Budapest – Stundtals grått, alltid funktionellt och stundtals magiskt

Det är konstigt. Man går och längtar efter semestern, den känns oändligt långt bort och sen plötsligt vaknar man en lördag och så är den här. Man vet inte riktigt vad man ska göra, ska man sänka två Heineken till frukost eller ska man ge sig ut och springa en sväng (för när man är ledig kan man inte längre skylla på jobbet…)?

Det finns ett ord jag fick lära mig i gymnasiet, och som jag aldrig vare sig hört eller haft användning av sen dess, och det ordet, överslagshandling, kommer faktiskt till användning idag. För det är exakt vad som hände, istället för att bestämma mig mellan dom två hetaste alternativen ”dricka Heineken till frukost” eller ”ge mig ut och springa” så flög jag och Marlene till Budapest istället.

Wizzair har jag aldrig flugit med tidigare, men idag var det debut. Tänk er Ryanair fast i rosa så är ni med på vad det handlar om. Eller, jag skulle säga att Wizzair kändes som Ryanair+. Lite fräschare, lite mer rosa liksom.

Roligast på Skavsta var annars den envisa snubben (han som står bakom skylten) som prompt tyckte sig ha rätt i att hans väska minsann kvalificerade sig som handbagage. Han stod i 25 sekunder och tryckte på väskan för att den skulle få plats i Wizzairs testbox för att sen få se väskan fastna däri

Tog honom några minuter att komma loss och vi andra fnissade gott åt hans misslyckande under tiden.

Skräll annars att EU levererat vår generations kanske viktigaste justering någonsin. Numera kan jag fritt titta på videor på söta kattungar, hockeyklipp med sköna straffar, bra Idol-auditions från Ukraina med mera helt utan att behöva betala ett öre extra för surfen. Heja 2010-talet!

Budapests flygplats var annars… problemfri. Allt liksom bara fungerade, på typiskt öststatssätt, utan att för den delen imponera.

Utanför flygplatsen tog vi först ut 10 gånger så mycket pengar som vi tänkte ta ut (6000 kr istället för 600 kr…), sen tog vi buss nr 100E in till stan och den matchade flygplatsen rätt bra då den var extremt funktionell, bra AC och väldigt grå/sliten, men utan att imponera. Men för dryga 30 kronor per person så var den ett kap. I Sverige kostar flygbussen 3,5 gånger så mycket…

Vårat hotellrum ”superior deluxe mega superduper VIP extreme home makeover important Swedish person” edition funkar men imponerar knappast. Men så är vi i Ungern också, så jag vet inte riktigt om man kan förvänta sig mer?

Allt i det här landet verkar följa samma mall: funktionellt, tråkigt och simpelt utan att imponera. Men allt funkar.

Jag gillar faktiskt det ändå, det är inget strul. Allt man stöter på är tradigt, grått och lika spännande som ett paket grå filmjölk. Men allt funkar ju, och allt fungerar klockrent utan minsta problem. Ungern är som ett grått och mindre spännande Tyskland. Fast på ett bra sätt. Typ.

En aning oklart, men ja. Ni fattar. Eller inte. Mest antagligen inte. Men ål hit, ni kommer fatta och ni kommer inte ångra er.

För Budapest är fint. Stundtals ser staden ut som som dom värsta delarna av en grå betongförort i Ukraina, men sen så smäller det till och staden visar upp magnifik arkitektur.

Och varmt är det. Fy Fabian. Jag tror det var 30 grader varmt när vi gick hem nu, och då är klockan 23 när jag skriver detta.

Fortsätter det så här imorgon så lär jag behöva smyga ner till hotellbaren och packa ner 15 iskuber i kalsongerna för att undvika att avlida av värmeslag. Det har varit snudd på 40 grader varmt här många dagar senaste veckan.

Måtte det ge med sig, för min lilla Tom-Allan lär inte vara helt förtjust av att behöva dela utrymme med 15 små hotellbarsglaciärer imorgon…