Söker jobb: The end?

Precis hemkommen från intervjun. Fick snacka med någon schysst snubbe vars namn jag faktiskt inte kommer ihåg Undrar om han ens sa sitt namn, eller… Han sträckte fram handen och sa ”Mikael”, så frågan är om han frågade efter mig, eller om han presenterade sig som Mikael? Känns inte så hett att ringa och fråga nu, så skit samma Vi kallar honom Urban.

Inte en jävel som bryr sig just nu, alla vill veta: Hur gick det?
Rent sponant: Jag tror inte jag får jobbet. Nåt kändes fel, och jag tabbade mig lite under intervjun. Min tolkning av Urban är att han delvis var positiv, delvis negativ. Hans svar på min sista fråga ”Förresten, när får jag reda på om jag får jobbet eller inte?” kändes avvikande och stelt. Han sa några positiva saker också, men det nåt kändes fel.
Det värsta är ju att Nyström fick jobb där när han sökte, och får jag inte jobbet så betyder det att jag är sämre än Nyström… Att leva med den skammen Please let me få jobbet!

Vad fick jag göra då? Först berätta lite om mig själv: vart jag bodde, vad jag gör på fritiden, vad jag gjort tidigare osv. Efter det så var det dags för ett litet rollspel.
Jag fick 6 olika pappersbuntar framför mig, en för varje företag som Helpdesk är support åt. Dessa skulle föreställa min databas med information. När sen en kund ringde skulle jag leta upp svaren på alla frågorna i rätt pappersbunt. Helt ok om det hade varit på en dator (ctrl + f ftw!), men att leta igenom en bunt papper är ju inte precis drömscenariot. Sen så kan man inte gärna sitta å läsa i 2 minuter, då tror väl kunden att man avlidit, så man måste svara rätt snabbt. Sen snackade ”Berndt” samtidigt också. Heja simultanförmågan!
Detta ledde till att jag inte hittade viss information på ett bra tag (använda pappersbuntar år 2009, hallå!?). Det är väl okej om man missar nåt 1-2 gånger på ett samtal, men 3-4 gånger under 5 minuter är ju inte sådär jättebra. Sen förklarade jag ordet ”upplösning” på ett värdelöst sätt också, så pluspoängen lyste nog med sin frånvaro.

Men skam den som ger sig. Får se om dom hör av sig, eller om det sket sig. Jag försökte i alla fall, och jag hade inte kunnat göra nåt speciellt annorlunda. Skiter det sig får jag väl leta nåt annat jobb isf. Men tanken på att Nyström fixat jobbet, med inte jag, är en skam jag får leva med resten av livet Men hoppet är det sista som överger Kausti!