Peking, Kina – Pekinganka

Fin restaurang, långbyxor och fyra vilsna turister. Där har ni receptet på en lyckad, svindyr, middag. Alla besök i Peking är ofullständiga utan att ha käkat pekinganka.

Finrestaurang och elegans innebär bland annat att servitören skär upp din pekinganka direkt vid bordet. Han kommer vaggandes med en planka med anka på (höhö, det rimmar) och sen ställer han ner den på ett litet bord framför er. Sen karatechoppar han ankan i små små bitar som tydligen är formatet som ankan skall ätas i.

Sen får man, om man ser ut som fyra turister, även hjälp med att lära sig förbereda ankan. Det är lite som tacos ungefär, man tar en pannkaka, doppar en bit anka i den svarta såsen och sen viker man pannkakan exakt som man viker ett mjukt tacosbröd.

Pekinganka-tacos. Ser inte så elegant ut, smakar helt okej. Ankskinnet var annars godast. Det skulle doppas i socker, men sen fullkomligt smälte det i munnen när man åt det.

Pekingankan var ju annars väldans god, men hela den här tacos-känslan gjorde ändå att det inte riktigt blev nån wow-känsla. Ankan var mör och god, men det är svårt att släppa tanken på att sitta hemma i Sverige och käka riktig tacos på nåt vis. Tacos i sin tur känns inte speciellt lyxig och så, vilket i sin tur leder till nån slags tacos är ju typ lika bra, och det kostar en tiondel av det här, så varför gör jag detta?”.

Men aja, jag kan i alla fall skryta om att jag ätit ank-öga och ank-hjärna. Man fick nämligen med ett delat huvud på en av tallrikarna där och jag kunde inte låta bli. Anktunga är ju nåt av det vidrigaste jag smakat, men anköga smakade inte speciellt mycket. Ankhjärna var typ samma sak, om det nu var det jag åt. Det var lite svårt att skilja på hjärnaoch annat så jag smakade lite av varje bara. Ögat var varken bu eller bä, men hjärnan vet jag inte riktigt vilken del det var så betyget på den lämnas obesvarat.

Till efterrätt fick vi sen en tallrik oerhört eleganta litchi-frukter. Röken från torr-isen dominerade stenhårt och alla blev vi mäkta imponerade av röken som kom avdunstade från den.
Frukten smakade annars förvånansvärt gott. Lite svårt att förklara, men lite vattnigt men ändå oförklarligt gott. Prova om ni får chansen, litchi rekommenderas absolut.

Notan för taco… pekingankan slutade totalt på strax under 500 kronor vilket inte känns helt illa för fyra personer. 125 kronor per skalle är liksom inte mycket pengar, men kombinationen av andra billiga måltider i Kina plus det faktum att pekingankan påminde väldans mycket om tacos lämnar ändå en bitter eftersmak. Men, upplevelsen i sig höjer sen betyget igen och faktum är att det var en av dom bättre måltiderna jag någonsin ätit.

Betyg på pekingankan: 4 av fem anktungor.
”