Gubbig golfweekend, dag 2
Årets första golfrunda kom att ta plats på Manor House Golf club strax utanför Bristol i västra England. Anledningen till detta är att vi flög till London och landade sent, så att köra 6 timmar till en golfbana i Wales kändes rätt overkill.
Väl på plats på golfbanan, där vi inte hade bokat nån tid, fick vi glatt veta att vi skulle behöva vänta i två timmar på att få slå ut så vi nöjde oss med att slå några hinkar med bollar på drivingrangen. Redan här dominerade stället stort genom att bjuda på Callaway-bollar som range-bollar och vi var mäkta imponerade. Vi hann även med att få se ett riktigt lågt flygande flygplan
Vi spolar fram en timme till. Utrustad med sprillans nya, blåfula, golfskor så tog en Kausti (vars hållning tydligen inte är optimal) plats på första tee. Första drivern slicades som vanligt ut en bit till höger, men det fanns ändå viss kvalitet i den övervintrade kroppen.
Vädret var annars fantastiskt och jag tror minsann att det stundtals nog var närmare 20 grader varmt i solen.
Banan i sig var tänkt att vara en mellanlandning mer än någonting annat, men den visade sig faktiskt stundtals vara en riktig skönhet. Gräset var grönt trots att vi bara är i mars, och ån som rinner genom området hade tagits tillvara på riktigt smart.
Jesper fick i all sin iver för sig att köra golf-aerobics på greenen också. Oklart varför.
Men åter till banan. Hålen var verkligen stundtals otroligt annorlunda sett till hur andra banor man spelat sett ut. Här har vi till exempel en bana där bunkern slingrar sig fram över banan ända från tee fram till greenen. Mycket visuellt imponerande och Kausti ger tummen upp!
Här kanske det ser ut som att jag slagit ut min andra boll i rad i skogen, men icke då. Skenet bedrar. Jag skyddar faktiskt ett gäng kaninungar från en löst springande tiger som fanns i närheten.
Tydligen är engelska tigrar ett stort problem på dom engelska golfbanorna och golfbanans manager var snabbt på plats för att tacka mig personligen.
Just det! Vi fick även ett tips inför golfrundan att hyra en golfbil då banan is very challenging if you dont”. Så vi hyrde en golfbil eftersom det kunde vara bra inför dom kommande golfrundorna. Tre rundor på tre dagar kräver fokus, och då vill man inte vara trött i onödan.
Och jäklar vilka backar det bjöds på. Vågade in ens knäppa kort i backarna eftersom jag var tvungen att hålla i mig och samtidigt torka tårarna från mina livrädda ögon. Men herre gud vad kul det är att köra golfbil, och roligast på hela rundan var en 70-årig gubbe och hans kumpan som kom ikapp oss på typ 14:e hålet. Det var ett hål där man slår ut väldigt högt upp och sen ligger greenen kanske 150 meter bort och 50 meter lägre i höjdskillnad. Och det var en rätt stor backe ner till första tee också.
Så dom körde ner till oss, mobbade Jesper (!) för hans nya vita golfskor och blev sen skällda på av en kille på banan. Då bestämde dom sig för att backa upp för den slingriga vägen igen, vilket ledde till en massa skratt och att dom slutligen backade in i en papperskorg i högsta fart 
Fem av fem i betyg på packade 70-åringar!
Det här hålet var verkligen riktigt grymt. Svårt att se på en liten bild, men oj vilken utsikt vi bjöds på. Riktig PGA-känsla var det faktiskt och när solen sen gassade på så blev allt ännu lite bättre.
Inspelet mot greenen, som ni ser längst borta i bild, var sen helt magiskt vackert. Otroligt imponerande med tanke på den låga greenfeen. Den låg på ungefär 30 pund vilket får ses som riktigt bra.
Kisspaus.
Obligatorisk golfbaneselfie. Sjukt nöjd kis.
”KOLLA KAUSTI, JAG KÖR BEACH 2015 I MARS!!!!”
Höjdskillnaderna på banan var verkligen extrema. Vet inte om man ser hur högt upp utslaget på det här hålet är, men Jesper slog i alla fall sin boll i vattenhindret bakom trädet här. Själv lyckades jag sänka min boll ner under marknivå på ett enda slag. För det otränade ögat kan nog detta ses som en hole-in-one, men jag lyckades faktiskt med bedriften att få min boll att helt gräva ner sig under markytan utan att för det ligga i hålet. Fri dropp på pluggad boll gäller dock, och jag fixade en av få parputtar på rundan tillslut.
Sammanfattningsvis kan man säga att Jesper golfade som en gud idag, jag spelade som en kratta. Grymt av honom ändå att vara två poäng från att gå på sitt handikapp under årets första runda och på en helt okänd golfbana. Danmark producerar ännu en (?) stor golftalang!
Efter golfrundan tog vi sikte på Aberystwyth i Wales, som ligger 3,5 timmar från Bristol. Efter att ha åkt över bron till Wales och sen gett oss in på vad som visade sig vara riktigt minismå vägar för att köra i 2,5 timmar till så gav vi upp halvvägs och stannade i en liten stad som heter Builth Wells och som ligger halvvägs mellan ingenstans och ingenting i Wales. Här har vi hittills bjudits på okej pizza och riktigt katastrofdålig öl. Seröst, varför har ni bara öl som saknar kolsyra och smakar skit eller knäckebrödsmacka? Buuuuu.
Två ölsorter utan kolsyra. Smakar antingen som nåt reningsmedel som används på pissoarer eller bara sött och sliskigt. Buuuu.
Funderar ni nånsin på att åka till Builth Wells så har ni härmed sett hur staden ser ut och kan sikta på att göra någonting vettigare. Wales däremot är rätt fascinerande, och deras eget språk kymriska (waelsiska) är riktigt fascinerande. Låter som polska med inslag av japanska samt en massa harklande däremellan. Skumt men faktiskt rätt intressant.
Nu snarkar Jesper i sin säng. Måste kasta en kudde på honom. Godnatt!”
Betygsätt inlägget: