Wanted, dead or alive

En katastrof inträffade igår. Jag hade varit och handlat på Ica Maxi som vanligt. Jag och Perra skulle grilla, så vi handlade fläskfile, potatis och lite annat. Efter lite krångel hamnade jag i alla fall i kundtjänsten eftersom jag hade scannat en vara 2 gånger för mycket – man vill ju inte gärna betala i onödan.

När man kommer till en kundtjänst tar man ju för givet att den som står i disken och hjälper till är en ärlig människa. Ica anställer väl inte tjuvar?
Därför lämnade jag helt enkelt ifrån mig min mest älskade värdehandling – Icakortet – till tjejen som hjälpte mig.
Detta skulle jag absolut inte ha gjort. Visserligen fick jag hjälp med mitt felköp, men i gengäld kidnappade hon väldigt diskret mitt icakort

Så idag när jag skulle handla så märkte jag att kortet var borta. Paniken var total. Man kan väl inte handla utan självscanning? Det känns som att en del av mig saknas, som att jag inte är komplett…
Polisen brukar säga att ”chansen att hitta en kidnappad vid liv är störst under dom första 24 timmarna av kidnappningen”. Och nu har det snart gått 24 timmar och mitt kort är fortfarande spårlöst försvunnet

Jag antar därför det värsta. Att kortet har… dött… Farväl mitt älskade icakort. Du har hjälp mig nåt otroligt genom livet. Jag får beställa en klonad version av dig från Icabanken helt enkelt. Men det blir aldrig detsamma. Jag hoppas dom hittar dig sen nångång så att jag får begrava dig i lugn och ro…