Captcha är svårt

Nu har jag fixat ett nytt captcha till bloggen igen.
Captcha är ett någonting som för det första är vansinnigt svårt att stava, jag vill gärna lägga in ett A mitt i där, capatcha. Så ska det dock inte vara. Captcha ska det vara, precis samma läte som när man nyser ungefär.
För det andra är det galet svårt att göra ett captcha som människor kan läsa men som robotar INTE klarar av. Det är ju lätt att hindra robotar från att läsa: man gör bara en vit bild. Problemet blir dock då att människor inte heller kan se vad som står. Så att hitta en balans där, det är en hel vetenskap. Vi får väl se hur det fungerar den här gången.

Captcha (inget a!) är förkortningen för ”Completely Automated Public Turing-test to tell Computers and Humans Apart”. Jag postar detta bara för att jag tycker det är en asrolig förkortning ”Helt automatiserat publikt test för att skilja på människor och datorer” blir översättningen. Genialt.

Jag fick göra ett såntdär halvavancerat grejs med streck på bara för att bottarna har knäckt allt jag försökt med tidigare. Jag hoppas verkligen inte det blir för svårt att tyda tecknen nu bara. Jag försökte göra ett mellanting mellan läsbart men ändå svårläst. Hoppas det blev okej.
Jag har fått så ofantligt mycket spam (nåja, är väl uppe i 30-40 spaminlägg) på sista tiden att jag verkligen måste göra nåt åt det där.

Jag har testkört koden 100 gånger nu, och jag tror den ska fungera helt utan problem. Ni får gärna slänga in en testkommentar efter det här inlägget om ni vill. Jag blir glad om ni upptäcker eventuella problem så att jag kan åtgärda dom.
Skulle det nu vara några problem att kommentera finns jag på Flashback, MSN eller IRL

Jag vet mamma. Jag ska upp om 3 timmar. Är dock inte så pepp på att sova just nu. Det är skönt att hålla på med någonting så man slipper tänka efter så mycket. Rockmusik på hög volym tränger bort det mesta faktiskt.

Den här låten är så mitt i prick att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta