Phnom Penh, Kambodja – Bussresa, monsunregn och ölfrukost

Bussen igår var ju ungefär en timme försenad, men idag bad turistfirman om ursäkt genom att se till att bussen till Kambodja var på plats EXAKT 07:30 som utlovat. Vi åkte sen bort och bytte till en normalstor buss innan vi påbörjade resan mot Kambodjas huvudstad Phnom Penh.

Resan var beräknad att ta en 6-7 timmar, och efter ungefär 2,5 timmar fick vi kliva av bussen för att utvandra igenom den vietnamesiska gränsen. Allt gick fint där och vi kunde sen rulla över bussen dom 200 meterna till den kambodjanska gränspassagen.

Tack vare att vi fixat e-visum för Kambodja redan innan vi åkte till Vietnam så kunde vi bara gå igenom gränskontrollen, ge dom e-visumet och sen var alla nöjda och glada. Totalt tog pappersarbetet väl mig en 5-7 minuter varav den största delen var att vänta på passet vid utresan från Vietnam. Incheckningen till Kambodja tog max två minuter.

Det nya landet visade sig sen ganska direkt från sin absolut bästa sida. Tokregn och katastrofväder stod på menyn, och jag bestämde mig för att sova en stund till.

En kortare båtresa hanns även den med. Trodde nästan båten skulle sjunka…

Men så, strax efter 15-tiden, var vi äntligen framme. Mål nummer ett var att få tag i en bankomat, något som visade sig svårare än jag först trott. Efter 20 minuters promenad, och tre vägbeskrivningar senare så hade vi äntligen hittat våran bankomat.

Då dök två vakter plötsligt upp och började skrika no no no” och vifta med armarna. Engelska kunde dom inte, men tydligen så var vi förbjudna att använda våra Visa-kort i bankomaten i fråga. Helt idiotiskt och vi fattade ingenting, men vad ska man göra liksom?
Rakt över gatan fanns en annan bank som mer än gärna tog 40 kronor i uttagsavgift för att förse oss med pengar. Varför den första inte var tillåten att användas vette tusan dock…

En tuk tuk till hotellet kostade tre dollar och var välinvesterade pengar med tanke på att regnet fullkomligt öste ner. Regnperioder suger…

Våran chaffis fick två dollar dricks också, mest för att vädret var katastrof. Han var nöjd för det.

Hotellrummet vi fick på Diamond Palace Hotel II var dock i minsta laget, och jag tror seriöst toaletten är större än rummet. Ration toa/hotellrum är sjukt skev och jag vette tusan hur dom tänkte när dom satte upp ritningarna för 50/50 av vardera…

Regnväder här är inte ens i närheten av regnväder på Irland. Regnväder här är mer som vattenfall på Irland…

Dagens äventyr får nog bli resan till restaurangen Friends Restaurant. Den hade högst betyg av alla restauranger på Tripadvisors hemsida, så vi tänkte vi skulle ta oss en sväng dit. Vad vi inte visste var att stället låg precis runt hörnet från vårat hotell…

Det ledde till att vi först svängde runt hörnet, men missade restaurangen. Då vi inte visste var på gatan stället låg, och på grund av att det var 1 dm vatten över hela vägen, så tog vi istället en tuk tuk som vi trodde skulle hitta.
Han körde helt lost och tog oss ända ner till gatan 182 i stan (längst ner till vänster på kartan) innan vi förklarade för honom att han nog var på väg åt fel håll. Då åkte han med oss tillbaka, och när vi svängde runt hörnet precis innan vårat hotell så såg vi restaurangen…

Men som om inte det vore nog var stället stängt för undervisning när vi kom in… Dom har tydligen restaurangen som ett tillhåll för stadens lokala buspojkar där dessa får lära sig laga mat, service osv istället för att svina runt. Ett mycket bra initiativ, sålänge dom inte undervisat just idag…

Nu fick vi istället gå 10 minuter i regnet, som var sådär lagom ”det är inte så farligt, men det regnar ändå massor”-aktigt, till deras systerrestaurang Romadeng.

Den kambodjanska ölen är annars ingen höjdare. Johannes beställde in en stout som smakade som svenskt rågbröd, jag själv drack en lager som smakade sisådär.

Det var då, klockan 19, våran frukost…

På nåt vänster hade vi inte käkat på hela dagen, men då bussturen inte var så farligt ansträngande så var det väl inte hela världen. Kvällsmaten blev således kambodjansk Amok, som är nån slags fisk i sås i en lövbåtsliknande grej. Riset till gjorde susen, och det var riktig gott.
Sen käkade vi även nån slags kall nudelgrej, och den var väl ingen höjdare.

Nu är jag på tok för trött för att skriva mer, så jag avslutar med ett ”god natt” från Phnom Penh!
”