Peking, Kina – Kinesisk opera……….

Jag delar upp inläggen idag på grund av att dagen varit så otroligt polariserad. Först var det Soshow Market, som jag skrev om i förra inlägget, och sen var det efter det dags för något av det mest otippade inför resan – kinesisk opera!
Långbyxorna åkte på, den enda rena T-shirten med och sen tog vi sikte på operans vackra lokal.

Openan bestod, av någon konstig anledning, dock inte av en enda föreställning. Istället var det 4 stycken olika sketcher” som visades upp. Sen vet jag inte riktigt om man ska kalla det opera eller teater, eftersom vissa delar endast bestod av tystnad och folk som kutade runt på scenen…

Oavsett hur man ser på det hela så vet jag inte riktigt hur jag ska kunna hålla mig längre… Hur man än vrider och vänder på det så är kinesisk opera nog den sämsta formen av underhållning jag någonsin sett. Det var verkligen outhärdligt och jag satt flertalet gånger och höll på att börja skratta högt för att det var så dåligt

Här ser vi till exempel en del av pjäsen där flickan i vitt småskuttade runt på scenen i 12 minuter samtidigt som snuskgubben till höger bara stod där. Tjejen dansade inte heller elegant, och utstrålade inte heller på något annat vis någonting som helst fascinerande. Nej, hon bara gjorde vad hon antagligen ”kände” var kul att göra för egen del. (Hata mig nudå, gör det) Det var ungefär som att titta på damfotboll – hon sprang runt där och höll på, men man blev inte ens i närheten av imponerad.
Om man hållit på med teater/opera/dans i hela sitt liv (vilket jag tar för givet att hon gjort) så tycker jag att man under 10 minuters dansande borde kunna bjuda på någonting med än småskuttande, springande och snurrande med svärd… Men inte då.

Dom hade även några musiker som gav musik till föreställningen. Den här damen spelade ett tvåsträngigt instrument på ett sätt som mest lät som en fiolspelande 5-årings. Det var dock inte hennes fel skall tilläggas, instrumentet hade bara två strängar och jag kan tänka mig att det är svårt att låta en fiol att låta bra om någon plockat bort strängarna och istället snörat dit två fiskelinor istället.

Utöver det hade dom nåt slags instrument som mest kan beskrivas som att någon slår med en träpinne på en ihålig träbit. Ett slags kluckande-ljud framstår och det lät väl varesig imponerande eller jobbigt.

Sen hade bandet även sin egen rockstar – trummisen. Problemet var bara det att dom verkade ha tappat bort trumsetet och kvar fanns då endast cymbalerna. Det är inte helt lätt att vara rock-guru om man bara har cymbaler, något som märktes under föreställningen…

Min personliga favoritscen var den här scenen. Här möttes alla i föreställningen för att skapa sitt eget band – Heman Hunters. Eller nej, så var det ju inte men det lät ungefär så.
Operasång låter ju rätt imponerande i vanliga fall, men kinesisk opera låter helt horribelt. Framför allt tjejerna låter ju hysteriskt roliga när dom ska ”sjungprata” och allt mest låter som en sketch där maskarna från Worms skojar med varandra.

Men i den här scenen så körde alla närvarande artister verkligen på max. Den manliga sångaren tryckte ur sig hela sitt sång-race, kvinnan gick all in i sin roll som Worms-mask, fioltjejen med två strängar spelade som om hon försökte göra upp eld med dom två strängarna, träpinne-spelaren maxade ut hela sitt register och trummisen dominerade med att smiska sina cymbaler i en takt som uppgick till strax under ljusets hastighet. Det lät helt enkelt helt outhärdligt dåligt och jag ville bara börja storskratta åt hela spektaklet.

Det var som nån slags ”Vem kan sjunga absolut sämst i Asien?”-tävling, och vad tror ni hände härnäst?

Jo, då dyker såklart den där jävla Håkan Hellström upp. Med ett svärd i handen smög han sakta in på scenen och utstrålade nåt slags ”Om vi ska tävla i vem som kan sjunga sämst, ja då ska jag också vara med!”. Sen chockerade han ännu mer genom att vara tyst i vad som kändes en evighet. I säkert en kvart (jag skojar inte) så sprang han sen runt med sitt svärd i handen och försökte slåss mot en svartklädd snubbe som han av någon anledning inte såg. Det skulle säkert föreställa nån slags symbolik, men jag förstod ingenting…

Och när man sen tror att det inte kan bli ännu värre, vad tror ni då händer?

Då dyker Thomas Di Leva och Roger Pontare upp också! Sen började en episk tävling i katastrofsjungande…

Det hela fick dock ett snörpligt slut eftersom asiens svar på Håkan Hellström diskades efter att ha vägrat sjunga. Det i sin tur ledde till att alla andra vägrade att tävla vidare, och showen tog då slut efter drygt två timmar.

Nej, om ni någonsin funderar på att gå på kinesisk opera så låt för guds skull bli. Min personliga åsikt är den att kinesisk opera är den absolut sämsta formen av underhållning som någonsin uppfunnits. Johannes uttryckte det bra när han sa ”Jag gillade det, kulturkrocken var ju fullkomlig” för det var verkligen så. Helt hysteriskt absurt och alldeles urflippat.

Kinesisk opera kan härmed räkna in det absolut lägsta betyget som någonsin delats ut på den här bloggen: Minus tre av fem möjliga esteter.
”