick sedan mottaga ett långt brunt (såklart) paket som snarare såg ut att innehålla en bazooka. Jag var lycklig, och begav mig hemåt.

Dormy golf, vilka hjältar! Det var dom som fixade klubborna åt mig. Otroligt bra gjort.

Leksandsnyckeln (jag fick den av Angelica, men den är för snygg för att slängas) halades fram, och fungerade mycket bra som paketöppnare. Det verkade som att paketet verkligen längtade efter att få öppnas. Jag behövde bara sätta nyckeln mot tejpen så gick den av. Det var som i en film, allt flöt på precis enlig manus.

Vilka skönheter! 14 nya skinande klubbor tittade fram. 14 klubbor som tillsammans hade ungefär 274 kilo plast på sig eftersom golfklubbor tydligen måste slås in i plast 3 gånger om… Lägg också märke till min och Jakes ”pencilbag” som ligger högst upp på bilden. Sjukt smidiga små bagar att bära klubborna i. Jake blev kär i sin direkt, jag avvaktar fortfarande. Min stora coola bag är för tuff för att inte användas

Stil, elegans, Mizuno. Det var kärlek vid första ögonkastet Dom blänkte så fint, och dom var otroligt mycket lättare än mina gamla grafitklubbor. Jag blev nästan tårögd och funderade på att gifta mig med klubborna... Hmmm... Efter att ha slickat, smekt och gosat med klubborna i typ 15 minuter så bestämde jag mig för att sova middag. Annars fanns risken att jag skulle börja försöka producera barn med klubborna – så snygga var dom. Jag däckade inom 5 minuter, och vaknade inte förrän Jake kom in i sovrummet med kameran i högsta hugg. Fanskapet hann ta ett kort också tror jag. Jag rullade halvt medvetslös ur sängen och vi begav oss till golfbanan. På vägen stannade vi till på världens hemligaste Ica också. Har aldrig sett att det funnits (fast jag åkte förbi 20 gånger typ). Tufft med ett FBI-Ica ju
Vid anländandet till Dalsjö så packades golfklubborna upp och stoppades i bagen. Det tog väl ungefär 10 minuter eftersom klubborna var så otroligt inplastade, men tillslut så var dom på plats Invigning av klubborna stod på schemat!
7 sekunder senare såg vi denna skylt. Ingen fara, vi skulle ju bara slå på rangen och lira korthålsbanan i alla fall ju…

… trodde vi ja. Det visade sig att ungefär 90% av världens befolkning hade bestämt sig för att besöka Dalsjö just denna dag Det var FULLT på rangen, när hände det senast? Och på korthålsbanan var det inte bättre, det befann sig väl ungefär 25 personer på banan. Vi tog beslutet att Dalsjö var överbefolkat, så vi tog sikte på Aspeboda istället.

Sjukt coolt att vi fick allas våran idol, David Knight Rider himself

Hasselhoff efter oss. Fruktansvärt coolt. Jag kommer aldrig mer ha problem med att fixa fruntimmer – jag har ju varit inom 20 meters avstånd från The Hoff!

Klubborna fick äntligen invigas. Det första slaget slutade med braksuccé, och bollen gick i alla fall 90 meter, spikrakt, framåt. Efter detta var det bara att piska på. 34 bollar senare var hunken slut, och blodvite hade tyldigen uppstått. Min järnsjua hade börjat blöda Efter lite omplåstring så funkade den dock fint igen.
Jag skulle ha postat en youtubevideo på Jake och brorsans svingar här, men det är tamefan omöjligt att redigera film i Adobe Premiere Pro. Bu för det.

Golfandet avslutades med närspel. Vi pitchade (man slår mot flaggan från typ 20-30 meter). Efter att ha slagit sönder halva gräsmattan (den var fortfarande galet blöt) bestämde vi oss för att putta lite på greenen istället Min Callawayboll är sådär lagomt halvsmutsig efter detta Sen fick det vara nog. Golfklubborna fungerade otroligt bra, och jag kan inte göra annat än att ge dom maxbetyg, och lite till. Det blir 6 av 5 möjliga.
Betyg på dom nya golfklubborna: [!][!][!][!][!][!]