En månad sammanfattad på 873 ord

Livet rullar på alldeles för fort just nu. Det är fullt upp konstant hela tiden och jag hinner inte med någonting annat än att jobba, träna, äta och sova. Det är Beach 2017 som gäller och det är gymtränande måndag, onsdag och fredag samtidigt som det är innebandyträning på torsdagar och sen match under helgerna. Det ger mig en ledig helgdag, men den används oftast till att umgås med folk eller att städa. Sen har jag varje tisdag ledig också, men då brukar folk alltid vilja hitta på någonting eftersom det är den enda veckodagen man har ledig. Förra veckan var det Flippin Burgers, imorgon är det pokerturnering med jobbet.

Hur fan klarar folk av att skaffa barn och ha sig? Det måste vara outhärdligt att torka bajs och kräks hela dagarna istället för att träna eller göra någonting annat kul. Skaffar jag någonsin en unge så är det bäst att denne ser till att bli proffs inom antingen golf, tennis, fotbolls, hockey eller någon annan sport som ger bra avkastning. Annars ska jag som hämnd se till att minsann avsluta mina sista 10 år av livet med att låta min unge tork upp bajset efter mig när jag får gå med pensionärsblöjan på.

Men om vi tar en liten recap på den senaste månaden (helt sjukt vad tiden rinner iväg!) så var vi för någon vecka sedan på matlagningskurs med jobbet. Ovan ser ni dream team, Lars, jag och Sami. Förstod inte ett skit av vad dom sa under hela kvällen, men det fanns ju vin. Vem behöver social interaktion om det finns alkohol liksom?

Grym idé det här med matlagningskursen och ett kanske ännu bättre utförande. Snobbig matlagning med ord såsom kalvbräss och gulbetsemulsion passar min nya schteeeek-image perfekt och jag dominerade såklart stenhårt på att vara sämst av alla. Eller nej, det fanns dom som var värre.

Utan att nämna några namn, eller hur Anna, så kan vi snabbt konstatera att ursäkten Men jag trodde det var socker” inte riktigt räcker för att rädda upp en äppelefterrätt när man precis hällt i 4 deciliter salt i den. Bra kämpat där Anna!

Halvvägs klara med våran havskräftomelett med stekt havskräfta och skummande havskräftsoppa.

Resultatet blev inte så pjåkigt faktiskt. Mest noterbart för egen del är att jag nog kan säga att jag, efter lång tid, nog faktiskt lyckats tjäna in några ytterligare vuxenpoäng. Senast jag hade ett sån här ”hallelujah-moment” var när jag lärde mig äta tomat. Det var på ett femstjärnigt hotell i Prag under sista dagen på tågluffen 2010.
Men under den här matlagningskursen lärde jag mig faktiskt att delvis dricka vin. Inte så att jag känner någon större skillnad på lacknafta och ett femtusenkronorsvin, men jag lärde mig i alla fall att inte spotta ut eländet. Progress, pensionen here I come!

Annars var mor här förrförra helgen. Då passade vi på att käka på Riche inne på Stureplan. Sture-P är ju där ni hittar mig på kvällarna, gärna i baren där jag beställer in tre flaskor champagne och sen häller ut dom över disken på random snobbkrog.
Mest intressant inne på Riche var annars att jag lyckades kändisspotta Tobbe Trollkarl.

På tal om kändisspotting, jag börjar samla på mig några (kantstötta) kändisar nu! Först var det Tommy Körberg på bussen, sen var det en till synes rätt nerknarkad Sanna Bråding följt av Tobbe Trollkarl och idag såg jag även en tjej vars namn jag inte minns, men som medverkat i någon av dom kändare tv-serierna.
Sen bor jag i samma trapphus som hon den där finskan från Beck-filmerna, Stina Rautelin

heter hon i verkligheten och är tydligen en riktigt bossig jävel. Det är hon som håller trapphuset i sin järnhand och styr allt. Är lite rädd för henne, men samtidigt är vi typ polare. Har liksom sagt hej till henne 3-4 gånger nu. Things are getting preeeetty serious om man säger så…

Jobbet är annars dödsstressigt. Eller ja, jag vet inte om döden egentligen är stressig så jobbet är nog t.o.m. stressigare än dödsstressigt! Det är grejer att göra hela tiden, resor hit, möten dit och en massa annat. Men jag trivs som fisken i vattnet och det är fortfarande sjukt kul att sitta där och lära sig mer och mer om området.
Hade ännu ett sånt här ”hallelujah-moment” för nästan exakt två veckor sedan där jag äntligen kände att ”ja, jag vet fan vad jag sysslar med och jag är baskemig grym på det” när jag traskade hem från team nighten i London. Skrev även ett helt okej motivations-inlägg här på bloggen på fyllan i samma veva som jag inte riktigt bestämt mig för om jag ska publicera eller skämmas för.

Har annars märkt en intressant sak: det är ett antal damer i min närhet som börjat ”mammsa” sig med mig. Det ska påpekas vad jag äter, när jag äter, hur jag pratar, att jag dricker öl till matlagningen på fredagskvällen, att jag gör hamburgare för ofta, att jag har det rörigt på mitt skrivbord och en massa andra konstiga saker. Och det är inte nån slags ”Kausti, allvarligt skärp dig nu”-ton utan det är påpekanden av riktigt mammakvalitet med otroligt partiska inslag där man ibland snudd på omyndigförklarar mig. Var kommer det här ifrån egentligen? Jag som typ är den mognaste killen, förlåt, mannen jag känner. Fattar ingenting…
”