Close

Alla vet ju vilken stortorsk jag är när det kommer till hamburgare, och när Sara då kom på idén att vi skulle testa Stockholms bästa burgarrestauranger så var jag inte sen att tacka ja.

Så dom kommande veckorna (månaderna?) kommer vi nu se till att prova burgarna från följande ställen: Oljebaren, Marie Laveau, The Flying Elk, Sloppy Seconds, Flippin' Burgers, Lily's Burger och Vigårda.

Tilläggas ska dock, innan vi börjar, att det är skillnad på hamburgare och hamburgare. Det är en väldigt personlig upplevelse och ingen kan egentligen säga vad som är rätt och fel. Min åsikt när det kommer till hamburgare är den att köttet är prio ett och att tillbehören ska förhöja köttets smak. En hamburgare ska alltså inte vara en burgare av kött som sen knappt avger någon smak alls eftersom burgarens 712 andra ingredienser totalt våldtar smaklökarna.
Alla har dock olika preferenser så bara för att jag tycker att någonting är gott betyder det inte att andra håller med. Se mig som burgarvärldens svar på vad Mozart var för musikvärlden ungefär. Det är inte alla som förstår storheten i hans verk, men dom som gör det kan urskilja nyanserna och inse det magiska i det han gjort.



Så igår började vi då med den första restaurangen på listan, Oljebaren. Stället ligger på Torsgatan precis bredvid puben Stringfellows (vars namn som låter som en klubb ur nån Björn Rosenström-låt). Ger pluspoäng direkt för placeringen då stället ligger inom gångavstånd från jobbet vilket är ett jätteplus ifall maten bara levererar.



Uppspelt likt en sjuåring som precis slukat ett kilo godis på tre minuter klev man då in i detta eventuellt framtida himmelrike. Första intrycket med mustig matlukt i luften samt schysst inredning höjde även det förväntningarna inför denna kritikerrosade burgare.



Menyn levererade dock lite halvkonstiga vibbar genom att erbjuda grishuvud med krispiga öron så vi slängde oss direkt in på deras hamburgare istället.



Ölen som serverades var nån slags blaskig italiensk sörja som smakade tråkigt och intetsägande. Men då vi inte var där för ölens skull så var det här bara en irrelevant liten grej som snabbt ignorerades när burgaren plötsligt smög sig in på bordet med hjälp av den danska servitrisen.



Nu är min kamera of choice en iPhone vilket gör att det är lite svårt att spegla exakt hur verkligheten såg ut, men presentationen av det hela var då absolut över förväntan. Lite negativt var det väl att man bara fick typ 7 pommes , men man kunde dock dubbla pommes-mängden för hutlösa 59 spänn om man kände för att betala 10 kronor per extra pommes. Vi gjorde inte det så vi skippade den delen. Sen fick man även med någonting coleslaw-liknande och lite sallad också.

Köttet till hamburgarna är av Simgus-typ vilket jag aldrig hade hört talats om förut, men det skulle enligt menyn vara en gotländsk variant av Kobe-biff. Kossorna föds tydligen upp på slumpen som blir kvar när man brygger öl och borstas dagligen av roterande borstar.

Om vi då börjar med pommesen så var dom riktigt bra. Frityr-ytan var ruskigt smaskig, själva potatisen inuti var sådär lagom och det var inga konstiga kryddor som förstörde någonting heller. Coleslawen däremot bjöd på flashbacks från kräftkalaset förra året eftersom någon stolle inne i köket verkade ha råkat spilla ut allt dill dom hade i den. Ingen höjdare där inte och lite minuspoäng för den missen.

Burgaren då? Första tuggan kändes lovande, men hamburgaren bestod av nån slags 7-åringar spelar ishockey”-majonäs som gjorde att alla burgarens olika delar fick för sig att börja åka åt olika håll direkt man tog i den. Som om inte det vore nog rann majonäsen sen överallt och alla vi 4 som satt där såg ut som om vi var med i nån slags snuskig porrfilmsinspelning när vi försökte käka.
När man sen väl kom till köttsmaken så smakade den inte alls något vidare. Köttet var riktigt rosa och dåligt smaksatt så det blev som om man käkade kött från en järnmissbrukande ko ungefär. Järnsmaken var påtaglig och det fanns små stunder där man nästan funderade om kött faktiskt kan rosta om det får ligga i regn ett tag. Så mycket järn smakade det.
Ishockey-majonäsen räddade dock upp det hela litegrann genom att täcka den skeva burgarsmaken men ändå var vi alla rörande överens om att Flippin Burgers än så länge står sig som Stockholms bästa burgarställe.

Oljebaren som inleder detta burgartest får nöja sig med tre av fem järntabletter i betyg. Inget dåligt betyg, men samtidigt var burgaren inte heller det bästa man ätit i sitt liv.

Betygsatta restauranger
Flippin Burgers: 4.7 / 5
Oljebaren: 3 / 5


Betygsätt inlägget:
[Total: 7    Average: 4.1/5]

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>