Seoul, Sydkorea – Uranstavar, nöjesfält och klockfail

Igår var sista kvällen i Sydkorea. Vi roade oss under dagen med att försöka hitta två stycken engelska bokhandlare, och hittade även båda två. Dock hade ingen av dom nån vettig reseguide för Japan, så det missionet sket sig ändå tillslut.

Vart letar man oftast efter information? På jobbet. Här ser ni Johannes IBM-ställning där han febrilt letar efter en reseguide i dom totalt oorganiserade hyllorna i bokbutiken.
Det närmaste vi kom var nån ingenjörsbok om japansk design från 1986. Kämpa koreanska bokbutikerna, ni får skärpa er lite!

Vi har även hunnit med att besöka ett av nöjesfälten som finns här i staden. Stället hette något så coolt som Lotte World och var väl inte sådär jätteimponerande om jag ska vara ärlig. Kan ha varit för att målgruppen för stället nog är barn mellan 4 och 15 år, inte 26-åriga vuxna män

Men vi gjorde det bästa av situationen och njöt av vädret därinne. Slottet på bilden känns väl förresten en aning likt det som finns i Disney Land? Även loggan såg precis ut som Disneys slott med en stjärna som faller över taket. Rip off så det skriker om det, men i Asien verkar ingen riktigt bry sig om sånt.

Köerna var mördande och även dom kortaste kötiderna låg på en 30 minuter. Bungee drop här på bilden var väl helt okej att åka, men tog typ 19 sekunder totalt.

Det fanns även en Fritt Fall-kopia som var rätt najs. Utskten över området var sjukt bra högst där uppe, men sen när det där pysandet kom och vi åkte i en miljard kilometer i timmen ner mot marken så höll jag på att dö. Ingen karusellkile jag inte.

Längsta kötden var till berg- och dalbanan vid namn Atlantis. Tror vi stod nästan två timmar i kö, och det var väl tveksamt om det var värt det. Helt okej åktur, men orka två timmar i kö för att åka åkturen i 2 minuter?

Antal prylar som försvunnit när folk åkt berg- och dalbanan. Undrar om dom olika åkturerna tävlar med varandra? Idag fiskade vi upp 3 mobiltelefoner, hur gick det för er?”. Kanske säljer dom t.o.m. grejerna vidare och bara säger åt ägarna att dom inte kan hitta grejerna? Konspirationsteorierna flödar…

Det överlägset bästa med Sydkorea är ju deras korean barbecue. Köp in kött, grilla det och ät massa goda grejer till. Vi körde det typ 3-4 gånger under våra 5 dagar och det var fortfarande liks gott igår kväll som det var första gången. Missar ni koreansk barbecue när ni är här så failar ni nåt enormt.

”If I download a movie in Jamaica, am I the Pirate of the Carribeans??”. Tänkvärda frågor på hostellets barvägg.

Sista dagen i hostelbaren och Mr. Bong bredvid mig på bilden var lika bäng och borta som vanligt. Han pratar som en sengångare och är verkligen helt väck mest hela tiden. Lite underhållande, men samtidigt lite tragiskt på nåt vis.

Notera även uranstaven som hänger i taket. Märkte imorse att jag har en extra hand växande ut ur pannan. Är säkert ingen fara, lite antibiotika på det så går det nog bort.

Just nu sitter vi på Seouls flygplats i väntan på att få flyga till Hiroshima. Tack vare att Johannes inte lärt sig skillnaden på AM och PM så dök vi dock upp här strax efter 03:00 imorse istället för vid 15-tiden som hade varit lagom.
Jag sov som en kung på dom där två träbänkarna ända fram till 13:30, men känner att jag nog hellre hade stannat i hostelets säng lite längre än sovit här på flygplatsen. Om jag bara vetat om att herr Teamleader inte ens kan klockan… Managermaterial på den killen
”