Världens längsta inlägg – del 3 (sista delen)

Del 1 av inlägget finns här: Del 1
Del 2 av inlägget finns här: Del 2

Jag vet att flertalet av er säkert kommer tänka nåt i stil med ”han är solklart spelberoende”.
Och vet ni vad? Det stämmer nog . Till viss del i alla fall. Jag tycker det är kul att spela poker, absolut. Att känna spänningen när man spelar om en pott på 400 kronor är riktigt roligt (om man vinner såklart ). Och då ska ni tänka på att om jag hade varit en ”normal” pokerspelare hade jag spelat om potter som var 10 gånger större än den summan. Att gå upp i nivå är normalt för typ ALLA bra pokerspelare – utom för mig.

Fan va ego det där lät Får man i dagens Sverige säga att man är bra på något? Jag vet ju att jag är bättre än 90-95% av alla pokerspelare eftersom jag är vinnande… Jag spårar ur nåt otroligt i detta inlägg…

Åter till topic:

Är man spelberoende så fort man tycker någonting är kul?

Jag vet inte jag. Är jag innebandyberoende? Är jag hockey-på-tv-beroende? Är jag NHL-på-Playstationet-beroende? Är jag blogg-beroende?

Nä, jag tror inte det. Jag tycker bara dessa saker är roliga att göra, och jag väljer att bedriva min fritid med hjälp av dessa saker . Att dessutom kunna tjäna pengar på ett fritidsintresse… det är lyx .
Jag umgås mycket hellre med Angelica om jag kan och jag har aldrig missat en innebandyträning för att jag spelat poker. Men vart ska man göra av all dötid annars? Städa? Skulle inte tro det

Jag brukar fundera på hur livet skulle ha varit utan pokern. Skulle något varit annorlunda? Pengarna förstås. Men mer då? Jag tror inte det skulle varit sån stor skillnad.

Jag minns dom gamla World of Warcraft-tiderna (World of Warcraft = WoW). Att sitta med sin hunter (jägare) och klicka på musen tills fienderna ramlade ihop, det är minnen det. Man sprang man runt och spöade troll i Arathi Highlands lyssnandes till Silvertide – California Rain.

Åh, vilka minnen. ”När jag var ung var allt så mycket bättre”

Fokus. Anledningen till varför jag sitter här och drömmer är ju funderingen: Hur skulle livet vara om jag aldrig börjat spela poker?
Och jag började svamla om WoW just därför att det är samma sak som med pokern. Jag spelade en hysteriskt massa timmar WoW när det begav sig. Att sitta 14-24 var inte ovanligt, och så långa pokersessioner blir det då aldrig

Men WoW ses aldrig som ett lika farligt spel som poker. Varför?
Såklart har det med pengaaspekten att göra. WoW kostar en fast summa i månaden (120 spänn!). I pokern kan du på en månad spela bort ditt hus, din bil och din fru.
För mig är dock WoW och poker samma sak. Fast jag tjänar mer på att spela poker och därför blir det aldrig tråkigt. WoW dog ju ut när det kom expansioner och man hade gjort samma sak 1000 gånger. Poker tjänar jag (nästan) alltid pengar på. Och pengar är alltid roliga

Nu blev det ett världsrekord i kategorin ”världens längsta blogginlägg” också. Pinsamt. Det var inte meningen att det skulle bli så långt, men nu blev det så. Sorry för det. Räknar iaf inte med att någon faktiskt ska orka läsa allt