Marbella – Costa Del Sol 2016

Marbella. Jag tänker på paraplyn när jag hör namnet på staden. Oklart varför. Men Marbella, det låter lite som namnet på en halvspansk mattant i mellanstadiet. Marbella Johansson. Rätt fint namn om man tänker lite på det. Nu spårar vi, fokus…

För någon månad sedan satt jag och Jesper och kikade lite på en golfresa. Vi ville iväg från Sverige och det kalla vädret som lamslår landet varje dag. Efter att ha titta på Marocko, läst om landet och insett att ”Nej, fy fan, aldrig i livet” och gjort samma sak med Turkiet på grund av kaoset där så hittade vi tillslut Costa Del Sol, eller Costa Del Golf som vissa kallar det. Varmt väder, fantastiska golfbanor och sangria. Det lät helt okej och efter diverse prisjämförelser bestämde vi oss för att boka. En bil från Hertz, en svit på ett tvåstjärnigt hotell (ni hör hur skumt det låter va?), två utslagstider och två lediga dagar från jobbet. Efter bokningen och resan ner till Skavsta kan vi kontatera att dom två grupperna som flyger till Marbella är familjer och pensionärer. Varken jag eller Jesper har några barn, så vi tillhör alltså den sistnämnda gruppen.

Intressant person på andra sidan gången under flygresan. Hon hade med sig en pizza i en pizzakartong ombord på flyget. Hon har alltså tagit med sig en pizza från pizzerian, dragit den hela vägen genom säkerhetskontrollen och sen ombord på flyget. Bland det konstigaste jag sett på ett flyg faktiskt.

Flyget till Malaga, en timme från Marbella, var annarts outhärdligt långt. Fyra och en halv timme kanske inte känns så farligt, men man hamnar i en slags ”det står 0-7 i hockeymatchen du väntat i ett år för att få se och det är i mitten av andra perioden”-stämning där man bara vill att allt ska ta slut fastän det är en alldeles för lång tid kvar samtidigt som man inte har något annat val än att sitta kvar och uthärda eländet. Ska man flyga till Thailand är man beredd på att det är sjukt långt dit, men ska man flyga till Spanien ska det liksom vara inom EU. EU ska inte vara stort, själva idén är ju att EU ska vara lättillgängligt för alla. Varför placerar man då Malagas flygplats så sjuuuukt långt bort? Inte okej…

Väl framme i Malaga kunde jag och Jesper dock skratta lite åt raden som visade dagens Helsingfors-flyg på flygplatsens informationstavla. ”En hora” är tydligen spanska för ”i tid”. Väldans skojigt om man har en hunmor som t.o.m. en 13-åring tycker är omogen.

Någonting som dock var mindre kul var när vi hämtade ut vår bil som sista kund och sen möttes av en något trött registreringsskylt bak på bilen. Jag vände i stort sett direkt jag såg det, men då hade Hertz-kontoret redan stängt, något som gjorde att Jesper slutligen skruvade fast skylten med sin greenlagare vilket ledde till att problemet i alla fall temporärt löste sig.

Men den lösningen höll, och väl på hotellet fick vi njuta av vår bokade tvåstjärniga-svit. Hotell-”rummet” är typ 100+ kvadrat stort och har en terrass som är lika stor som min lägenhet hemma i Stockholm. Sen är väl kvaliteten på det hela lite tveksam, men den delen skjuter vi lite åt sidan. ”Size matters” ni vet.

Efter en god natts sömn tog vi sen sikte på resans första golfbana, Alcaidesa Gof Club.

Första intrycket var mäkta imponerande.

Fräscht och vitt kombinerat med orden ”links golf resot” kändes mäkta imponerande.

Egen fontän plussar så klart på betyget. 67 euro per person kostade rundan, men då inick en golfbil att dela på också.

Vädret var annars ganska emot oss och det småregnade i början av rundan. Men det strilade typ ner vilket gjorde att man inte kände av det så supermycket och efter några hål gav regnet också upp.

Men banan var rätt utmanande. Ruffen var tjock och slog man ännu sneare än så försvann bollen snabbare än vad ni kan säga ”skit också”. Därför var det lite smått provocerande att det stod en snubbe i en bil och svart-sålde bollar på det fjärde hålet.

Nej, vi köpte inga bollar.

Men banan var väl helt okej, speciellt om man jämför med Sverige just nu. Sverige är kallt, eländigt och har inte ens öppnat någon banan ännu. Alcaidesa var grön, fin, gräset var tjockt och vi njöt (trots det kalla vädret).

Men så öppnade sig plötsligt banan och vi kunde se kusten. Och herre gud vilken kust det var…

Tur man hade selfie-pinnen med sig!

Jesper höll med, även om han inte öppet ville erkänna det.

Men vilken bana… Kolla utlsaget på det här hålet! Det är svårt att med bilder fånga en känsla, men det här hålet var verkligen magiskt vackert. Vilket så klart ledde till att jag slog ett utslag som var ungefär 75 meter långt. Ett återkommande teman för rundan, men vad gör det när utsikten var såpass bra som den var?

En mycket nöjd amatörspelare.

Utslaget från ett av hålen…

Om någon som läser detta jobbar på typ golf.se eller nån slags golftidning så vill jag ha typ 16 miljoner kronor för att ni ska få publicera något av mina mästerverksfoton i er tidning.

För banan var verkligen otroligt vacker, om än lite enformig spelmässigt.

Men man kan köpa en lägenhet precis bredvid banan om man har råd. Det ger både havsutsikt och utsikt över golfbanan. Operation ”Övertala sambon” har härmed inletts…

FOOOOOOORE! Vilken jävla bild… Den är tagen med en mobilkamera. En mobilkamera. Vem hade kunnat tro det för 10 år sedan?

Jesper extraknäcker tydligen som banarbetare här. Beach 2016 är inte här ännu så han njuter av bunkrarna istället.

Väldigt nöjd (medelålderstjock?) kis på greenen. Vilken jävla bana! Den slår t.o.m. Nefyn i Wales.

Men banan var rätt svår. En av oss fick prestationsproblem av den högre skolan och slog bort 4 bollar på det här hålet. Huuu vilket hål.

Obligatorisk ”jag respekterar dig hål nummer 12 på golfbanan”-hälsning, lite karate-stämning över det hela.

Skyltarna var även dom rätt charmiga.

Golfbil är annars kul att köra, otroligt kul faktiskt. Man gasar fullt och gör 0-40 på typ 3 sekunder. Mycket skojigt och nästan bättre än själva golfspelandet idag. Herr Kaustinen spelade golf på en skrämmande låg nivå idag, men vad gör det när miljön var magisk?

Vem kan vara besviken på det här?

Beach 2016 blev inte riktigt vad Jesper tänkt sig. Men det här är inte illa pinkat det heller.

18:e hålet avslutades med en ”out of bounds”-boll och en insikt om att formen inte riktigt är toppad ännu. Men vad gör det när man får njuta av miljön som Alcaidesa bjuder på?

Spanien är helt okej hittills, förutom det faktumet att det är typ 7-12 grader här just nu. Förra veckan var det 25 grader i Marbella, idag toppade temperaturen på 12 grader. Inte okej… Tur man har AC på rummet, 23 grader inställda och semesterkänslan är på plats precis tills dess att man ska sova. Tekniken – Moder natur, 1-0!