Peking, Kina – Katastrofresa, Förbjudna Staden och inte så mycket mer

Bloggmotivationen har varit lite sisådär med tanke på vad som hänt dom senaste dagarna. Efter att vi varit till djurparken häromdan så såg vi sen till att boka tågbiljetter från Shanghai till Peking, eller Beijing som dom nu officiellt vill att man kallar staden.

Drygt 24 timmar senare så tog vi då sikte på vårat natt-tåg för blott 311 kronor. 11 timmars resa i nattens mörker stod på schemat och vi var mäkta oroliga för standarden på tågen. Valen som fanns inför resan var inte precis lyx eller superlyx” utan mer ”okej eller dunderkatastrof”. Mardrömmar om träbänkar, 11 timmars tågresande och rumpavdomning likt nån vuxenskådespelare fanns hela tiden i bakhuvudet när vi klev in i den 16:e vagnen på tåget…

Det hela slutade dock helt okej. Tågen var ungefär som SJs, fast punktliga och i tid då.

Nackdelar fanns det dock såklart. Vi fick sittplatser. Under 11 timmars nattresande skulle vi alltså sitta upp och sova. Lagom glada i hågen försökte vi dock ändå slappna av, och Johannes tog snabbt för sig av en 78% av våran totala sittplats.

Totalt sov jag väl en två timmar på det där jäkla tåget, och det var nog bland dom värre nätterna jag haft i mitt liv. En annan kille bredvid mig i ”sängen”, en kille som rörde sig och härjade, och en sovställning som inte ens Bear Grylls kunnat somna i. Ena stunden satt man raklång i stolen, nästa hängsov man över bordet framför sig.

Väl framme så insåg vi några grejer direkt på studs. Det första var att det var så in i h-vete med folk på första tunnelbanestationen. Det var kö typ 150 meter för att ens komma fram till tunnelbanetåget, och sen var det knöööökfullt i vagnen med.

En ball grej noterades dock: dom har reklam på utsidan av tunnelbanetågen när dom rör sig. Exakt hur dom gör det där funderar vi fortfarande över, men det ser ut ungefär som om dom har en massa LCD-skärmar längs väggarna, eller så har dom massa upplysta bilder som blir som en film när man åker i rätt hastighet. Rätt smart dock, istället för att ha det tokmörkt och inte se nåt alls så får man se kinesisk reklam om massa grejer man inte förstår alls.

En kortare förvirring senare hade vi hittat vårat hostel och checkat in våra väskor.

Därefter blev det frukost, och sen tog vi oss bort till Tiananmen Square, Himmeslka Fridens Torg, för dagens första sightseeing.

Tack Johannes för att du tog med kameraremmen på bilden. Den kan ju vara rätt intressant den med… Iofs så har den inte tvättats på typ två år nu, och den annars så gråa färgen har övergått i en totaltsvart kolkraftverksfärg. Bakterierna njuter och härjar runt fritt därinne, men ja, den behöver väl inte vara med på bilden bara för det?…

Torget var annars mest stort och platt, och inget som intresserade mig speciellt. Då jag är lika historiehandikappad, och oskuldsfull, som en terrier-hundvalp så noterade jag annars den ökända Peking-smogen.

Nu när jag tänker på det så såg vi exakt samma fenomen i Shanghai. Eller, jag tror det. Hur ser man skillnad på smog och moln, det är ju typ samma sak?
Här i Peking är det i alla fall hemskt mycket av den varan. Direkt man gick upp på torget kände man i ögonen och strupen hur man blev irriterad av luften. Solen gömmer sig där bakom, men kan liksom inte helt ta sig igenom. Det blir som om det är tunna, men ändå kompakta, moln som ligger över hela staden och raderar allt blått, soligt och najs från skyn.

Vidare fortsatte vi sen in i den Förbjudna Staden, och det var så mycket folk. Folk folk folk överallt, och när man sen är historiadyskletisk och knappt sovit mer än två timmar under natten så kändes allt sådär lagom intressant.

Den Förbjudna Staden kan annars bäst beskrivas med orden ctrl + v. Det fanns en miljard sånahär ”portar” som alla ledde till ett exakt likadant ställe bakom. Fruktansvärt ointressant och mina fötter höll dessutom på att avlida under tiden vi traskade runt.

Elegant militärsnubbe, och sen nån kille i grönt också.

Ctrl + v.

Ballt lejon som i alla fall väckte nån liten reaktion hos den 12-årige pojken Kausti. En pojke som var dödstrött, och inte alls imponerad, av den där staden man inte fick gå in i. Med lite historia bakom och kanske en guide hade stället väl varit någotsånär intressant, men som allt utspelade sig nu så var det här en av dom större flopparna på resan. Det var som Angkor-området i Siem Reap, utspridda skyar av helt okej saker, men det går liksom inte ens att jämföra med Taj Mahal eller Hongkongs skyline. Inte för att alla dom där sakerna konkurrerar i samma genre egentligen, men jag kunde ändå inte låta bli att jämföra grejerna.

En middagslur på 3 timmar och sen kvällsmat på Mr. Shi's Dumplings avslutade med att jag behövde femtioelva försök på mig att inte blunda när blixten var på. Den eleganta ”Jag ska mörda dig med kinapinnarna när jag är klar”-posen går alltid hem.
”